Tankar om det inre och det yttre

Att finna en personlig värdeskala och värderingar att luta sig tillbaka mot och vila i tror jag är värdefullt för att kunna vara sig själv, genuin och autentisk gentemot sig själv och andra. De värderingar vi har kommunicerar vi på olika sätt gentemot vår omgivning. Det är en konst att få de yttre uttrycken att överensstämma med vårt inre.

Jag vill här knyta tillbaka till tidigare inlägg här på Punctum saliens under rubrikerna Att vara genuin och autentisk är att ta en risk och Betydelsen av en personlig värdeskala.

Det är en konst att finna yttre uttryck som överensstämmer med ens inre

Att forma och finna sina personliga värderingar är ett arbete som pågår, i bästa fall tänker jag, under hela livet.

Tonåren är kanske den period i livet då man som snabbast utvecklar och formar sin värdeskala. Vilsen och identitetssökande blir det lättare att falla offer för medias och kompisars åsikter om hur man bör se ut och vara. Något som reklamvärlden också slår mynt utav. Men även i vuxen ålder kan vi fortsätta välja yttre attribut för att ikläda oss olika masker och roller. Det är en sann konst att finna yttre uttryck som överensstämmer med ens inre. För att citera Marguerite Duras:

” Sökandet efter uniformen är sökandet efter en överensstämmelse mellan form och innehåll, mellan hur man tror sig se ut och hur man vill se ut, mellan det man tror sig vara och det man på ett anspelande sätt önskar visa med kläderna man bär. Man finner den egentligen utan att söka den. När man väl funnit den blir den definitiv och till slut definierar den en.”

Ur la vie materielle ( vardagens ting av Marguerite Duras.)

Under tonåren, men också längre fram i livet kan vi känna oss tvungna, av olika anledningar, att bära upp en fasad.

” Det är som om man innerst inne skämdes för den man är och därför måste förställa sig…. Fasaden blir viktig och man blir livrädd för att bli upptäckt. Kanske går man genom livet utan att någonsin visa vem man är”

Ur den självläkande människan av Sanna Ehdin

Vi ikläder oss nog alla emellanåt olika fasader. Kanske för att skydda vår innersta sårbarhet.Människan besitter såväl elaka som goda sidor. Kanske är det inte önskvärt att hitta den uniform som skyddar mot smärtsamma påhopp, snarare är det viktigt att hitta ett personligt sätt att hantera dem. Att ge avkall på sig själv och försöka föreställa sig någon annan kan i längden bli betydligt mer smärtsamt.

Boktips:

La vie Materielle av Marguerite Duras, Bokus

Den självläkande människan, Susanna Ehdin, adlibris,

 

Foto:http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=1836

2 reaktioner till “Tankar om det inre och det yttre

  • 3 mars, 2013 kl. 11:55 e m
    Permalink

    Mm, tror att min uniform och mitt inre länge har gått ihop rätt hyfsat. Har sedan 18 års ålder haft jobb då jag behövt vara ”genomskinlig” dvs stå för den jag är och det jag gör. Klart att man ibland kan ta på sig kläder för att passa bra in i vissa situationer men det är ändå de riktiga mötena med människor som är viktiga. Kram

  • 2 mars, 2013 kl. 9:47 f m
    Permalink

    Jag tycker att det skulle kännas tragiskt att bära en fasad hela livet…
    Å andra sidan en viss fasad kan tolkas som ett skydd… då tänker jag på det ”moderna öppenhet”, skvaller, hot och hat, särskilt via media…
    Mycket intressant läsning som väcker många frågor och funderingar.
    Varma kramar
    Halina

Kommentarer inaktiverade.