Kunskap om den svarta pedagogikens konsekvenser

Tankar utifrån Ellen Key och Alice Miller

I ett tidigare inlägg publicerat den 30 oktober i år skrev jag följande: Som medmänniska och pedagog vill jag verka för att vi själva och våra barn ska få förbli musiska med förmåga att urskilja och ta till sig klanger och toner, sagoälskande med förmåga att njuta av ordens innebörd och nyanser, färgseende med förmåga att urskilja linjer, former, ljus och skuggor. 

Som jag varit inne på tidigare är Ellen Key en viktig förebild för många och så också för mig. När hon började skriva på sin bok Barnets århundrade ( boken gavs ut 1900) levde hon i en tid då stryk i olika former var återkommande inslag i barnuppfostran. I boken skriver Ellen Key om sina visioner om hur skolan och barnuppfostran borde vara.

Ellen Key i sällskapsrummet på sitt älskade Strand. Bilden publicerad med tillstånd av Ellen Keysällskapet.

” Den enda rätta utgångspunkten vid ett barns uppfostran till social människa är att behandla det som en sådan, samtidigt som man stärker barnets mod att bliva en individuell människa”

Ellen Key var före sin tid. Hennes tankar var mycket moderna, men kom att få stor genomslagskraft. Ellen Key levde i en tid då det svenska samhället genomgick omfattande industriella omvälvningar.

”I begynnelsen var uppfostran”

Låt oss nu göra en historisk resa under ledning av den schweiziske psykoanalytikern och författaren Alice Miller. Jag framhåller gärna i olika sammanhang värdet av att stå i kontakt med sitt känsloliv. Ett synsätt som strider mot den svarta pedagogik som Alice Miller skriver om i sin bok I begynnelsen var uppfostran (1980). Den svarta pedagogiken innebar att förakta och på olika sätt förtrycka det levande, kreativa och emotionella hos barnet. Tårar och medlidande ska till exempel slås ned i barnets självt. Barn ska fostras till lydnad och ska tidigt i livet lära sig att förneka, övervinna och behärska sig själv.

I bokens inledning skriver Alice Miller att hon vill  avhålla sig från varje form av moraliserande. Med boken vill Miller ”visa upp hatets rötter, som endast få människor tycks ha upptäckt, och att söka förklaringen till att de är så få.”

Schwarze Pädagogik

I Millers bok, I begynnelsen var uppfostran, refererar hon bland annat ur Schwarze Pädagogik (1977) av Katharina Rutschky. Schwarze Pädagogik är en samling pedagogiska skrifter i vilka beskrivs tekniker för uppfostran som inryms under den svarta pedagogiken.Miller framhåller att Katharina Rutschkys urval av texter avslöjar tekniker som tjänat till att dressera mer eller mindre oss alla och som fått allvarliga efterverkningar för samhället. Miller finner till exempel i den svarta pedagogiken betydande orsaker till nazismens uppkomst och genomslag. En  del av boken ägnas åt just Hitlers barndom och de uppfostringsmetoder som Hitler utsattes för och som var vanliga under denna tid.

I den syn som den svarta pedagogiken representerar inryms åsikter som att hårdhet och kyla är en god förberedelse för livet och att föräldrarna alltid har rätt. Det är inte länge sedan som lydnad, tvång och hårdhet sågs som allmänt erkända värden. Genom hugg och slag skulle föräldrarna och andra uppfostringsinstanser slå in lydnad i barnet.

Hur ser då situationen ut idag?

I Svenska Dagbladet från den 26 oktober i år läser jag att under de senaste fem åren har polisanmälningarna för misshandel och sexuella övergrepp mot barn flerfaldigats. 2550 fall av misshandel mot barn 0-6 år gamla och drygt 7300 fall av sexualbrott mot barn under 18 år polisanmäldes under 2010 ( Barn måste få bättre skydd mot våld, SvD).

”Sverige kan och måste göra bättre ifrån sig i arbetet med att komma tillrätta med våldet mot barn. Det behövs nu ett nationellt handlingsprogram, skriver fem barnläkare.”

Sverige har nyligen också fått kritik läser jag i inlägget av FN´s barnrättskommitté bland annat för brister i statistiken och otillräcklig forskning om sexuella övergrepp mot barn.

Låt mig avslutningsvis delge några av citaten som inleder boken ” I begynnelsen var uppfostran”

Bibeln säger (Syrak 30:1) ”Den som älskar sin son, han spar icke på riset, på det att han till slut må få glädje av honom.” (1902)

” Framför allt påpekades det alltid för mig att jag ofördröjligen skulle uppfylla eller utföra alla önskemål eller föreskrifter som föräldrarna, läraren, prästen, ja alla vuxna, även tjänstefolket gav uttryck åt, och inte låta någonting hindra mig. Vad dessa sade var alltid rätt. Dessa uppfostringsprinciper har gått mig i blodet.” (Auschwitzkommendanten Rudolf Höss)

”Vilken lycka för de styrande att människor inte tänker.” ( Adolf Hitler)

Boken I begynnelsen var uppfostran är intressant och jag rekommenderar den varmt.

Är det viktigt att barn fostras till lydnad och disciplin? Varför? Hur gör man det i så fall på ett sätt utan att begå själamord på barnen enligt vad jag framhållit i texten ovan? Vad tycker du?

Image: lobster20 / FreeDigitalPhotos.net
Foto:Elisabeth Jönsson

 

 

 

 

 


One thought on “Kunskap om den svarta pedagogikens konsekvenser

  • 4 december, 2011 kl. 2:29 e m
    Permalänk

    Intressant att läsa! Ellen Key tillbringade ju en hel del tid i Jonsered som jag brinner så för!

Kommentarer inaktiverade.