Närheten till varandras sårbarhet skapar äkta möten

Berika och värna livet

Jag är väldigt glad för alla er som vill delta i bloggutmaningen ”Berika och värna livet”. Det är underbart att läsa inläggen och se alla fotografier. Jag tror att det är väldigt viktigt att vi ser och uppmuntrar varandra. Bloggen är ett fantastiskt forum för att få göra detta.

I går tog jag ledigt från jobb och familjeliv för att tillbringa en heldag på Louisiana i Danmark. Det blev långa samtal med två mycket nära vänner till mig. Vi pratade om livet, om familjen, om barnen, jobbet, konst och inte minst om våra drömmar. Vi tre har känt varandra sedan vi började studera i Växjö för 26 år sedan. Jag tycker att det är så fint att fortfarande träffas och prata om sådant som berör oss.

Vi har följt varandra genom studier, yrkesliv och barnafödslar och nu när vi alla tre sakteligen, men dock närmar oss femtio så är våra samtal lika underbara om inte mer givande än när vi var strax över tjugo. Gemensamt för oss är att vi tacksamma för våra liv. Vi har genomgått prövningar och vi har funnits där för varandra. Jag hoppas innerligen att vi kommer att få göra det många, många år till.

Det jag uppskattar med vår vänskap är att vi kan visa oss sårbara inför varandra utan att den andre faller nedsättande kommentarer, jämför eller värderar. Eftersom jag är en person med väldigt stark integritet så brukar jag akta mig för att låta andra människor komma alltför nära. Det är lätt att bli bränd. Men i de möten där andra människor kan möta ens sårbarhet utan att förakta, det är i sådana möten man får en möjlighet att växa.

Detta blogginlägg får en hyllning till betydelsen av det mänskliga mötet där det finns öppenhet för utsatthet och sårbarhet. Där vi får tillåtelse att vara precis som vi är och också  blir bekräftade och accepterade inför varandra.

Jag önskar dig en solig och fin söndag.

2 thoughts on “Närheten till varandras sårbarhet skapar äkta möten

  • 23 maj, 2011 kl. 1:23 e m
    Permalänk

    Om jag visar min sårbarhet för omvärlden så känner jag mig inte lika sårbar längre. Jag får styrka av att göra det och känner att jag inte längre behöver skydda något eftersom jag redan har blottat min sårbarhet.

  • 22 maj, 2011 kl. 2:48 e m
    Permalänk

    Jag tror att René Brown har helt rätt. Men de människor som har stark integritet ska inte behöva känna sig tvingade att öppna upp sig. Det måste man respektera. Själv är jag väldigt öppen då jag märkt att det hjälpt både mig och en del andra. Särskilt när det handlat om starka känslor som t.ex. sorg. Genom att våga dela med mig av sorgen har jag påbörjat min vandring mot ett starkare jag och därmed ett lyckligare jag. Söndagskram från Småland

Kommentarer inaktiverade.