Med vems ögon mäter du ditt värde?

I en av mina andningsgungor här på Punctum saliens finns ett av mina favoritcitat plockat ur ”Le petit prince” (på svenska ”Den lille prinsen”). Citatet belyser hur vuxensamhället värderar sådant vi kan mäta i siffror, läs citatet i sin helhet här Innehåll och yta – vad är egentligen viktigt i livet.

Jag kan inte upphöra med att förundras över det faktum att trots att vårt personliga känsloliv är så viktigt för att vi ska må bra har vi utvecklat och byggt upp ett samhälle där vi officiellt värderar de som syns och hörs mest och det som kan mätas i effektivitet, pengar, makt och/eller kändisskap. Kriterier för framgång är för väldigt många människor sådant som vi kan mäta och kontrollera; inkomstnivå, förmögenhet, positioner, utbildningsnivå för att ge några exempel. Detta värderande tankesätt börjar redan i spädbarnsåren. Det ska vägas och mätas på gott och ont.

Vi jämför tidigt oss med andra

Som barn är vi dugliga som vi är, men någon gång under uppväxtåren börjar jämförelsen med andra. Det kan handla om vem som kommit längst i matteboken eller om vem som kan läsa kapitelböcker på egen hand. Barn tittar tidigt på varandra och jämför hur man själv ligger till i förhållande till kompisarna. Sorterings- och rangordningsmekanismerna gör nu sitt intåg i våra liv och kan få ett fint grepp om vår framväxande självkänsla. Vilken effekt mekanismerna sen får på oss under livets gång tror jag förstärks eller avdramatiseras beroende på den omgivning vi vistas i. Genom att räkna, väga, mäta, jämföra sådant som betyg, lön, titlar, hus och bilmärken kan vi öka på tävlingshetsen. Vi kanske putsar på fasaderna och ser vårt värde genom andras ögon, i hopp om att vi gör det rätta för oss själva.

Vad tycker du? Lever vi i ett alltför tävlingsinriktat samhälle? Varför/varför inte?

Boktips:

Lille prinsen, Bokus, Adlibris

Sluta jämföra dig med andra: våga vara dig själv av Jana Söderberg, Bokus, Adlibris

Artikeltips:

Härmapor är vi allihopa, Svenska Dagbladet 27 mars 2012

Blogg/hemsidestips:

Gästinlägg av Sanna Nova Emilia på Punctum saliens , Sanna Nova Emilia lyfter fram och synliggör barnen och människovärdet.

www.sannanovaemilia.se

 

Foto:http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=659

Elisabeth Jönsson, ansvarig utgivare

www.punctumsaliens.se drivs av Elisabeth Jönsson. Elisabeth har en bakgrund som journalist, kommunikationsansvarig, egen företagare och är idag verksam som gymnasielärare i media och kommunikation. Hon är också författare, musiker och kulturentreprenör som, när andan faller på, medverkar i, ibland även arrangerar, olika former av kulturevenemang. Kärleken till orden, ett brinnande intresse för kultur och olika livs- och samhällsfrågor och en stor nyfikenhet på de digitala mediernas möjligheter ledde hösten 2010 till starten av inspirations- och kulturprojektet Punctum saliens. Projektet syftar till att lyfta estetiska och humana värden, väcka skaparglädje och ge själslig inspiration och livskraft. 2014 föddes Liv&Tanke Förlag. Boken "Mer Människa - tankar om livet" och den tid vi lever i, som gavs ut våren 2016, är den första i förlagets regi. Punctum saliens är med på Tidskrift.nu, samlingsplatsen för Sveriges kulturtidskrifter. Elisabeth Jönsson är medlem i Författarcentrum Syd, Smålands författarsällskap, Sveriges Författarförbund, Musikcentrum Syd och STIM (Sveriges Tonsättares Internationella Musikbyrå).

7 reaktioner till “Med vems ögon mäter du ditt värde?

  • 1 april, 2012 kl. 6:02 e m
    Permalink

    Så mycket viktigt du tar upp.
    En kommande GLAD PÅSK från mig.

  • Pingback:Med inspiration av Punctium Saliens inlägg | Liv Lust Balans

  • 1 april, 2012 kl. 8:29 f m
    Permalink

    Mycket tänkvärt å bra skrivet! Jag tror att vi nu kommit till en punkt där människor blir ”tvingade” att vända blicken inåt för att hela sin ande.Människan måste stanna upp i tanken om vad som verkligen berikar å leder till välmående.Dem måste inse att ”döda ting” bara är en liten del av livet!

  • 1 april, 2012 kl. 8:03 f m
    Permalink

    mkt klokt skrivet – tror många stressas å pressas ibland av andra å ibland av sig själva för att vara främst oavsett vad d gäller – istf att bara vara, andas å reflektera 😉 – ha en fin dag!

  • 1 april, 2012 kl. 8:02 f m
    Permalink

    Jag håller med helt om att vi idag har ett samhälle som uppmuntrar till stress, statusjakt osv. Det tog mig ganska lång tid att ta mig ur denna karusell, men jag är glad att jag har gjort det idag. Idag ser jag på livet som JAG vill och jag ser på mig själv på ett sant sätt. Mår bra av det. Fler borde vakna. Ha en fin söndag. kram

  • 1 april, 2012 kl. 9:24 f m
    Permalink

    Jag älskar den lilla prinsen…

    Tävlingsinriktat samhälle… jag tycker att de orden beskriver precis vad jag känner ofta…
    Ständig tävling om allt, redan från början, från barndomen… och det känns och syns ännu tydligare idag tack vare de digitala möjligheterna… att vara skrytsam var inte direkt fint förr, idag heter det marknadsföring och det föras och trycks överallt, det pratas så mycket utan att ha någonting att säga, det skrevs så mycket hit och dit om allt och ingenting… Många gör bort sig bara för att synas, för många är synas ett livsmål till varje pris…

    Jag är en tävlingsmänniska och tycker att det är roligt att tävla, men jag tror också att man måste ha någonting att tävla med… Tävling betydde för mig alltid underhållning… inte livsstil…

    Tycker också att vi lever i ett alltför exhibitionistiskt samhälle… kanske är det konsekvens av allt tävlande… men för mig mediakåthet och exhibitionistiskt publicitet är nästan störande… det kan dessutom vara mycket kränkande och vilseledande…

    Det som har betydelse i människors liv kan inte mätas, vägas, jämföras och kläds i statistiska siffror… tror inte att vinnaren i en tävling för antal prylar, materiella varor och kändisskap kan hitta lyckan och meningsfullt liv… eller?… det blir alltid någon som får mer… större… bättre… tills…

    Hinner man leva och uppleva i en ständig tävling? Det finns stor risk att man inte hinner vinna heller… 😉

  • 1 april, 2012 kl. 9:02 f m
    Permalink

    jag får 1700 kr i soc bidrag per månad och jag anses av somliga vara en skamfläck, en snyltare och jag borde verkligen skämmas…

Kommentarer inaktiverade.