Själen behöver tid och rum för att bli personlig

För att få kontakt med mig själv, min person och mina känslor behöver jag möta mig själv med jämna mellanrum. Hur mina möten med mig själv ser ut kan variera . Det är nödvändigt för min själsliga odling att dessa möten sker. Jag minns med känslor av glädje och lycka ofta stunder av inre lugn och tystnad. Det som görs i det tysta, i ögonblick av stillhet blir för mig ofta vackert. Nyanserna i tillvaron får en möjlighet att tydligare träda fram.

I pausen finner jag språnget till något nytt

Det tysta förnimmer jag inte på samma sätt. Det tysta dånar inte högt. Det tysta bara finns där, som en paus, i tillvaron. I sin ljudlöshet blir det tysta kraftfullt. Det blir därför väl så värdefullt att vänta som att gå, att lyssna som att tala. I pausen kan jag finna språnget till något nytt, något jag inte lagt märke till förut. I pausen kan jag finna svar. Därför kan det som görs i det tysta, som inte syns eller märks så tydligt vid en första anblick, men som görs i ögonblick av stillhet för mig bli så vackert.

Jag tror det är så att människans inre väsen behöver plats i tid och rum för att hon ska få blomma ut, bli nyansrik, bli en person, bli mänsklig. Finns detta utrymme kan vi också vidga vårt medvetande för det finns då plats för nya intryck, tankar och känslor.

Om att få utrymme att vara mindful

Jag hoppas denna höst i möten med mina elever och i mitt privata liv kunna leva i en livstakt där jag urskiljer än fler av tillvarons skiftande nyanser. Under sommaren har jag läst ett antal artiklar i Dagens Nyheter om mindfulness (NE – definition), något jag själv också intresserar mig för och vill praktisera mer. I artikelserien har vi fått följa Susanne Andersson som med hjälp av läkaren Ola Schenström och mindfulness hittat tillbaks till lugnet i tillvaron. Mindfulnessträningen gör oss mer fokuserade, bidrar till att öka vår koncentrationsförmåga och gör att man blir mer medveten om sin kropp berättar Ola Schenström i artikeln Hitta semesterlugnet med mindfulness.

En vacker naturplats ökar min närvarokänsla och livsglädje.

Susanne uppger i artikeln Jag är mindre splittrad nu att träningen gör att hon nu kan fokusera och vara mer i nuet och att hon också blivit sinnligare. Nu står hon inför det som så många av oss står inför. En intensiv höst fylld med arbete, familjeliv och andra engagemang. Hur gör man för att fortsätta vara i nuet? Ola Schenström uppger i artikeln att man ska fortsätta med träningen så att den till slut blir automatiserad, Med tiden kan man få effekt med korta övningar.

Så kanske är det dags att ta upp mindfulnessträningen för egen del igen. Artikelserien har inspirerat mig. Det verkar ju ge värdefulla effekter.

Skönheten ökar min livs- och närvarokänsla

Något som ofta bidrar till att jag personligen hamnar i mindfulnesstillstånd är när jag ser något riktigt vackert som berör mig på djupet. Det kan till exempel  vara en vacker plats i naturen, ett vackert fotografi eller konstverk. Att gå på konstutställningar i verkliga livet  är att föredra, men ibland när jag sitter och skriver så går jag in på en blogg eller hemsida där jag vet att jag kan få se något i min smak riktigt vackert.

Det skulle vara intressant att veta hur du gör för att bli fokuserad och närvarande i nuet och om det är viktigt för dig?

5 thoughts on “Själen behöver tid och rum för att bli personlig

  • 1 september, 2011 kl. 6:40 f m
    Permalänk

    Tack själv Anna för dina tankar. Jag tror att jag och många med mig har mycket att lära av dig. Önskar dig en riktigt fin dag!

  • 31 augusti, 2011 kl. 7:33 e m
    Permalänk

    Å, vad fint och tänkvärt inlägg!

    Gillar i massor.

    Det jag själv gör för att vara mer närvarande i nuet är att djupandas och fokusera på andningen. Jag har utövat yoga i många år och det är mitt sätt att känna in kroppen och sinnet för hur jag mår.Att ständigt reflektera är en annan sak som gör att jag verkligen kan stanna upp. Jag tycker om att reflektera för att det utvecklar mig som människa och det gör mig medveten om mig själv och min omgivning.

    Tack för en jättefin blogg!

    Kramar Anna

    • 29 augusti, 2011 kl. 8:35 f m
      Permalänk

      Så fina bilder som förmedlar en så värdefull närvarokänsla. Tack:)

  • 28 augusti, 2011 kl. 7:27 e m
    Permalänk

    Tack för komplimangen… jag fick en del hjälp med headern och det tekniska… annars hade jag aldrig lyckats. Är så glad att du är tillbaka. Jag har haft en lång och innehållsrik helg men vill gärna dela med mig av mina tankar kring fokus på nuet. Får nog spara det tills imorron. Söndagskram fr Hulda

Kommentarer inaktiverade.