En bortkastad nalle, början till utveckling av något nytt

En bortkastad nalle – en stark symbol.Hur vi väljer att tolka den är fritt. Här låter jag den symbolisera ett barns utveckling.

När jag fotograferar är det höst igen. Årstidens varma färger tar mig i anspråk och gör att jag känner mig kreativ. Nu får jag tid att tänka efter,  stanna upp ett tag då naturen inte längre är på språng. När årstiderna skiftar går jag ofta in i en period av eftertänksamhet. Det är som om själva klimatets växlingar gör att jag börjar fundera över tidens gång, över hur fort allting går.

Jag behöver stanna upp ett tag och invänta min själ. Ge mig tid att se, betrakta och tänka.Den kreativa själen behöver det också för att utvecklas.

På planen strax intill mitt hus ligger den där, en lätt trasig och lite tilltufsad nalle, övergiven av sin ägare som nu går på andra upptäcktsfärder eller kanske saknar den enormt. Själv tänker jag på barnen i min närhet som helst av allt inte vill se åt några nallar utan är på språng ut i livet… där nallen just nu inte spelar någon som helst roll. Och jag känner saknad och sorg, men också glädje . Glädje över att se barnen växa och ta för sig av världen, men också glädje över att jag känner att jag tog tillvara stunderna. Att jag en gång tog beslutet att karriär, status och titel ska inte invadera mitt liv. Livet för mig är något annat, något som jag personligen ser som väsentligare än alla former av prestation – livet i sig självt.

Fler reflektioner och tankar av Elisabeth Jönsson har du möjlighet att ta del av här.