Känslolivet utvecklas av att läsa skönlitteratur

Varför läser inte svenska män med makt skönlitteratur? Ämnet var uppe på årets bokmässa i Göteborg och jag läser i artikeln Maktmännen utan bildning i Arbetarbladet om hur svenska män med makt väljer bort skönlitteraturen.

Efter att ha läst artikeln och den flitigt citerade krönikan av Jan Gradvall och den avslutande frågan om hur en ökad komplexitet som individer skulle hindra oss från att ta makt väcks många följdfrågor.

I boken Alltings mått – humanistisk kunskap i framtidens samhälle (finner  beskrivning på Bokus)av Anders Ekström och Sverker Sörlin  blir bilden av svensk utbildning och bildning mer mångfacetterad. Vi har i Sverige utvecklat en utbildningstradition där kunskap ska ha direkt nytta och där bildning för vilken läsning av skönlitteratur kan ha stor betydelse prioriteras ner. Annorlunda är det ute på kontintenten där bildning och estetiska uttryck kan ha stor betydelse i affärs- och umgängeslivet.

Att utveckla sin känslighet för känslolivets nyanser, för olika sätt att se och betrakta världen, för historia ger kunskaper som går på djupet på ett helt annat sätt än den kunskap som direkt går att mäta och omsätta i kronor och öron. Jag har själv tidigare varit inne på detta i inläggen I böckernas värld och i Läsning en inspirerande resa

Vad tycker du? Läser du skönlitteratur? Varför?