Har du tid för känslor, möta och utveckla dig själv?

Allt börjar i känslan och i mötet. Är det så? Jag tror det. Jag tror att känslorna är vägen till att finna sin genuina personlighet. Kontakten med de egna känslorna är en förutsättning för att hitta sig själv och sin identitet. Har du tid för känslor och möten med dig själv?

Jag tror det är viktigt att ge sig själv tid för att ledsaga sig själv. För att kunna möta andra måste vi först ha mött oss själva. I ett tidigare inlägg som bar just rubriken Känslorna är vägen till oss själva skrev jag om sambandet mellan känslor och hälsa och refererade bland annat till Susanna Ehdins bok Den självläkande människan (Bokus).

Känslor, hälsa och personlig utveckling

Susanna Ehdin skriver bland annat att förneka sina känslor och därmed sig själv ligger nära psykisk ohälsa. Vi är nog många som gjort erfarenheten att de gånger vi inte har tillgång till våra känslor har vi inte heller tillgång till vårt inre, vår identitet, vår personliga själ. För att citera Susanna Ehdin ”oförlösta känslor leder till oförlösta människor”.

Personligen tror jag att förutsättningen för ett mänskligare och rikare samhälle är ett känslomässigt klimat som är bejakande och tillåtande med stort utrymme för  nyanser och sinnliga djup. Den som har tillgång till ett brett känsloregister får bättre förutsättningar att upptäcka och möta sin omvärld. En god känslomässig kompetens gör att vi blir bättre på att kontrollera våra känslomässiga impulser och underlättar och berikar relationen till andra människor.

Värdet av en inre dialog

Våra känslor fungerar som vägvisare till vad vi tycker om eller ogillar och en inre dialog med oss själva gör det också möjligt att förstå varför vi tycker som vi gör och kan motivera det för andra i de fall det behövs. I bästa fall vågar vi stå upp för våra känslor.Vägen till att hitta sitt sanna jag går via känslolivet.

Cecilia Kärvegård,beteendevetare, diplomerad stresskonsult och livsstilsdesigner har arbetat fram fjorton nycklar och nyckel 1 handlar om självinsikt och hur mitt sanna jag ser ut. Hur ofta lever vi inte efter vad andra förväntar sig av oss istället för att känna efter vad vi egentligen vill? Hur mycket ohälsa skapas inte av hur vi stressar för att leva upp till dessa outtalade förväntningar? Att våga känna efter är onekligen en konst, Intressant.