Privat, personlig, offentlig i de sociala medierna

Facebook, Twitter, bloggar,.. de sociala medierna har blivit en naturlig del i vår vardag för många av oss. För journalister kan Facebook och Twitter vara kanaler till att få reda på senaste nytt. Likaså förändras journalistrollen när det inte alltid är tidningar, radio och TV som står för senaste nytt. Rykande färska nyheter kan vi nu själva hitta via de sociala medierna.

Stockholmskvinnor mest på Facebook

Stockholmskvinnor, skriver Dagens Media, lägger tidsmässigt mer än en arbetsdag en genomsnittlig vecka på de sociala medierna. Det är mest i världen. En förklaring är den ökade användningen av smartphones läser jag i artikeln ”Stockholmarna världsbäst på sociala medier”.

Bloggar för ett fritt land

Även bloggandet sker på bred front och bloggens uppgift och funktion varierar. Afrah Nasser är journalist och bloggar för ett fritt Jemen. Afrah Nasser driver en politisk blogg som CNN kallat ”för en av de tio mest intressanta i mellanöstern”, citerar Kulturnyheterna på Sveriges Radio.

http://www.freedigitalphotos.net/images/Salvatore Vuono /

Källa till bilden.

Hur långt sträcker sig yttrandefriheten i Sverige?

Att verka som reporter eller journalist i diktaturländer sker under helt andra villkor än i Sverige. Dödshot kan tillhöra vardagen. Något vi som bor och arbetar i Sverige är förskonade ifrån. Men hur vill vi använda de sociala medierna? Vilka etiska frågor har vi att brottas med? Hur långt sträcker sig yttrandefriheten innan den får allvarligare konsekvenser? Svaren är minst lika många som antalet frågor och de flesta av oss har nog läst om anställda som förlorat jobbet efter att ha trätt över integritetsgränser på till exempel Facebook.

Detta får mig att komma in på frågan på var gå gränsen mellan privat och offentligt, mellan privat och personligt? Detta är frågor som blir aktuella i ett alltmer uppluckrat medielandskap där i princip vem som helst kan agera publicist. Ur demokratisk synpunkt bra, tycker jag, men inte utan komplikationer. Det kräver en hel del eftertanke innan man publicerar ( skapa blogg- kunskapande tips)

En del väljer bort de sociala medierna helt och kan stundtals se på det hela med förakt. Jag tror att de sociala medierna är här för att stanna och det handlar om att hitta ett bra sätt för hur vi vill agera på till exempel Facebook eller Twitter.Jag tycker frågan är intressant.

Vad tycker du? Vad kan man skriva och inte skriva på Facebook och/eller en blogg?

10 thoughts on “Privat, personlig, offentlig i de sociala medierna

  • 2 juni, 2011 kl. 3:01 e m
    Permalänk

    Det gör väl ingenting Helén.Var och en gör på sitt sätt. Jag tycker din blogg är vacker och dina inlägg är intressanta att läsa.

  • 2 juni, 2011 kl. 10:04 f m
    Permalänk

    Jag är inte så teknisk att jag kan få sådan ordning/uppdelning på min blogg som jag önskar.

  • 2 juni, 2011 kl. 8:01 f m
    Permalänk

    Jag tänker att det finns ju olika former av bloggar. När jag har gjort min länklista har jag delat upp bloggarna i olika kategorier. Den personliga bloggen har ett annat syfte än en blogg som drivs av ett företag till exempel. Själv är jag präglad av mina år som journalist och informatör och min gräns till det privata är stark. Men givetvis har varje människa sin individuella gräns och det är ju viktigt att det får vara så i ett land som är demokratiskt. Problemen blir tydligast tycker jag när gränserna överskrids t ex när det blir personangrepp, otrevligt uppträdande eller bristande respekt för varandra. Ännu har jag själv inte varit med om detta i bloggvärlden, men vet att det förekommer.Likaså finns det situationer när personer hänger ut till exempel elever, patienter, kunder eller kollegor på Facebook. Då tror jag man är farligt ute.

  • 1 juni, 2011 kl. 9:22 e m
    Permalänk

    Det fria ordet florerar på nätet, inte minst på bloggar, men också på många andra sajter. Ibland blir det smaklöst och direkt olämpligt. Vissa kastar ur sig saker som de aldrig skulle göra i en öga-mot-öta-situation.
    Jag försöker hålla mig till en nivå som jag även skulle kunna försvara IRL, även om jag ibland småprovocerar och spetsar till vissa formuleringar en aning på min blogg. Det är hela tiden en balansgång mellan saklighet och att sticka ut och skapa intresse hos läsaren.
    Jag uttrycker mina allmänna åsikter relativt öppet, i sådana fall jag nu råkar ha några… men däremot skriver jag inte om mitt privatliv eller lämnar ut mina närmaste på nätet. Den personliga integriteten är alltså viktig för mig. Jag tycker också helt allmänt att det är viktigt att behålla en god ton på nätet, samtidigt som jag även strävar efter ”högt till tak”.
    På Facebook håller jag låg profil. Jag kan inte tänka mig att någon skulle vara särskilt intresserad av att veta vad jag äter till middag eller var jag råkar befinna mig, dvs det blir få statusuppdateringar. Men jag skriver en del privata brev och det händer även att jag chattar en stund, oftast med mina allra närmaste.
    Jag ser de sociala medierna som kryddan i tillvaron, men sådana ska man inte överdosera. 🙂

    • 2 juni, 2011 kl. 7:35 f m
      Permalänk

      Kloka Ailas – visst ska allt ske med måtta. Men jag anser ändå att det måste vara upp till var och en HUR man vill använda sig av sin eventuella blogg eller FB. Jag har FULL respekt för dom som nästan aldrig skriver nåt. Å det jag skriver på FB och i min blogg kan jag absolut stå för IRL. Annars skulle det aldrig komma på pränt//Solkram från Småland

  • 1 juni, 2011 kl. 3:00 e m
    Permalänk

    Viktigast är att vi respekterar varandras behov av integritet i vissa medier. Att vi inte dömer dom som är öppna eller gnäller på de som aldrig ”bjuder” på sig själva. Får mig att tänka på en bok…. Hahaha… nej du… det tar jag INTE här. Du får vänta//Kram

  • 1 juni, 2011 kl. 2:39 e m
    Permalänk

    Jag tror att våra gränser för hur vi vill agera på sociala medier ser väldigt olika ut. Detta är både intressant och svårt. På Facebook till exempel så håller jag en relativt låg profil. Där blottar jag aldrig mitt innersta.Det känns fel.Likaså vill min familj inte att jag lägger ut några bilder på dem där.

  • 1 juni, 2011 kl. 2:32 e m
    Permalänk

    Håller med Halina. På min blogg är det högt i tak för att JAG bestämt det. Den som inte vill läsa behöver inte. Men jag startade bloggen för att få ur mig tankar och känslor… som en slags dagbok. Jag bjuder på mig själv och står för det jag skriver. Å jag hoppas verkligen att de som anser att min blogg ibland är alldeles för privat inte kommer tillbaka å kikar. Alla hittar vi våra ventiler. Bloggen är EN av mina…

    Onsdagskram ♥

  • 1 juni, 2011 kl. 12:08 e m
    Permalänk

    Intressant inlägg och väldigt viktig fråga 🙂
    Bloggar själv lite och tycker att det är viktig att förstå vad är privat, personlig och officiell… Tycker att man får lov att vara personlig… det betyder för mig unik…

    Det blir spännande att följa diskussionen…
    Mvh Halina

Kommentarer inaktiverade.