”Sopgubbens hämnd” av Joel Jonasson, kapitel 1

Några ord om skapande och skrivande innan första kapitlet av Joels berättelse

Att uttrycka sig i bild,form eller ord är för många ett grundläggande behov. Du har i tidigare inlägg stiftat bekantskap med skapande och kreativa unga människor.

I dag publiceras första kapitlet i Joel Jonassons berättelse ”Sopgubbens hämnd”. En berättelse som Joel vann första pris med i en skrivartävling på sin skola förra året.Vill du veta mer om Joel kan du läsa Skaparglädje – Joel Jonasson skapar och skriver egna berättelser.

Sopgubbens hämnd

Första kapitlet

 

Johan Jansson var en man som levde ett liv i lyx. Han hade lyckan med sig i livet och hade egentligen bara en sak i hela livet som han någonsin ångrade. Det var att han hade gift sig med den där slampan Juliet från Las Vegas. Han kom inte ihåg något från bröllopet, bara att han måste ha varit väldigt full. Det enda han minns är hur han plötsligt vaknade upp i en okänd säng med en vacker kvinna bredvid sig.

Nu för tiden ångrade han allt han hade gjort den kvällen. Juliet var bortskämd och ouppfostrad och krävde hela tiden mer och mer utav honom. Det enda han hade att tacka henne för var den där underbara kvällen i Las Vegas och förstås deras fantastiske son, Brian.

Deras son levde i första klass, han gick på den snobbigaste privatskolan i England; hade en egen betjänt och sin alldeles egna ponny.

Trots att Johan Jansson bodde i det lyxigaste huset i Hollywood var han ändå inte riktigt nöjd. Han såg att det var något som saknades i hans liv, men kunde inte riktigt sätta fingret på vad.

Just den här morgonen satte sig Johan i sin finaste fåtölj i vardagsrummet framför den öppna spisen iförd endast morgonrock och funderade. Hans betjänt Alfred kom förbi med en kopp the och ett par rostade brödskivor.

– Ni ser bekymrad ut, min herre, sade Alfred och höll fast vid samma gamla min som han alltid hade hållit fast vid ända sedan Johan hade anställt honom.

– Det är bara det att alla mina företag tar på mina krafter, käre Alfred, sade Johan och tuggade lite på det ena rostade brödet.

Resten utav familjen hade inte vaknat ännu, de var inte lika morgonpigga som Johan. Johan tyckte höra sin frus högljudda snarkningar från övervåningen.

– Ni kanske skulle behöva lite, Alfred tvekade, semester.

– Semester! Vilken toppenidé, skrek Johan och kramade Alfred utav lycka.

– Men vart? Undrade Alfred och släppte masken för en stund av chock, hans husbonde hade nämligen aldrig kramat honom förut.

– Jag vet! Jag åker till Sverige! Skrek Johan. Han hade inte varit i Sverige sen han var en liten pojke. Plötsligt väcktes alla gamla minnen till liv: hur han hade snattat i godisaffären, alla kvällar han träffat Nadja i smyg uppe i stora trädet, hur han lekt kurragömma i ödehuset och fastnat med jackan i hans trånga gömställe uppe på vinden.

– Alfred! Skrek Johan. Jag skyndar ut till privatflygplanet och värmer motorerna!

– Men ni har ju… började Alfred.

– Alfred! Packa mina väskor nu med detsamma och skicka dem med ett annat flyg! Utbrast Johan.

– Men ni har ju bara morg…

– Du får berätta för familjen att jag reser iväg en stund!

– Morgonro… men Alfred hann inte avsluta meningen innan Johan kvickt sprang ut genom den överdekorerade porten till den dignande trädgården.

Alfreds ena mungipa ryckte lite och sedan sade han till sig själv: Jaja, han märker det nog själv förr eller senare.

Nästa avsnitt i berättelsen Sopgubbens hämnd publiceras på söndag.

Vill du få  inspiration till ditt eget skrivande?

Tycker du också om att skriva eller arbetar du med barn och ungdomar och vill få tips för vidare läs- och skrivutveckling.Det finns en rik flora av bra hemsidor och bloggar på nätet där du kan hämta tips och idéer. På Punctum Saliens delar jag regelbundet med mig av  av mina kunskaper och erfarenheter av skrivandets glädje och vedermödor.