Den självvalda ensamheten kan ge värdefull kraft

För att bevara min personliga själ vid liv väljer jag nuförtiden mer aktivt att gå de vägar som utvecklar och fördjupar mitt inre liv och ger mina sinnen och mina känslor energi och näring. Jag gör det för att värna min hälsa och min persona.

Tankar om ensamhetens rikedom

Min ambition är att vara närvarande och öppen för tillfällen som erbjuder mig ett berikande livsinnehåll själsligt och känslomässigt. Att höra fågelsång, se äppelträden gå i blom, ge eller få en varm kram av någon jag tycker mycket om är händelser som gör mig rik. För att inte tappa bort dessa värden som ju är en viktig del av mig själv försöker jag ge mig tid till att reflektera på egen hand och ha en känslomässig dialog med mig själv. De gånger jag lyckas märker jag tydligt hur mitt liv får större djup och innerlighet. I detta möte har jag god hjälp av att skriva ner mina tankar. Kanske är jag på väg att bli lite av en livskonstnär för att använda det fina ord som är en del av titeln i Carolina Gårdheims fina bok Släpp loss din inre livskonstnär – Börja leva ditt Liv!

En promenad i naturen ger själen näring i massor. Foto:Elisabeth Jönsson

Möten med en plats, en vacker sak, en bild, ett musikstycke, en text och en bra bok erbjuder mig ofta rika möjligheter för en stunds eftertanke och möjlighet till vidgade livsperspektiv.Ibland behöver jag aktivt arbete och eget skapande för att inte tappa bort mig själv, andra gånger bara stillhet. Jag tycker mycket om ensamhet och har så alltid gjort. Inte så att jag inte tycker om att vara med människor, inte alls. Möten med andra människor ger mig oerhört mycket, men det är i ensamheten jag hämtar kraft. Det är då jag landar i mig själv.Patricia Tudor-Sandahl har skrivit mycket fint om det positiva i den självvalda ensamheten.I sin bok Tid att vara ensam förmedlar hon sin syn på den självvalda ensamheten som en livsviktig kraftresurs, ett sätt att se vart man är på väg och vad man vill med sitt liv. För visst är det ju så att när man själv vet var man står blir det också enklare att arbeta tillsammans med andra. För att möta andra behöver man först möta sig själv, eller vad tror du?

 

Inspirationskällor

Släpp loss din inre livskonstnär – Börja Leva ditt Liv av Carolina Gårdheim, adlibris, Bokus

Tid att vara ensam av Patricia Tudor Sandahl, adlibris, Bokus

6 thoughts on “Den självvalda ensamheten kan ge värdefull kraft

  • 30 juli, 2012 kl. 3:26 e m
    Permalänk

    Kära Elisabeth, tack ännu en gång för dina många visa ord om något så livsviktigt som Siv-Britt så riktigt skriver!
    I åratal har jag sökt mig till ensamma stunder, stunder då jag andas, andas in.. andas ut.. möter mig själv, mitt inre jag. Tack vare dessa möten vet jag nu hur det känns när jag är i kontakt med mig själv och jag vet också direkt när jag har tappat kontakten med mig själv. Då stannar jag genast upp och gör mig medveten om min andning, både när jag är ensam eller tillsammans med andra. Andningen är det redskap som jag använder för att komma tillbaka till mig själv! Så lätt.. och så svårt.. Det krävs mod att våga möta de känslor man inte vill veta av.. att våga andas in även de känslorna och därmed få tillgång till sitt innersta, att älska sig själv i sin mänsklighet.
    Instämmer helt i att man måste först möta sig själv för att kunna möta andra i ett äkta och genuint möte till glädje för båda. Dessa ensamma stunder har definitivt gjort mig till en livskonstnär. Kärlekskramar

