Tacksamhet skapar livsglädje

I ett tidigare inlägg Först när något drastiskt händer börjar vi tänka till reflekterade jag inspirerad av Peter Strangs bok Livsglädjen och det djupa allvaret, en bok som ger och gett mig mycket. Personligen tror jag att de människor som lever nära inpå livet och döden, privat eller i yrkeslivet, på ett helt annat sätt har möjlighet att få kontakt med livets inneboende skörhet. De får därmed också en öppnare port in i känslolivet.

Cancerläkaren Peter Strang skriver på ett fint och varmt sätt om självupplevda möten med svårt cancersjuka patienter i olika åldrar. På flera plan är bokens innehåll allmängiltigt eftersom vi har det gemensamt att vi alla, en eller flera gånger under vårt liv drabbas av livskriser och de existentiella utmaningar de medför. Speciellt påtaglig kan en kris bli vid livshotande sjukdom. Vi ställs då inför att direkt och mycket påtagligt begrunda vår egen död.

I vår tid upplever jag att vi gärna räds att på ett djupare plan prata om det som är djupt och allvarligt. Rädsla och osäkerhet kan skapa hinder inombords. Jag tror att det är ett måste att ha mod att våga möta de svåra och djupa frågorna om livsmening och vår förgänglighet för att nå mognad och inre rikedom. Att då och då påminna sig själv om livets förgänglighet gör det lättare att prioritera och värdesätta stunden, livet och respekten för allt levande.

Peter Strang skriver om att många som genomgår eller genomgått en svår livskris eller dödshotande sjukdom kan få en förhöjd livskänsla, men att detta tillstånd tenderar att försvinna efter ett tag. När de direkta dödshoten är borta glider vi gärna tillbaka in i tidigare levnadsmönster. Det som Strang förmedlar och som jag tycker känns hoppfullt är att man aktivt på egen hand kan arbeta för att behålla den förhöjda livskänslan.

Foto: Elisabeth Jönsson, Punctum saliens

En väg jag själv använder mig av är att sträva efter att avsätta tid för att skriva ner mina prioriteringar och funderingar över vad jag tycker är viktigt i livet. När jag skriver märker jag att mycket handlar om val av grundinställning till livet och om val av livsform och livshållning. En bok jag läser om just nu med god behållning är Patricia Tudor Sandahls bok I tacksamhetens tecken, (adlibris, Bokus). Det är så lätt att glömma bort det positiva man fått och hamna i tidigare oförätter och besvikelser. Det är ofta som man längtar efter något som ska ske sen. Att vara tacksam i nuet är en sann konst.

 Hur gör du för att bibehålla livskänslan och odla tacksamhet?

 

4 reaktioner till “Tacksamhet skapar livsglädje

  • 1 september, 2012 kl. 10:06 e m
    Permalink

    ”…mycket handlar om val av grundinställning till livet och om val av livsform och livshållning…”

    Så sant, jag har på senare tid börjat upptäcka det, mer och mer för varje dag.

    Klyschan om att ”det är inte hur man har det, utan hur man tar det…” har på allvar börjat bli begriplig för mig. Och det inger hopp.

    Uppskattar Din blogg, den utgör en ljuspunkt i bloggträsket…:)

    Allt gott!

    /Håkan W

  • 26 augusti, 2012 kl. 9:34 e m
    Permalink

    Underbar reflektion och jo, döden har funnits med mig länge och jag räds den inte och precis som du säger så tror jag att det leder till en tacksamhet, ödmjukhet och att man genom att påminna sig om döden kan vara mer här och nu… Kram

  • 25 augusti, 2012 kl. 9:46 f m
    Permalink

    Jag tänker ibland att kanske är det människans gissel, detta att hon kan minnas såväl dåtid som att hon hela tiden har som förväntan att planera framåt, men det är också en möjlighet. Barn och äldre kan verkligen konsten att leva i nuet, medan ”mitt i livet” får vi hela tiden jobba med oss själva för att påminna oss om vad som egentligen är viktigt för oss personligen. Jag arbetar själv ständigt med detta. Varm kram och tack för dina tankar/Elisabeth

  • 25 augusti, 2012 kl. 9:29 f m
    Permalink

    Det är oerhört svårt att bara vara i nuet. Vissa dagar är man där och njuter och kanske t.om. blir överraskad över att man klarade det. Andra dagar pockar andra tankar och aktivitet på som gör att man inte klarar att stanna kvar… i nuet. Minnen som handlar om dåtid. Beslut som handlar om framtid.

    Jag klarar verkligen inte att leva i nuet varje dag. Det blir en blandning av minnen (dåtid), nutid och framtid och det passar mig ganska bra. Däremot har jag lärt mig att vara mer tacksam för det lilla i det stora än jag var tidigare. Det har med erfarenheter att göra. Senaste årens händelser kunde fått nån annan att tappa livsgnistan. Det har jag inte gjort. Däremot har jag stagnerat ibland. Haft svårt att ta mig vidare. Men jag har aldrig, aldrig gett upp.

Kommentarer inaktiverade.