Tankar om att kritiskt betrakta skapade livsmönster

Som kommentar till mitt senaste inlägg här på Punctum saliens skrev Maria Björk bland annat ” ….att ständigt jämföra sig med andra handlar även om den egna självkänslan, att inse sitt eget värde. Att se att jag själv är viktig, unik och betydelsefull visar jag att jag behöver ingen bekräftelse från andra utan litar på min egen förmåga. Då kan jag glädjas över andras lycka och framgång utan att visa avund eller bli tävlingsinriktad.”

Jag delar Marias uppfattning. Känner man sig trygg med sig själv och kan vila i den egna självkänslan så blir man inte så lätt ett offer för andras uppfattningar och behöver inte heller hålla på att jämföra sig med andra. Statusstressen minskar, kanske till och med försvinner. Sedan verkar det också vara så att det ligger i människans natur att jämföra sig med varandra. I alla fall om jag ska tro filosofen René Girard. Han har sedan början av 60-talet utvecklat en teori som han grundar i skönlitteratur, myter och antropologi.

Imitationens betydelse

René Girard förklarar kulturens uppkomst i människors rivalitet och begär. Kärnpunkten i hans resonemang ligger mycket i imitationens betydelse i överföringen av de kroppsbilder som vi idealiserar i i media, reklam och i verkliga livet. Utifrån René Girards diskussion skulle de således ligga i människans natur att jämföra sig med andra.

Går det i så fall att ta spjärn emot människans natur? Jag tror det. Genom att bli medveten om hur jag själv och vi människor tenderar att fungera. En fråga man till exempel kan ställa sig själv är hur mycket jag behöver delta i konkurrensen för att säkra min egen överlevnad. Vad händer om vi emellanåt ställer oss lite vid sidan av oss själva och betraktar vår egen natur? Jag tror det kan få ett högt personligt och gemensamt värde för vår hälsa om vi mer funderar över olika prioriteringar och varför de ser ut som de gör.

Det är inte så lätt i dagens samhälle att undgå att bli påverkad av de dominerande värderingarna; resultat, yta och yttre framgångar. Frågan är vilka konsekvenser ett sådant framgångstänkande får för vår kultur, det vill säga vad är det vi människor bidrar till att odla vidare? Filmskaparen Roy Andersson har i sin bok Vår tids rädsla för allvar pekat på vilka konsekvenserna kan bli när det är höga publiksiffror som styr. I boken sidan 87 skriver han följande:

” I kampen om de höga publiksiffrorna frodas krafter som främjar utrensning av allvar, eftertanke, fördjupning, historiska erfarenheter som smärtar, konsekvens, noggrannhet, tålamod det vill säga möjligheter att dra slutsatser av de kunskaper som finns.”

Media och marknad påför oss synpunkter. Vi bör vara vaksamma på vilka synpunkter vi blir påförda.

Tycker du att du blir påverkad av andra människor, av vissa värderingar som du upplever dominerar i samhället och/eller av media? Vad påverkar dig mest? Går det att ta spjärn emot denna påverkan? Hur gör du för att skapa en personlig uppfattning i olika frågor?

Länktips

I dagens länktips vill jag lyfta fram två bloggar som jag tycker på ett innerligt,varmt och intressant sätt reflekterar över livets värden.

Bloggar

Dum spiro spero, my mindfulness life som drivs av Marie-Louise Nilsson

Maria Helander – din personliga coach på nätet

Böcker

Böckerna som jag refererar till i detta inlägg finner du via bifogade länkar.

Vår tids rädsla för allvar, Roy Andersson, Adlibris, Bokus

Anorexi och mimetiskt begär, René Girard, Adlibris, Bokus

Syndabocken – en antologi, René Girard, Adlibris, Bokus

Hemsida

Roy Anderssons hemsida

Tidigare inlägg Punctum saliens

Inlägg på Punctum saliens som återkopplar till detta inlägg för dig som vill läsa mer.

Med vems ögon mäter du ditt värde?

Jämförelse och tävlan skapar och utvecklar statusstress

4 thoughts on “Tankar om att kritiskt betrakta skapade livsmönster

  • 21 april, 2012 kl. 5:22 e m
    Permalänk

    Tyvärr sneglar vi alltför mycket på hur andra gör och glömmer bort att lyssna på den egna inre rösten. Den kanske säger tvärtemot. Såg att du tipsat om Roy Anderssons bok. Han har också på 90-talet gjort en bok som heter ”Lyckad nedfrysning av herr Moro”. Använde den som grund och inspiration till en teaterföreställning som jag kallade för ”Tidens inälvor” (namnet kom ur Nelly Sachs poesi som fanns med i boken).

  • 21 april, 2012 kl. 9:07 f m
    Permalänk

    Först vill jag tacka dig för att du lyfter upp mig som en blogg som är läsvärd. Det berör stort!

    Sedan tycker jag att både Tiina och Malou sätter fingret på det väldigt bra så jag vet inte vad jag ska tillägga. Mer än att jag tror också, och gör detta medvetet idag, att man kan ställa sig utanför sig själv och frågar sig vad som är sant för mig och vad jag vill tillföra i mitt liv. Visst blir jag påverkad av yttre påverkan men jag har blivit väldigt medveten om vad det gör med mig om jag hoppar på sådant som jag själv inte står för. Jag kan säga att jag lärt av att göra. Jag har levt ett liv där yta har haft stor betydelse för mig och idag är jag rädd om mig och tar avstånd från sådant som jag känner i mitt inre inte bidrar till en harmonisk tillvaro.

