Personliga tankar om det mänskliga utifrån ”En liten bok om ondska”

Vad tycker du?

Är det viktigt att utveckla sin emotionella intelligens? Varför/varför inte?

Med dessa frågor avslutade jag ett inlägg författat den 29 januari i år som bar rubriken Känsla, identitet och medkänsla. Tack för intressanta kommentarer till inlägget. I dag vill jag vidga perspektiven ytterligare genom att knyta an till Ann Heberleins bok, En liten bok om ondska.

Tillgång till det egna känslolivet gör oss mänskligare

Ann Heberlein skriver att förutsättningen för att onda handlingar ska kunna utföras är den stora massans likgiltighet. En uppfattning som jag delar. Det är när vi slutar känna empati som vi upphör att vara medmänniskor. Det är empatin som gör oss mänskliga. Empati ( se NE) innebär att vi kan förstå och leva oss in i en annan människas situation och agera utefter det. Jag vill hävda att det är känslor som gör oss till människor och vill vi leva i en varm, medmänsklig och kärleksfull värld där livet respekteras behöver vi förstå och förhålla oss till känslor. Jag vill gå så långt att jag hävdar att en god kontakt med de egna känslolivet minskar antalet onda handlingar i världen. Vill vi skapa en medmänskligare värld behöver vi börja med oss själva, bli medvetna om vilka vi är och vad vi vill stå för. Porten dit går via känslolivet. Möten med andra människor, med naturen och med kultur i olika former kan öppna upp nycklar inåt till de egna känslorna. Här kan den inre dialogen börja och fördjupningen av det mänskliga kan börja ta form.

Faran med känslokyla

Ann Heberlein belyser i boken det manlighetsideal som kännetecknas av känslokyla. Styrka är med andra ord avsaknad av känslor, eller i vart fall en förmåga att stänga av dem. Våld är ett väl beprövat sätt att skaffa sig status genom. Våldsamma, kriminella och farliga män, skriver Ann Heberlein, har också en dragningskraft på en hel del kvinnor. Ann Heberlein skriver:

…”alltså har kvinnor också ett stort ansvar för den tragiska syn på män som definierar manligt som synonymt med våldsam, tyst, farlig och /fysiskt) stark.”

Ann Heberlein belyser vidare i boken, med hänvisning till flera intressanta studier ett antal viktiga förutsättningar för att våld, grymhet och ondska ska frodas.

” En av de viktigaste förutsättningarna handlar om individens bristande reflektion, om att okritiskt inordna sig i en grupp och anamma gruppens värderingar. Frånvaron av en egen moralisk identitet kan få förödande konsekvenser ”( s. 283-284 ur boken En liten bok om ondska)

Vad är styrka för dig?

 

 

 

 

 

 


8 thoughts on “Personliga tankar om det mänskliga utifrån ”En liten bok om ondska”

  • 11 mars, 2012 kl. 7:05 f m
    Permalänk

    Som Tiina säger, mod att känna utan att värdera de känslor man upplever, acceptans för både svagheter, styrkor och mycket reflektion. Också en gnutta självkontroll, i positiv bemärkelse – inte låta känslorna föra till onödigt impulsiva handlingar, vilja att lära genom förståelse och förmåga att sätta sig in i andras situationer och mycket reflektion. Att våga gå sin egen väg.

    Med tanke på citat ur boken….Hört av en ung tjej: ”Först försökte han imponera mig, när det inte gick försökte han gråta och spela offer, när inte heller det funkade blev han aggressiv och tänkte slå mig, när inte det funkade började han trycka ner mig psykiskt – då gjorde jag slut – en sådan pappa vill jag inte ha.

    • 11 mars, 2012 kl. 12:23 e m
      Permalänk

      Tack kära Siv-Britt för att Du förstärker mina ord! Tänker också att VILJAN att förstå som Du skriver är mycket viktig! Kram!

  • 10 mars, 2012 kl. 3:45 e m
    Permalänk

    Styrka för mig är inte att i första hand vara en ”stark” och obrytbar människa, utan mera att ha kommit till en viss kännedom och insikt om sig själv och sina egna känslor. När vi förstår varför vi själva känner-reagerar på olika sätt i skilda situationer kan vi också bättre förstå våra medmänniskors känslor och reaktioner. Kanske går det då lättare att förlåta oförrätter, men också lättare att förlåta oss själva för våra tillkortakommanden.
    Styrka kan vara att trots stora motgångar och andra motsträviga omständigheter, oförtrutet kämpa på mot ett mål eller en livsdröm. Att låta sig själv våga tro på den drömmen fastän rädsla och ångest många gånger sätter käppar i hjulet. Kram/R-M

    • 11 mars, 2012 kl. 12:26 e m
      Permalänk

      Kära Rose-Marie, tack för Dina stärkande ord som är som ljuv musik i mina öron… ta rädslan i handen och göra det ändå… Wow! Kram!

  • 10 mars, 2012 kl. 12:39 e m
    Permalänk

    Styrka är för mig att ta makten över mina känslor.. att ha mental styrka.. och inre glöd!

    Först att VÅGA möta mina känslor… andas in känslorna… både de obehagliga… och de fantastiska… att våga se mig själv i hela min mänsklighet! Omfamna mig i all min ynklighet… och all min storhet!
    Sen att VÄLJA hur jag vill uttrycka mig… hur jag vill vara!

    Först då kan jag… och vågar jag.. möta både mig själv och mina medmänniskor precis där vi är!
    Andas in… andas djupt … vara medmänsklig… samt göra medvetna val!

    Att komma hit har för mig krävts år av målmedvetet arbete med mig själv, ett arbete som bara fortsätter!
    Håller med om ”individens bristande reflektion som en viktig förutsättning för att ondskan frodas” och menar att Mental Försurning är ett av mänsklighetens stora problem i dagens samhälle, ett problem som jag saknar helt i miljödebatten!

    Tack än en gång kära Elisabeth för dina kloka, inspirerande och viktiga ord samt din vilja att dela med dig och skapa debatt. Glad är jag! KRAM!

  • 10 mars, 2012 kl. 9:11 f m
    Permalänk

    Styrka är att våga se sin egen fruktan, sina egna svagheter och brister. Styrka är att sätta dem i fokus för att förändra och förändras.

  • 8 mars, 2012 kl. 4:26 e m
    Permalänk

    För att förstå oss själva och vår omvärld, behöver vi använda våra känslor och utveckla dem. Genom dem lär vi känns oss själva och andra. Det är inte alltid lätt, men så länge viljan till förståelse och inlevelse i andras situationer finns, råder kärlek. Det är oviljan att förstå som skapar icke empatiska individer.

  • 8 mars, 2012 kl. 12:31 e m
    Permalänk

    Styrka för mig är att våga visa sig svag… för ingen är stark hela tiden

Kommentarer inaktiverade.