Det skapande barnet och mötet med skolan

Jag var ett skapande barn som älskade att leka. I skolan blev jag ofta tvungen att kväva det fantasifulla barnet för att få de betyg som behövdes för att jag sedan skulle kunna syssla med ett kreativt yrke.

Vad var det egentligen i skolans system som gjorde att jag var tvungen att kväva det skapande barnet? Eller var kanske det kreativa barnet inte anpassat för skolan? Jag började skolan 1972. De första åren var spännande tills det var dags för betyg och bedömningar. Lusten ersattes med prestation och jämförelser. Individen och det unika, vem skulle stärka och kunde när siffrorna på papper var det som vi barn jämförde sinsemellan. Inte visste väl vi att den som hade betyget ett, två eller tre ( jag fick betyg från tredje klass) också hade möjligheter. Sållningssystemet hos barn kan göra sitt intåg tidigt. Vem var intresserad av det skapande barnet och den skapande processen? Den process som tidigt i livet gjorde det lustfyllt att lära mig nya saker.

Det skapande, fantasifulla barnet

Det skapande barnet älskade fritiden och de fria, egna påhittade lekarna. Det skapande barnet gjorde sin egen tidning, sin egen musik och sina egna musikföreställningar. På detta sattes inga betyg, inga inrutade scheman. I leken, den egna kreativiteten, i fantasin fanns lusten, friheten, livsglädjen och möjligheterna. Min tro är att det är viktigt att ömt vårda den skapande ingivelsen, kreativitetsprocessens första steg.Det är på goda idéer som mänsklig utveckling vilar.

Som vuxen har man mycket att lära av det fantasifulla barnet.Inte minst att tillåta sig själv att hitta tillbaks till det kreativa barn som vi alla en gång varit.

Denna fina lekplats har Isak och Elias gjort på träslöjden helt efter sina egna idéer

Picasso ska ha sagt:

”Det har tagit mig ett helt liv att lära mig måla som ett barn”. och på konsten.net läser jag att Picasso också ska ha sagt följande:

Varje barn är en konstnär.Problemet är att förbli konstnär när man växer upp”.

Någonting händer med vår fantasi under uppväxtens gång. Det kräver vilja, kraft och inte minst en bejakande omgivning om vi ska värna och bevara vår skapande kraft.

Som lärare, förälder, skapande medmänniska ser jag det som viktigt att lyfta fram den skapande processen på olika sätt, i olika sammanhang.Ofta får den estetiska lärprocessen stå som förebild för skapande inlärning.I tidningen Bild bland andra finns flera exempel på skapande lärprocesser och i de fall vi som lärare lyckas med att integrera den skapande lärprocessen i flera olika ämnen då tror jag också att vi kan utveckla en mer lustfylld skola.

– Det här ligger så nära ungdomarna själva, under den tid då de söker sin identitet och kan vara rätt narcissistiska. De älskar att placera in sig själva i olika historiska miljöer och kläder, säger bildläraren Ylva Bomark i artikeln Konsten 5.0 i tidningen Bild. En artikel som visar på en undervisning jag själv tror på och som går i en annan riktning än den jag själv fick under min skoltid.

I mitt yrke är min ambition att verka för en inlärningsprocess där barnens och ungdomarnas egna idéer och kreativitet tas tillvara.Jag älskar att befinna mig i skapande miljöer, det är ett livselixir.Och jag älskar också det kreativa hos människan. I bloggen vill jag därför på olika sätt lyfta fram detta.

Värna det skapande barnet

Låt oss tillsammans verka för att värna det skapande barnet livet igenom. Jag vill gärna ta del av dina tankar kring hur vi aktivt kan arbeta för att bevara vår fantasi och kreativa förmåga genom livet.Låt oss diskutera skolan också ur denna aspekt för att på så sätt öka barns och ungdomars möjligheter till att få utvecklas till att bli hela människor.


3 thoughts on “Det skapande barnet och mötet med skolan

  • 19 januari, 2011 kl. 6:25 e m
    Permalänk

    Fler lärare borde tänka som du, Elisabeth. Och framförallt lärare på de högre stadierna och gymnasium. Jag fick ett fint armband som sonen gjort igår, i skolår 1. Jag blev så glad. Han älskar syslöjd och sa när det var jullov ”Nu missar jag syslöjden” (och jag fick säga till honom att det inte var någon syslöjd alls… för skolan var stängd.). Han vill så gärna skapa och vara kreativ. Sedan är det precis som det händer något… om några år – befarar jag: Att vara kreativ och en skapande människa räknas inte. Inte lika mycket i alla fall. Att bli en hejare på tekniska saker, IT – japp, men att skapa med händerna. Hmmm… Jag förvånas över att inte fler skolor söker Skapande skola-pengar som finns att söka om man gör ett kultur- och konstinslag i skolans undervisning. Hade jag varit lärare hade jag kastat mig över projektidéer, ansökningsformulären och älskat att få ett fantastiskt tillfälle att ta in kulturen som en naturlig del i skolans värld!

    • 19 januari, 2011 kl. 7:06 e m
      Permalänk

      Tack Eva för värdefulla synpunkter. Skapande skolas länk som Eva tipsade om hittas via kulturrådet .

  • 13 januari, 2011 kl. 6:46 e m
    Permalänk

    Det du säger är sant. Kreativitet fås inte genom livet, den tas.

Kommentarer inaktiverade.