    Hur jag tar ställning är livserfarenhet, åren med barnen och alla ungdomar som jag sett genom mitt arbete som lärare. Vad jag ser att samhället gör med dem genom att de hela tiden jämför sig med andra och tycker inte sig själv duga till något.

    Jag var med om en händelse så sent som igår. Min pappa upplevde det ytterst jobbigt att nätverket låg nere. Han blev uppstressad av att inte nå bolaget via telefon och inte fick kontakt via datorn. Han drog det så långt att han menade att här kan man ju ligga och dö om man inte når ut. Tänk alla dem som bor i skogen menade han. Jag sa till min kära far att de som valt att leva i skogen i en liten stuga har nog vanligt telefon och genom valet att flytta till skogen kanske har något med att ta avstånd från denna hets av att vi ska vara med i strömmen hela tiden. Var uppkopplade.. men min kära far var så uppstressad av detta så han hörde inte ens vad jag sa. Man måste ju ställa sig frågan hur mycket man vill vara med i strömmen och om det gynnar en själv. Jag upplever att genom min utbrändhet så har jag bearbetat detta mer än kanske många andra. Jag har fått göra val för min hälsas skull. Jag skulle önska att man kunde göra dessa val innan man blev sjuk.

    Det är en väldigt viktigt fråga du tar upp, Elisabeth. Kram och ha en skön lördag.

  • 20 april, 2012 kl. 9:40 f m
    Permalänk

    Jag blir påverkad av allt och alla! Som tur är har jag lärt mig att stanna upp, ta steg tillbaka, andas, andas djupt, om och om igen, och reflektera, fråga: vad händer nu inom mig? När jag väl stillat mig, vilket kan ta sin tid, finner jag svaret! Jag är så oerhört tacksam för allt det jag är medveten om i vetskap om att det är hur mycket som helst som jag blir påverkad av och som jag är helt omedveten om!
    Tänker också på att om inte det svaret jag får inom mig inte också är ett svar från en påverkan!
    Min personliga uppfattning skapar jag utifrån de medvetna val jag gör och det jag vill stå för! Det är ett arbete som jag älskar och som minskar min metala försurning, en försurning som jag ser som den största miljöförstöringen i dagens samhälle!

    Tack Kära Elisabeth, åter igen, för att du tar upp en fråga som berör mig, får mig att tänka till och för att du lyssnar, bryr dig och förmedlar vidare! KärleksKRAM!

    Ps.: jag var på bokmässan och lyssnade på Roy Andersson då boken kom ut. Köpte boken, tycker om den mycket träffande titeln ”Vår tids rädsla för allvar” och hittade mycket tänkvärt i den. Underbart att du refererar till den.

  • 19 april, 2012 kl. 8:39 e m
    Permalänk

    Precis som du Elisabeth så tror jag att det är möjligt att ställa sig åt sidan och betrakta både sig själv och sin omgivning. Jag tror också att det kräver en medvetenhet som kommer av medvetenhet. Värderingar, åsikter och jämförelser är något som jag uppfattar som både väldigt sublimt och väldigt uppenbart. Och det är väl kanske vanligt att man enbart reagerar på de värderingar som man själv inte anser att man har, inte lika vanligt att man reagerar på de egna värderingarna. Inte heller på att det ständigt pågår någon form av jämförelse. Jag tror att det är väldigt nyttigt och även nödvändigt att då och då ställa sig själv några frågor, både om de värderingar man går och bär på men även om de jämförelser man gör. Att medvetandegöra sina egna processer för sig själv. Jämförelse kan vara på gott och ont, allt beroende på orsaken bakom. Samma med imitation. Jag tror att jag ögnade igenom någon artikel idag om imitation i Metro, jag är inte riktigt säker måste jag erkänna. I vilket fall började jag funder över detta en stund. Alla ska vara så unika och egna idag. Det är fult att imitera någon annan etc. Och även här hittar vi ju värderingar som gör det svårt för oss. Personligen anser jag att det vore ju väldigt dumt av mig att stressa runt eller lägga press på mig själv att hitta egna lösningar om någon annan har en ypperlig lösning som jag kan imitera. Om jag jämför mitt sätt att förhålla mig till en fråga med en annan persons och det verkar som om denne person har hittat något som jag saknar, då prövar jag naturligtvis.
    Även i begrepp som jämförelse och imitation hittar vi ju inbyggda värderingar som är värda lite eftertanke. Så för att komma med ett kort svar på dina frågor..;o)..för mig går det att ta spjärn, enbart genom att släppa efter och låta det som vill påverka mig landa. Landa för att se hur jag själv ställer mig till det genom eftertanke och att medvetandegöra det för mig själv. Därefter är det möjligt att välja och då göra ett val som är fritt från starka känslor utan att det snarare kommer från det som är kärnan av mig själv. Kramar till dig Elisabeth.

Kommentarer inaktiverade.