Jag tror på ödmjukhet inför ”sanningen”

Det som är sant idag kan visa sig vara falskt imorgon och vice versa. Jag tror därför på en viss ödmjuket inför ”sanningen” och menar att det är sunt att ställa sig skeptisk till överdriven tro på att någon sitter inne med det rätta svaret, att han/hon äger sanningen.

Vem äger en sanning som är under ständig förändring? Nya fakta kommer till, annan visar sig felaktig, en del fakta bygger vi vidare på då den håller över tid. Så är kunskapsprocessen ett ständigt sökande efter svar. Svar som gäller för en tid, svar som precis som livet i sig är under förändring. Nej, ingen karaktärslöshet. Visst finns det värden som vi var och en eller gemensamt står för, som känns rätt inombords, som känns sanna. En del värden är kanske inte ens förhandlingsbara och kanske inte heller ska vara det. Men det är en hårfin skillnad mellan att tro och att med äganderätt veta att man sitter inne med sanningen, oavsett om det handlar om fakta eller om värderingar.

Så ju mer någon propagerar för något desto mer värjer jag mig, desto mer kritisk förhåller jag mig tills jag funnit min egen uppfattning. Då vill jag också stå för den, men inte som en propagandist, snarare som en människa som i samtal med andra delar mina tankar.

bylineelisabethjonssonpunctumsaliens

 

 

 

 

 

Foto till detta inlägg:http://www.freedigitalphotos.net/images/Sunset_And_Sunrise_g108-Misty_Forest_p122829.html

One thought on “Jag tror på ödmjukhet inför ”sanningen”

  • 29 augusti, 2014 kl. 8:56 f m
    Permalänk

    Hej 🙂
    Länkar hos mig, hoppas att det är ok 🙂

    Mycket intressant inlägg, och viktigt särskilt nu…

    Varma hälsningar
    Halina

Kommentarer inaktiverade.