Inspirerande om sociala medier

Jonas Martinsson delar med sig av sina kunskaper och tankar kring sociala medier

Vilken kunskap och kompetens ger de digitala medierna? Hur ser vi som som användare på Internet, datoranvändningen och de sociala mediernas frammarsch?

Jonas Martinsson är mediestudenten som efter gymnasiet bestämde sig för att läsa litteraturvetenskap och projektledning. Idag ägnar han en stor del av sin tid åt sitt skrivande och han har också ett stort musikintresse. Jonas ser en farhåga i att de kommersiella medierna de senaste åren blivit en allt viktigare maktfaktor i vårt samhälle.

Vi människor blir mer och mer styrda in i en mall av medierna som bestämmer hur vi ska tycka och tänka. Personligen tror jag att man som människa kan vinna väldigt mycket på att testa småvägarna istället för motorvägarna, även om de ofta innebär en större trygghet. Men denna trygghet innebär att man missar mycket annat som jag tycker är mer värt, hävdar Jonas,

Läs Jonas Martinssons intressanta gästinlägg om hur han ser på de sociala mediernas roll och framtid.

Bloggandets egna moment 22.

I begynnelsen fanns bara Internet och fanns man inte på Internet fanns man inte heller på riktigt, Internet var verkligheten, Internet var livet, Internet var din chans och tog du den inte skulle du för alltid bli förpassad till ett sidoforum på flashback. De sociala medierna är vår tids caféer, vår tids rum för upprorsmakeri, ja kanske rent av min generations 68:a rörelse. Men frågan är fortfarande vad går det att åstadkomma med en blogg eller med ett twitterkonto? Mycket skulle nog de flesta svara och ja, de flesta har faktiskt rätt där. Man kan åstadkomma mycket på en blogg idag, du kan rent av bli ekonomiskt oberoende om du är tillräckligt dum (eller smart). Det handlar bara om att skriva så mycket som möjligt om så lite som möjligt.

Problemet med allt detta bloggande och twittrande är inte att det finns, det är snarare tvärt om otroligt viktigt inte minst för demokratins skull, alla skall ha möjlighet att få säga vad de tycker och tänker. Problemet är bara det att precis som med de flest andra saker har vi människor en benägenhet att börja missbruka saker och ting, så även detta. Tyckandet om saker som egentligen saknar värde svämmar över på bloggar runt om på Internet. Vi tycker som aldrig förr utan att egentligen veta varför vi tycker, det är bara en del av vår vardag, vi tycker och det är inte mer med det. Men mitt i all denna tyckarhybris ställs vi inför ett dilemma, vi kan inte tycka hur som helst. Det vi tycker måste framstå på ett så kreddigt och unikt sätt som möjligt, ja det ska helst vara lite undergroundkonstnärligt eller för den delen postmodernt, just postmodernt ger extra höga poäng.

Problemet med detta är att samtidigt som vi vill vara unika i vårt tyckande vill vi att så många som möjligt skall läsa det vi tycker och samtidigt ha en åsikt om det. Vi ställs därmed inför ett moment 22 som vi aldrig någonsin kan ta oss ur, för hur vi än vänder och vrider måste vi offra något och det är vi inte beredda på att göra. Att sälja sig själv men ändå behålla integriteten, den som lyckas med det epitet borde inte bara få nobelpriset i kemi utan också bli hela världens president. För det är trots allt det, det handlar om. Men…

Akilleshälen i allt detta tyckande som de flesta inte tänker på är att allt som skrivs på Internet stannar där. Det du en gång skrev som radikal 17-åring kommer alltid att förfölja dig oavsett om du fortsätter i samma spår livet ut eller tvärvänder när du som 35 årig konsult får en chefsposition på IT företaget du jobbar på. Detta är den sura baksmällan som de flesta inte tänker på när de tycker och tänker på sina bloggar. Att synas på Internet är inte fel, det är det verkligen inte, problemet är bara det att människan verkar tro att man kan göra vad man vill på Internet och sedan komma undan med. Att Internet fortfarande inte är något som används seriöst och att sociala medier inte är något som tas på allvar. De sociala medierna kommer bara att växa sig större och stackare, räkna med det. Vill du vara en del av det måste du ta konsekvenserna! Vem vet, det kanske går att förändra världen med en blogg trots allt?

Jonas Martinsson