Tankar om tid

Ingen har mer än tiden

En kort tid innan jag fick mitt andra barn, nu tretton år sedan, så avled min älskade pappa. Efter att under två års tid kämpat med sin cancersjukdom orkade inte hans kropp mer. En månad senare födde jag mitt andra barn, en pojke. Han och morfar fick aldrig träffa varandra, men min älskade pappa lever kvar genom mig, genom mina berättelser om honom och med några av pappas värderingar som jag också  kommit att göra till mina.

Livet och döden kom nära

Det som kanske blev tydligast för mig genom mötet mellan liv och död ,som det ju var att förlora en förälder och kort därefter föda ett barn, är hur viktig tiden är. Jag njöt av varje stund av att få vara barnledig. Även om sorgen efter pappa var stark så gav det mig en ofantlig livsmening att få följa min sons utveckling. Att se honom, min man och min dotter var en gåva. För mig är familjen och livet inte självklart. Redan som barn blev jag tidigt medveten om livets sårbarhet genom förlusten av min mamma.

Foto: Elisabeth Jönsson

Det har nu gått lite mer än tretton år sedan pappa gick bort. Tiden har gått fort. Jag tror att jag har lärt mig att vara rädd om tiden. Det innebär att fundera över vad jag vill prioritera i mitt liv, vad mår jag bra av. För mår jag bra, mår också mina närmaste bättre. Att stå upp för sig själv och sina behov är inte lätt alla gånger. Det finns ofta mer eller mindre outtalade förväntningar och åsikter från omgivningen om hur man ska leva sitt liv. Men jag vet så i djupet av mitt hjärta att även mitt liv har ett värde, precis lika värdefullt som någon annans. Därför, just därför får jag lov att ge mitt liv tid.

Även min tid är värdefull

Jag har nu när barnen blivit större gått ner lite i arbetstid för att få mer tid till att ta hand om mig själv, studera, skapa dvs ta tillvara gåvan att ha fått mitt liv. För vem vet hur länge jag lever. Den kunskapen lärde jag mig tidigt. Livet är inte givet.

Vi är många som dagligen hör ord som effektivitet, rationaliseringar, omorganisationer, budgetar, inköp, företagsförvärv, investeringar men hur ofta får livet och livsvärden ta plats? Här är vi naturligtvis olika. Livet kan vara stramare budgetar och ökad effektivitet, men det kan också vara mänskliga möten och fördjupat livsinnehåll.Kanske både och? För mig är det naturligt att låta det sistnämnda få ta mer plats i just mitt liv. Jag är tacksam för att jag har den möjligheten. Alla har inte den, det är jag väl medveten om.

Foto: Elisabeth Jönsson

 

”Alla dagar som kom och gick inte visste jag att det var livet” ( Stig Johansson)

9 reaktioner till “Tankar om tid

  • 31 mars, 2012 kl. 8:25 f m
    Permalink

    Mm, tid är verkligen det enda vi har, egentligen och vi vet inte hur mycket… Kram

  • 17 mars, 2012 kl. 11:53 f m
    Permalink

    Så fint skrivet, Elisabeth! Du förmedlar något mycket viktigt, konsten att ta tillvara på livsvärden och att känna tacksamhet för det vi har. Det värmer i mitt hjärta att läsa dina rader. De vittnar om en människa som genom livets mot- och medgångar har lärt sig att sålla ut vad som betyder något och sedan omsätta sina värden i handling. Du inspirerar och skickar värme.

    Stora kramar från mig till dig.
    Siv-Britt

  • 16 mars, 2012 kl. 6:33 e m
    Permalink

    Så öppet, så varmt, så innerligt och så nära. Stort tack Elisabeth för det här inlägget. När livet gör sig påmint på det här viset så blir man medveten om hur viktigt det är att ta tillvara på den tid som man har.

    Stort tack, Elisabeth!

  • 15 mars, 2012 kl. 5:56 e m
    Permalink

    Att reflektera över tid och tidsperspektiv är jätte viktigt och ta stöd till att ställa sig frågan hur disponerar jag min tid, är jag medveten om vad jag lägger min tid på och vad vill jag lägga min tid på? Räcker dygnets 24 timmar till om inte hur vill jag förhålla mig till tiden i mitt liv, genom att påverka det jag kan påverka och släppa taget om det som tar tid ifrån mig själv och mina behov. Att avsätta egen tid till att göra det som får mig att må bra, det jag tycker är roligt och njuter av i min vardag. Att lyssna till sin inre röst för att leva mera här och nu och undvika att vara i dåtiden utan gå tillbaka till dåtid för att lärdom om sina egna erfarenheter och förvalta dom på nutiden. Framtiden vet vi ingenting om endå lägger vi ner en massa tid på att oroa oss för det vi tror ska hända. Tänk om vi kunde ta all den tid som vi lägger ner på att oroa oss om framtiden och ta den till nutiden till ögonblicket med dig själv tänk vad mycket tid vi skulle ha till att lägga på oss själva och våra egna behov. Att skapa tidsutrymme är att ge eftertanke till att leva mera i NUET och en stund till vila och återhämtning för att förebygga för stress i tillvaron. Genom uppmärksamhet och medvetenhet blir vi mer närvarande om TIDEN och hur vi vill förvalta den.

    Maria Björk

  • 15 mars, 2012 kl. 5:52 e m
    Permalink

    Kära Elisabeth!
    Jag tvekar nu inte längre. Det var verkligen ödet som förde oss samman. Att idag… just nu…. sitta och läsa dina fina ord bekräftar att det är så. Imorron bitti 04.53 är det precis ett år sedan min älskade pappa gick bort. Har precis pratat med min bror om att jag tagit ledigt från jobbet och ska sätta rosor hos pappa. Han berättade att han skänkt en summa till en förening pappa var med i. En förening som betydde otroligt mycket för honom och alla andra som var med. Han valde att skänka dem i pappas namn… till minne av pappa och ordföranden blev rörd till tårar. Din ord om att döden, sorgen och ett nytt litet liv gav dig livsmening känner jag igen. Jag omvärderade så många saker efter pappas bortgång. Valde bort personer som snodde energi. Hittade nya! Jag blir bara mer och mer övertygad om att vi inte borde vara så rädda för att prata om döden. Den finns bland oss hela tiden och ju mer vi lär oss att inte vara rädda… ju lättare tror jag vi kan leva våra liv.

    Varm kram ♥

  • 15 mars, 2012 kl. 4:28 e m
    Permalink

    tiden är det enda vi har!
    alla människor har gott om tid. så länge vi är friska.
    vi lever länge. frågan är bara hur vi förvaltar tiden.
    samtidigt som allt skall effektiviseras precis som du skriver, så ska vi ha massor av tid med familjen, vi skall mysa och vi skall ”bara vara”.
    men att vara arbetslös är fult.
    att inte vilja konsumera och hetsa anses ff lite bakåtsträvande.
    jag är både arb lös och icke-konsument. en självklar kombo för mig.
    och tid har jag så det visslar 🙂
    kram och tack för ett kanonbra och värdefullt inlägg//

  • 15 mars, 2012 kl. 9:27 f m
    Permalink

    Underbara ord… Jag förlorade min mamma när min son var knappt ett år… och kommer ihåg… som om det var idag… hur ensam jag kände mig plötsligt… Ja… livet är inte givet…

    Sitter och funderar över din sista utmaning ”Berika…” och hoppas att jag hinner 🙂

    Många kramar
    Halina

    • 15 mars, 2012 kl. 9:33 f m
      Permalink

      Tack Halina för dina ord. En varm kram till dig.

Kommentarer inaktiverade.