Går det att utveckla andra sätt att konsumera? Hur?

Materiell rikedom och vår upplevelse av välfärd

Påskdagen 2011. Underbart väder med sommartemperatur. Idag ska vi sätta några potatis.Mellan varven hinner jag läsa en hel del och jag har fortsatt med Tim Jacksons bok Välfärd utan tillväxt(om boken hos Adlibris) som jag berättade om i fredagens inlägg. Det är befriande när en expert skriver om sådant som jag själv ofta funderar på. I kapitel tre med rubriken ”En omdefiniering av välståndet” läser jag följande:

” En viktig utgångspunkt är att formulera en sammanhängande definition av välstånd som inte bygger på slentrianmässiga antaganden om konsumtionstillväxt. Det här kapitlet söker följaktligen en annan sorts vision om välstånd: en som gör det möjligt för människor att blomstra, att öka sammanhållningen i samhället, finna högre nivåer av välbefinnande och ändå minska sin materiella inverkan på miljön.”

Det subjektiva välbefinnandet har bara till en viss gräns att göra med materiell rikedom. Trots att tillväxten i BNP ( se definition Nationalencyclopedin) mätt ,stigit sedan 70-talet så har vi inte blivit lyckligare än vad vi var då.Tim Jackson frågar sig huruvida vi kan utveckla ett annat samhälle där vi får en tillväxt som inte utarmar ekologin. Jag är nyfiken på hans kommande tankar i boken. Allt fler konsumenter ställer krav på produkter tillverkade under gynnsamma förhållanden och med respekt för miljön.

Själv ställer jag mig frågan om vi inte har de kläder på jordklotet som vi behöver. Klädinsamlingarna ligger översvämmade stundtals och byte av kläder och secondhand är något som känns rätt för allt fler.Ett exempel är Mariam Nordmark som driver Swop Art i Stockholm, Här är affären där alla blir återvinnare, SVD, juni 2010.

Tim Jackson ställer i sin bok frågan om det går att utveckla en BNP som bygger på andra tjänster än de gängse såsom immateriella tjänster. Detta vet vi inte än, skriver han, för vi har inte haft en sådan ekonomi.

I takt med att samhällets dominerande normer börjar ifrågasättas växer rörelser fram som trotsar etablerade mönster.Den så kallade slowrörelsen är en sådan och den var jag inne på i inlägget Kan Slow utveckla livskvaliteten?

Håller vi på att förändra våra konsumtionsmönster?


 

Elisabeth Jönsson, ansvarig utgivare

www.punctumsaliens.se drivs av Elisabeth Jönsson. Elisabeth har en bakgrund som journalist, kommunikationsansvarig, egen företagare och är idag verksam som gymnasielärare i media och kommunikation. Hon är också författare, musiker och kulturentreprenör som, när andan faller på, medverkar i, ibland även arrangerar, olika former av kulturevenemang. Kärleken till orden, ett brinnande intresse för kultur och olika livs- och samhällsfrågor och en stor nyfikenhet på de digitala mediernas möjligheter ledde hösten 2010 till starten av inspirations- och kulturprojektet Punctum saliens. Projektet syftar till att lyfta estetiska och humana värden, väcka skaparglädje och ge själslig inspiration och livskraft. 2014 föddes Liv&Tanke Förlag. Boken "Mer Människa - tankar om livet" och den tid vi lever i, som gavs ut våren 2016, är den första i förlagets regi. Punctum saliens är med på Tidskrift.nu, samlingsplatsen för Sveriges kulturtidskrifter. Elisabeth Jönsson är medlem i Författarcentrum Syd, Smålands författarsällskap, Sveriges Författarförbund, Musikcentrum Syd och STIM (Sveriges Tonsättares Internationella Musikbyrå).

5 reaktioner till “Går det att utveckla andra sätt att konsumera? Hur?

