Tacksamhet, Tina K Persson

Tacksamhet, Tina K Persson. Tina K Persson är verksam som kulturskribent, poet och performanceartist. I detta gästinlägg för Punctum saliens reflekterar hon över värdet av att känna tacksamhet för att leva i den del av världen där fred råder, även om miljöproblematiken överskuggar vår vardag. Hon visar på en tydlig önskan om människans som ”medlevare” på jordklotet. Läs och dela gärna hennes inlägg vidare.

Elisabeth Jönsson

Tacksamhet

Gästinlägg av Tina K Persson

Det kom spontant ur min mun: ”Jag är så tacksam!” 

Ett oväntat möte med en vän, en kram i glädje, följt av frågan som vi nästan alltid ställer: ”Hur mår du?” 

Svaret som kom utan tankemöda: 

”Jag är tacksam för att det regnar.”

Vi befann oss på en av stadens teatrar, på teatern fälls repliker och denna dag hade ett flöde av naturens egna repliker, regndropparnas svada från molnen, tömt ut sitt innehåll över en törstande, längtande mark. Jorden fuktades allt mer, min egen egoistiska inställning till våren och vädret, mitt nästan aldrig sinande behov av ljus och sol, hade fått vika och ge efter. 

Vårt klimat är så pass hårt utsatt att all form av egoism borde nu mera vara straffbar! Straffbart att inte välsigna regn efter torka. Straffbart att opponera sig mot människor som viger sin tid, sina liv, sin själ åt att underlätta för vår jord att leva med oss som medlevare. Fast det hade jag inte hunnit tänka när svaret på min väns fråga snabbt kom ur min mun. 

Min tacksamhet kändes inte på något sätt som en inövad gest eller replik. Orden kom från hjärtat. Från hjärtat som bebor kroppen, är dess motor och välsignade kraft som pumpar runt mitt blod och får mig att leva. Jämte alla andra livsviktiga komponenter. Syre. Medkänsla. Kärlek. Förståelse.

Så, är det inte egoistiskt att tala om kärlek? Tänk på dem som inte känner sig älskade. Vars liv kanske blöder osynligt av brist på kärlek, meningsfullhet.

Har vi ett sammanhang och en plats i världen där det ännu råder fred, där vi kan bestämma väldigt mycket över våra dagar?

Då vill jag kontra: har vi ändå inte en möjlighet att ställa oss lite grand vid sidan av oss själva, betrakta. Begrunda. Har vi ett sammanhang och en plats i världen där det ännu råder fred, där vi kan bestämma väldigt mycket över våra dagar? Kan det vara utgångspunkten för att tänka efter? 

Kärlek är ett begrepp som inte stannar vid att älska en annan människa. Även om det är så vi lär oss. Kärleken till dig själv är minst lika viktig. Kärleken till marken du går på… Kan du älska ett träd? Kan du låta trädet, marken, regnet älska dig? Den du är.

Kanske låter jag lite grand som en predikant! Jag skrattar inombords. Ja, ja. Låt oss säga att detta är min lilla predikan. Enkel är dess form, enkla är orden och enkla är mina förhoppningar. Det är så lätt att glömma bort att tacka. Tacka för dagen du fick, tacka för ögonblicket . Tacka för alla gånger du kom hem säkert. Jag vet en del om svårighet, faktiskt en del om fattigdom också. Men då menar jag i relation till vår levnadsstandard här. Visst har jag haft så ont om pengar att jag gått för att pantsätta! Det var längesedan nu. Men jag minns det. 

Det får mig att tänka på avslöjandena som duggar tätt. Penningtvätt, bedrägerier, korruption. Att girigheten inte tycks ha något tak. Viljan att tillskansa sig fördelar på andras bekostnad. Tacksamt tänker jag på den uppfostran som gjorde mig till en något sånär hyggligt ärlig människa. Det finns människor som ryggar för ordet tacksamhet. Som provoceras. Kanske är ordet tacksamhet också ett vitt begrepp. Som med ordet kärlek. Jag vet bara inom mig, att de två hör ihop. 

Ett vet jag också: känslan av den kan inte tvingas fram, varken tacksamhet eller kärlek. Men kanske kan vi träna oss i att påminna oss själva om saker vi har eller får som egentligen inte kan tas för givet. När jag fick frågan om hur jag mådde kom mitt svar snabbt, överrumplade mig själv. Pröva att säga det. Pröva hur det känns när du har sagt det. Jag tror att många av oss har mycket att vara tacksamma över. När insikten kommer är det lite som när regnet kommer efter torka. Det känns som att växa inifrån.

Tina Kristina Persson

 Tina K Persson är verksam som kulturskribent och poet och har även jobbat som inläsare. Hon är också estradör och framträder på olika scener, ensam och tillsammans med andra poeter, musiker och tonsättare. Hon har gett ut flera diktsamlingar och medverkat i olika antologier. Mer om hennes författarskap via länkarna nedan. 2019 kommer Tina K Perssons första roman.

Läs mer om Tina K Perssons livsengagemang via hennes hemsida.

Tina K Persson är även medlem i Anotekets Författarrum.

Foto: En av Tinas få selfies.