En nyansrik och varm emotionell miljö utvecklar empatin

Skönhet, konstnärliga uttryck och bildning ligger precis som för Ellen Key  (som jag skrivit om i tidigare inlägg) mig varmt om hjärtat.

Vi behöver ständigt arbeta med oss själva för att inte ryckas med i samhällets statusstress. Det är så lätt till att vi blir offer för de illusioner som finns i samhället och som vi själva är med och bygger upp.

Vi människor verkar ha en fallenhet för att bygga in värdehierarkier i samhällssystemet. Passar man inte in i dessa hierarkier riskerar man att uppfattas som en särling, en dissident, en outsider, alternativ, en eremit, en bohem för att ge exempel på några ord vi använder för personer eller grupper som inte anammar de förhärskande och dominerande värdehierarkierna som finns i samhället. Alain de Botton skildrar detta fenomen på ett mycket intressant sätt i sin bok Statusstress.

Någonstans finns , tror jag, hos alla människor ett behov av att bli sedda och respekterade. Vi har byggt upp ett samhälle där prylar och titlar är de sätt vi mäter framgång på.Mina egna personliga erfarenheter ledde mig relativt tidigt i livet till ett vägval. Efter att jag sedan tonåren mer eller mindre medvetet deltagit i spelet med att vinna status och bekräftelse med betyg, prestationer och titlar började jag, i samband med att jag fick egna barn, alltmer fundera över vad jag personligen höll för värdefullt i livet. Säkert spelade här förlusten av min mamma under barndomen stor roll. Vad var det jag egentligen sökte?

Prestationen skapade en känsla av tomhet

Hur jag än presterade så upplevde jag efter ett tag bara tomhet. Min barndom och mina livserfarenheter har gjort mig så tydligt medveten om hur viktigt det är med en varm och känslomässigt rik miljö för personligheters utveckling. Finns det något vi kan göra för att skapa en blomstrande, emotionellt rik omgivning?

Jag återkommer gärna till Ellen Keys tankar kring skönhet och bildning som jag var inne på i mitt förra inlägg under rubriken Tankar kring Ellen Key, kunskap och utveckling. Som medmänniska och pedagog vill jag verka för att vi själva och våra barn ska få förbli musiska med förmåga att urskilja och ta till sig klanger och toner, sagoälskande med förmåga att njuta av ordens innebörd och nyanser, färgseende med förmåga att urskilja linjer, former, ljus och skuggor.

Rika mänskliga möten, som jag ser som något av det mest meningsfulla i livet, tror jag förutsätter en förmåga att se och urskilja livets olika nyansskiftningar. Och för att uppfatta nyanser behövs tid. Det är när jag tar mig tid att gå på djupet, stannar upp, reflekterar och vågar känna och tänka efter som nya frö kan gro i den själsliga myllan. Det är i känslan, i det innerst subjektiva som personligheten finner sina uttryck.

Vårt samhälle behöver kärleksfulla personligheter

När vi får kontakt med och förstår våra känslor kan vi också utvecklas som personer, ett samhälle behöver kärleksfulla personligheter. Kärlek förutsätter förståelse för känslor, empati.Samtidigt tror jag att den människa som utvecklar en känslighet för känslomässiga, estetiska nyanser behöver röra sig i en mångfacetterad och emotionellt nyansrik omgivning. I miljöer där sanningen ses som enbart svart eller vi spelar det ingen roll om man har talang för nyanser. I sådana miljöer kan ett vidgat seende, ett öppet sinnelag snarare bli ett handikapp än en tillgång. Det kan då vara en idé att välja annat umgänge och annan miljö för att bevara och värna sin persona.

Just nu pågår en intressant serie i Dagens Nyheter om känslan hat och vilka förödande konsekvenser den leder till. Att hat i sig inte leder till något bra är ingen nyhet i sig. Det intressanta är mekanismerna bakom hatet. Läs mer i Dagens Nyheter från den 26 oktober i artikeln Hat är en komplex känsla.

Tycker du det är viktigt att vistas i en nyans- och emotionellt rik miljö? Varför/varför inte?

Foto:http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=1786

 

 

4 reaktioner till “En nyansrik och varm emotionell miljö utvecklar empatin

  • 30 oktober, 2011 kl. 11:17 f m
    Permalink

    Fantastiskt inlevelsefull och intressant! Och visst har du rätt i att människor med känsliga ”spröt” måste påverkas mer av en destruktiv omgivning. Särskilt då om intrycken och erfarenheterna av olika anledningar bli för ensidiga. Den emotionella omgivningen är säkert minst lika viktig som den materiella. Säkert viktigare, om nu inte standarden på det materiella är så låg att folk tar skada på grund av det. Intressant!

    • 30 oktober, 2011 kl. 2:43 e m
      Permalink

      Tack Rose-Marie för din insiktsfulla kommentar. Ja, det är viktigt som du är inne på, att det grundläggande materiella välståndet också finns. Det får vi aldrig glömma. I en situation, där det knappt finns mat för dagen, står sig de tankar jag tar upp i detta inlägg sig slätt. Men många av oss har idag tillräckligt materiellt välstånd för att ta oss tid att reflektera. Jag tror det är viktigt att fundera över sina livsvärden för att bli en hel människa.

  • 30 oktober, 2011 kl. 10:53 f m
    Permalink

    Tack Siv-Britt:) Det betyder mycket att få respons på det man skriver.

  • 30 oktober, 2011 kl. 10:06 f m
    Permalink

    Så intressant och bra skrivet!

Kommentarer inaktiverade.