Estetik och musik kan skapa hela människor

Tomas Di Leva inspirerade med

värmande ord och musik

Familjen var på konsert igår, i Växjö konserthus. Under en och en halvtimme ville jag ingenting annat än att bara vara i ögonblicket. Di Leva sjöng om vad det innebär för oss alla att vara människa och om att hantera existensen. Konserthuset vibrerade av kärlek. På scenen stod ingen diva. Där stod en person som vågar vara sig själv och som också vågade visa sina innersta sårbara sidor. Det värmer mitt hjärta att han är så populär. Det inger hopp.

Di Leva säger till oss och för att här också citera Smålandspostens recension ,”att han känner sig liten och ger oss sedan en strålande version av låten, och plötsligt når orden fram: ”När ingen ser dig, och känner in dig, när ingen hör dig, vem är du då.”

Jag delar inte alla Helenas åsikter i recensionen. För mig var konserten helt igenom underbar. Mitt hjärta blev varmt och är det så fortfarande, men så var ju mitt uppdrag igår inte heller att recensera.

Att låta kreativiteten slå ut i blom

Det är ju också så att jag har en tendens att älska människor som vågar följa det som de innerst inne tror på och att göra något eget av detta. Att låta kreativiteten slå ut i blom.Detta är ett ämne som jag ofta gärna återkommer till i såväl min lärargärning som i mitt eget skrivande.Skapande människor behöver inspireras

Jag blev inspirerad igår.

Musik är ett livselixir som kan få oss att må bra. Från 1700-talet och framåt har filosofer diskuterat musikens väsen, varande och musikens plats i världen, läser jag i boken Må bättre med musik av Eva Bojner Horwitz och Gunilla Bojner.

Att musiken har ett förhållande till skönhet och till vår existens i universum är vi nog många som tycker. Musiken griper tag i våra känslor. Musiken kan på detta sätt öppna upp vägar till vårt innersta och också göra att, om vi vågar lyssna, öppna upp för vår innersta röst, som Di Leva så fint också sjunger om.

Musik, en port in till vårt innersta rum

Som pedagog är musiken en tillgång en port in till elevernas innersta rum. Men sällan hör jag musik i klassrum där eleverna studerar samhällskunskap, eller svenska, eller matte.Musik kan bli en brygga för många elever till en ny värld. För en del unga människor kan det handla om att lira för livet.

Hur kan vi utvecklas att bli hela människor?

Den senaste tiden har debattvågorna kring katederundervisning gått höga.På olika bloggar har jag läst upprörda röster. Idag, gör lärarförbundets ordförande Eva-Lis Siren ett tänkvärt och intressant inlägg som bär rubriken ”Det är inte katedern som är det viktiga”.Hon belyser i slutet av inlägget flera olika saker som hon önskar få svar på.

Jag funderar över, hur det kan vara så,  att vi är så många som är ute i praktiken och som dagligen möter unga människor ,som känner att politiken befinner sig så långt bort från verkligheten.  Samhället är mångfacetterat, livet är fyllt med nyanser. Debatten får inte bli svart eller vit, kateder kontra flum. Vi lever i ett föränderligt samhälle där det krävs nya vägar för kunskap. Att öppna upp för estetiska ämnen och kreativa lärprocesser är en viktig väg till att forma ett demokratiskt och solidariskt samhälle. Även om leden ser raka ut, så blev jag återigen påmind om under den konsert jag bevistade igår, att människan är sårbar. Hon behöver så mycket för att utvecklas och bli en hel människa.