Tankar om Österländsk livskunskap

Konsten att njuta av livet

I boken Långsamhetens lov som jag nämnde och citerade ur i mitt senaste inlägg Låt tjuren Ferdinand inspirera skriver Owe Wikström om evighetens synvinkel, Sub specie aeternitatis. Kineserna kallar detta ta kuan. Lin Yutang skriver i boken Konsten att njuta av livet att han har kommit till slutsatsen, efter ha gjort en överblick över den kinesiska litteraturens och filosofins domäner (boken gavs ut 1937) att den kinesiska kulturens högsta ideal alltid varit en människa som känner sig upphöjd (ta kuan) över världen, därför att hon genomskådar världens gyckelspel.

” Med utgångspunkt från denna avskildhet växer den moraliska upphöjdheten (k´ung huai)fram, en egenskap, som sätter människan i stånd att gå genom livet utan att låta sig frestas av ära och rikedomar eller hjältedåd och som följaktligen lär henne att ta dagen som den kommer. ”

Känslan av frihet och livsglädjen

Författaren skriver vidare att med denna upphöjdhet följer också bland andra känslan av frihet. Han menar att det är tack vare denna känsla av frihet och sorglöshet som man kan uppnå verklig livsglädje. Han frågar sig också om hans lära kan äga giltighet för västerlandet.

Jag tänker att många författare, filosofer, livssökare och konstnärer söker sig gärna till den österländska kulturen. Här verkar finnas ett djup och en livshållning som västerlandet inte riktigt lyckats med att skapa. Vi ser i dagens samhälle ett tydligt intresse för yoga och meditation. För en utarmad västerländsk själ finns det uppenbarligen något i den österländska kulturens förhållningssätt till livet som vi saknar.

Nedvärderandet av känslornas betydelse utvecklar själslig fattigdom

Vad är det vi saknar och går miste om? Vad i vår kultur har bidragit till att skapa denna själsliga fattigdom?Är det jakten på status, rikedom och makt vars meningslöshet många genomskådar för att söka sig andra livsvägar som ger ett rikare livsinnehåll.

Personligen tror jag att det är samhällets nedvärderande normer till känslor som skapar en själslig fattigdom för många människor. Under upplysningstiden började förnuftet som ideal göra sitt intåg och i och med industrialiseringen gjorde sig faktorer som effektivitet, rationalitet och snabbhet gällande. Uppfinningarna kom i tät följd. Människor har kommit att få det allt bättre till det yttre. Samtidigt pågår på olika håll tankar och diskussioner om hur det egentligen står till med vår mentala hälsa i materialistålderns kölvatten.

Vad tror du det är som vi västerlänningar söker i den österländska kulturen?