Tankar om musik

I musiken finns en själslig, ordlös dimension där känslolivet blir det centrala. Dagsformen, den kunskapsmässiga bakgrunden, men också livets erfarenheter gör sitt själsliga avtryck i det personliga uttrycket. Så kan en inre smärta få sitt uttryck i en alldeles säregen klang.

I sången ligger vi nära våra känslor och ord och toner får ta gestalt på sitt eget sätt. Så har också varje människa en personlig röst och klangfärg ( Varje människa har sin unika klangfärg) och kanske också en alldeles egen grundton att bottna i (Varje människa bär sin unika ton, sin personliga röst).

Läser Hans Pålssons bok ”Tankar om musik”. Hans Pålsson är konsertpianist och musikprofessor. I boken berättar och reflekterar han över musiken som mirakel och om musikens förmåga att tränga in i vårt innersta.

”Man skulle kunna hävda att musiken levandegör våra inre liv, gestaltar våra känslors växlingar och lär oss förstå oss själva.”

En bok jag varmt rekommenderar. Boken gavs ut 2002 och är slutsåld enligt Bokus på förlaget, men finns förhoppningsvis att låna på närmaste bibliotek.

Musik skapar kontakt med känslolivet och har betydelse för vår självbild. Kanske tillhör du dem som anser att du inte är musikalisk. Ställ dig själv frågan varifrån den föreställningen kommer. Jag känner en kvinna som när hon gick i pension började spela bas och den glädje hon förmedlade i sin nyvunna kärlek är underbar. Läs gärna artikeln Alla kan spela i tidningen Utttryck som tar upp just de aspekter av musicerande som jag är inne på här.

Spelar du något instrument? Sjunger du? Ser du dig själv som musikalisk, omusikalisk? Varifrån har du fått den bilden tror du själv?