Tankar om förmågan att urskilja nyanser

Om konsten att utveckla känslan för livets skönhet

En tunnelbanestation i Washington januari 2007. En man klädd i urtvättat tröja och svart keps spelar violin oavbrutet i 45 minuter. Endast sex personer har stannat för att lyssna var sin kort stund. Cirka tjugo personer har lagt pengar i mannens hatt, de flesta utan att ens sakta in. När han slutat spela var det ingen som la märke till honom. Ingen som applåderade.En vanlig situation på en tunnelbanestation?

Inte denna gång. Mannen som spelade var Joshua Bell, en av världens främsta nu levande violinister. Han framförde på sin Stradivarius värd 3,5 miljoner dollar några av Bachs mest krävande stycken. Två dagar tidigare hade Joshua Bell givit konsert inför fulla hos i Boston. Biljettpriset motsvarade i snitt 100 dollar.

Stop and hear the music by Joshua Bell (Youtube)

Spelningen på tunnelbanestationen var ett sociologiskt experiment utfört av Washington post. Tidningen summerade sin studie på följande sätt:

”Om vi inte väljer att stanna till när en av världens bästa musiker spelar några av världens bästa stycken på ett av världens finaste instrument – hur mycket annat går vi inte miste om?”

Estetiken inspirerar, berikar och gör oss mer mänskliga

Mycket i livet kräver vår uppmärksamhet. Rusar vi genom livet för att spara in en eller två minuter kan vi börja fundera över priset. Att lyssna till musik kräver fokus och uppmärksamhet. Och kanske man då som kritik till undersökningen kan säga att varför då framföra en spelning i en tunnelbana? Men poängen är nog snarare att fundera över vilka nyanser vi går miste om.Eller som Efva Lilja, rektor vid Dans och Cirkushögskolan  säger i tidskriften Bild i skolan:

”Allt det som inte låter sig definieras lika enkelt, lagbundet och regelstyrt, men som otvivelaktigt alltid finns och påverkar hur vi gör, agerar, tänker och tycker. Det vi inte säger är lika betydelsebärande, och ibland ännu viktigare än det vi säger.”


Hon talar om en ordlös mellanmänsklig kommunikation.

Jag tror att genom att medvetandegöra oss om det betydelsebärande i till exempel estetiska praktiker och konst så blir vi också bättre medmänniskor. Vi blir bättre lyssnare och bättre på att uttrycka oss, säger hon längre fram i artikeln.

Konsten och musiken gör oss rikare som människor, men kräver vår närvaro för att kännas meningsfull.

 

3 thoughts on “Tankar om förmågan att urskilja nyanser

  • 3 mars, 2011 kl. 2:28 e m
    Permalänk

    Tusen tack Elisabeth! 🙂
    Ja, det var jag (Med tiden) som hittade mer än tio mina bilder i …Rumänien 🙂
    Bloggaren finns inte längre i närheten av min blogg och jag lärde mig blockera kopiering klick.
    Tack igen
    Halina

    Vilken intressant blogg! Här måste jag återkomma 🙂

  • 3 mars, 2011 kl. 5:33 f m
    Permalänk

    Tack för fina kommentarer hos mig. Vilken intressant blogg jag hamnade hos, hur mycket som helst att läsa om, ja det gäller att stanna upp och se varandra. Nu ska jag läsa lite till och sedan återkommer jag. Brittmari

  • 2 mars, 2011 kl. 1:46 e m
    Permalänk

    Ytterligare en gång bevisas människors dumhet! Många betalar vad som helst bara för att de tror att något är fint, men när de väl har det omkring sig gratis rusar de vidare… Vad har de då förstått?

    Jag minns en fantastisk upplevelse i en Metronedgång i Paris för några år sedan. En hel symfoniorkester spelade fantastisk musik. Självklart stannade jag och min dotter och lyssnade så länge de spelade. Vi var turister och hade tiden, dessutom. Upplevelsen blev en av de bästa minnena av resan. Jag gick fram till några av musikanterna efteråt och tackade dem för konserten. De berättade att de kom från en fransk klassisk musikakademi som hade ett projekt med motsvarande ryska musiker från Moskva. Måste också tillägga att det inte var enbart min dotter och jag som stannade för att lyssna! Ett varmt minne från Paris.

Kommentarer inaktiverade.