Per-Håkan Jonestrand om fotograferandets skapande natur

Bilden och fotografiet tar en allt större plats i våra liv. Den digitala tekniken har möjliggjort för allt fler att fotografera enkelt och när andan faller på. I månads gästinlägg kåserar Per-Håkan Jonestrand i bild och text kring fotograferandets betydelse i livet och för vår bild av verkligheten.

Fotografera är att skapa sin bild av verkligheten

Text och fotografier av Per-Håkan Jonestrand

Att fotografera är livet. Lite mer exakt kanske snarare en liten del av livet, men ändå något betydelsefullt för väldigt många. Anledningen till varför man egentligen fotograferar skiljer sig säkert en hel del åt.

Mycket av det som fotograferas är nog ett sätt för de flesta av oss att berätta om verkligheten omkring oss; fotografier berättar om trevliga händelser, intressanta platser och trevliga människor. Med våra fotografier skildrar vi alltså många delar av den verklighet som omger oss alla.

Varför fotografera?

En del av oss fotograferar som stöd för minnet. Sådana fotografier sätter ofta tanken i rörelse och minnen kan väckas till liv igen varje gång de plockas fram. Andra vill berätta något och på så sätt kommunicera med sina bilder, medan en tredje förhåller sig till fotografiet ungefär som poeten till språket och betraktar fotografiet som uttrycksmedel utifrån någon estetisk horisont. Tekniken är i stora drag ofta densamma, men utgångspunkten för fotograferandet är olika.

Fotograferade minnen berättar som regel om betydelsefulla platser, fina upplevelser, erfarenheter, givande möten, eller något helt annat. Igenkänningen och identifikationen är ofta påtagligt närvarande i dessa bilder; man känner igen sig. Det fotograferade lyckas alltså kommunicera ett eller annat med betraktaren. Något intersubjektivt helt enkelt.


Fiskebod i Kattvik (2011)
Ett sommarminne. Fotografiet föreställer en del av en fiskebod i Kattvik i nordvästra Skåne. I bakgrunden lite (blå) himmel, en del av ett plåttak, en vägg med fönster, en blommande fläderbuske i förgrunden, inte mycket annat. En kraftigt beskuren verklighet.

I en del andra fall kan det fotograferade vara betydligt mer subjektivt, mer personligt. Kanske är också de här fotografierna lite svårare att förstå sig på för någon annan än den som befunnit sig bakom kameran. Men alla bilder har så klart en berättelse, och något att säga betraktaren, men det är kanske inte så enkelt att få fram det alla gånger. Ibland beror det på motivet, ibland på något helt annat. Kanske fotografen inte riktigt vet vad han eller hon vill berätta med sina bilder. Alla fotografier bär förstås på en eller annan berättelse och har på så sätt något att förmedla, men tolkningen är kanske inte alltid så självklar och enkel att få till.

En öppen bild med många möjligheter för betraktaren att läsa in något eget i fotografiet är sympatisk men försvårar möjligheten att kommunicera en avsedd bildupplevelse. Och precis tvärtom. En sluten bild med en mer eller mindre given bildbetydelse blir kanske snabbt uttömd på mening eftersom den inte klart nog utmanar eller får betraktaren att tänka till. Så kan det säkert vara.

Verkligheten finns alltid där någonstans i fotografiet. Den som fotograferar riktar alltid kameran mot något och samtidigt är den givetvis riktad bort från något helt annat. Ett klassiskt fototips brukar vara att ta ett steg närmare det man vill fotografera. Utsnittet påverkar ju alltid bilden av verkligheten. Så måste det ju få vara. Inget fotografi har någonsin kunnat göra anspråk på att vara helt objektiva och berätta ”allt”. Det ligger liksom i sakens natur. Lika mycket som det är fråga om att välja ut sina motiv, bildutsnitt, perspektiv, brännvidd, ljusförhållanden och allt annat handlar det lika mycket om att välja bort. Men bara genom att ta något eller några steg tillbaka, kanske ändra sitt bildutsnitt lite eller förändra något helt annat, blir också bilden av verkligheten något annorlunda. Så det gäller bara att bestämma sig för varför man vill fotografera och för vad. Inget konstigt alls.

Elisabeth Jönsson, ansvarig utgivare

www.punctumsaliens.se drivs av Elisabeth Jönsson. Elisabeth har en bakgrund som journalist, kommunikationsansvarig, egen företagare och är idag verksam som gymnasielärare i media och kommunikation. Hon är också författare, musiker och kulturentreprenör som, när andan faller på, medverkar i, ibland även arrangerar, olika former av kulturevenemang. Kärleken till orden, ett brinnande intresse för kultur och olika livs- och samhällsfrågor och en stor nyfikenhet på de digitala mediernas möjligheter ledde hösten 2010 till starten av inspirations- och kulturprojektet Punctum saliens. Projektet syftar till att lyfta estetiska och humana värden, väcka skaparglädje och ge själslig inspiration och livskraft. 2014 föddes Liv&Tanke Förlag. Boken "Mer Människa - tankar om livet" och den tid vi lever i, som gavs ut våren 2016, är den första i förlagets regi. Punctum saliens är med på Tidskrift.nu, samlingsplatsen för Sveriges kulturtidskrifter. Elisabeth Jönsson är medlem i Författarcentrum Syd, Smålands författarsällskap, Sveriges Författarförbund, Musikcentrum Syd och STIM (Sveriges Tonsättares Internationella Musikbyrå).