  • 30 juli, 2012 kl. 2:41 e m
    Permalänk

    Livsviktigt är ordet! Kram

  • 21 juni, 2012 kl. 4:09 e m
    Permalänk

    Jag känner igen mig själv i mycket av det du skriver Elisabeth! Ensamhet behöver absolut inte vara något negativt. Om den är självvald och inte av olika anledningar påtvingad. Istället tror jag att det är mycket viktigt att verkligen bromsa in tillvaron ibland och våga känna in sig själv, samt hinna känna efter och reflektera lite över hur man verkligen mår. Att försöka landa i sig själv och sin omedelbara omgivning. Jag tror att det tyvärr är ett djupt mänskligt fenomen att försöka springa ifrån problem och andra jobbiga saker. Många ökar farten just för att slippa vänta in verkligheten och djupare känslor. Vilket ju i längden är helt ohållbart.
    Det är för det mesta trevligt med sällskap, men om jag ska tanka kraft och ladda mina egna fysiska och psykiska batterier går jag gärna på en ensam skogspromenad, påtar på för mig själv i trädgården eller strävar efter det ultimata läget. Att få sitta i solen vid en sjöstrand eller i båten och lyssna på rogivande vågor eller fågelsång.
    Också när jag skriver vill jag helst vara ensam. Det går på något sätt bättre då att komma i kontakt med sin fantasi och sina inre bilder av möjliga vyer och händelser.
    Till sist, innan det här blir en uppsats! 🙂 ”Lycklig är den som trivs också i sitt eget sällskap”! Kram/R-M

  • 20 juni, 2012 kl. 3:25 e m
    Permalänk

    Tack Elisabeth för dina fina och kloka ord och när jag läser ditt inlägg förvånas jag över vad mycket som du skriver stämmer in med min egen uppfattning och vad vi tänker lika på många områden. Att skapa egen tid och ett tidsutrymme är för mig att lyssna inåt för det handlar om att lära känna mig själv vem jag är och ta fram det som är viktigt för mig i livet. Jag liksom du gillar ensamheten att få vara med mig själv är faktiskt ganska trevligt men jag väljer också att vara ensam för att få stilla sinnet när vardagen snurrar på för fort. Mina tankar blir fokuserad och klar och jag kan fatta dom beslut jag vill och göra aktiva val som får mig att växa och utvecklas som person. Det är under min egen tid tillsammans med mig själv som jag också lyssnar till mina behov och lär känna mig själv och även skapar en medvetenhet om vad som pågår inom mig och i min omgivning – en acceptans. Jag ”tankar” på mer energi och kraft när jag är ensam men jag älskar så klart att vara tillsammans med andra männsikor i min närhet. Jag vill LEVA mitt liv utifrån mina egna behov och för att njuta av livet fullt ut, så JAG väljer att LEVA mer HÄR och NU!

    Kram Maria Björk <3

  • 20 juni, 2012 kl. 3:08 e m
    Permalänk

    Oja…min självvalda ensamhet är guld värt, jag klarar mig inte utan den. Om jag inte får möjlighet att dra mig undan då och då är jag inte längre mig själv.
    Visst är vi rika som har den möjligheten att kunna aktivt välja själv, för det är ju så att det finns många som enbart är ensamma och för dem är det inte ett eget val. Om det finns det mycket att säga..men inte här och nu.
    Tack för dina ord och jag tror att fler skulle behöva uppleva den kraft som kommer av att man väljer en ensam stund då och då.
    Ha en fin midsommar…Kramar från mig

  • 20 juni, 2012 kl. 2:55 e m
    Permalänk

    Absolut, det håller jag med dig om Elisabeth. Att möta sig själv är a och o för att möta andra på ett bra sätt. Att älska sig själv ger större kärlek till medmänniskorna runt mig och livet i sig. Att hitta min själ, inre rum, och min röst ger mig kraft att möta världen. Medan min trygghet ökar i mig själv desto mindre är jag beroende av yttre brus, vad andra tycker och ytliga företeelser i huvudtaget. Jag väljer min ensamhet, jag väljer mina möten och jag ger av mig själv när det berikar mig. Låter kanske egoistiskt, men det tycker inte jag. Jag har ansvar för mig själv och mitt liv och att göra det så meningsfullt som möjligt. Det måste då vara mitt val att välja det som ger mig mening. Kram

Kommentarer inaktiverade.