  • 26 april, 2011 kl. 4:52 e m
    Permalink

    ett paradigmskifte är att se fram emot!
    allt som behövs finns redan. vi måste använda klart det som finns innan det måste tillverkas nytt. stoppa tillverkningshysterin – den är inget svar på framgång.
    stäng saab, det finns tillräckligt många bilar redan.
    att ha ett jobb är ingen rättighet! man kan inte tillverka saker som inte behövs för att facken ska bli nöjda.
    ropen skalla – ett jordklot åt alla.
    vi bör nog fokusera lite mer på gröna jobb! dvs de som inte generarer tillverkningsavfall utan tar hand om folk, byggnader och instutioner som redan finns.
    jag började ett köpstopp 20100101 och kan säga nu att det går inte att sluta. har insett att det är så här jag vill leva 🙂
    tack för ordet och om du har jobb, vad har du för jobb och varför? står du på bofors och tillverkar ammunition och vapen så är det nog dags att stämpla ut.
    alla måste tänka till, tycker jag. ♥

  • 25 april, 2011 kl. 3:14 e m
    Permalink

    Intressant! Jag funderar mycket i dessa banor numera. Det här året har jag bestämt mig för att ha ”köpstopp”. jag som tidigare nästan haft svart bälte i shopping och köpt kläder (ffa) bestämde mig för att under 2011 inte köpa något i klädväg (undantag sockar o underkläder o liknande) och det har verkligen varit en AHA-upplevelse. plötsligt hittar jag än det ena än det andra plagget djupt inne i garderoben som man kan använda och man blir mycket mer rädd om de kläder man har. Det är helt klart ett intressant ”projekt”. När jag växte upp var det mycket begagnat o det man köpte hade en bättre kvalitet. Jag kanske kom bort ifrån ämnet :0 Ville bara berätta lite..
    Det finns många nöjen som är gratis och man får mer tid över när man shoppar mindre, märkligt nog.

    Ha en fortsatt trevlig dag!

    • 25 april, 2011 kl. 5:59 e m
      Permalink

      Det låter som en jättebra idé, köpstopp. Jag känner igen mig i detta med att det var vanligare med begagnat när jag också växte upp. Att få en ny cykel kunde man få längta efter i åratal och första utlandsresan (förutom Danmark då) gjorde jag när jag var arton år. Men jag kan inte säga att jag gått miste om något för att jag fick begagnat eller inte reste så mycket.Fanns det tid och utrymme att leka och träffa kamrater så var man som barn lycklig. Jag ska själv ta mig en funderare på om jag ska sätta ett köpstopp för kläder under ett år.

  • 25 april, 2011 kl. 8:44 f m
    Permalink

    Det är spännande tankar, onekligen. Själv ser jag inte miljön som den viktigaste faktorn, i meningen att vi skulle fortsätta att konsumera för sakens skull om tillverkningen skulle vara s k miljövänlig. I stället önskar jag att människorna skulle finna andra – djupare – värden i livet än att hela tiden söka efter ”nya flädrar och sätt att imponera på varandra ytligt.
    Det går knappast att undvika att människan förändras i takt med den rådande ytligheten och jag är inte säker på att jag tycker om den förändringen…

    • 25 april, 2011 kl. 5:53 e m
      Permalink

      Jag tror att det i en konsumtionskultur ligger inbyggt att vi kommunicerar med varandra via prylar. Med olika materiella ting uttrycker vi inför varandra vilka vi är. Det blir en form av utvidgat jag. Jag tror att vi behöver finna andra sätt att kommunicera på. Personligen tycker jag mycket om människor som uttrycker sig genom att skapa till exempel skriver,målar, fotograferar. Jag tror också kulturen är en viktig väg till fördjupad dialog. Jag avser då inte masskulturen där syftet i första hand är att sälja utan kultur som svarar mot mer existentiella frågor. Genom att dela kulturupplevelser kan vi skapa mer innerliga dialoger oss människor emellan.

Kommentarer inaktiverade.