Skapande människor behöver inspireras

En skapande människa behöver

inspireras för att bli kreativ

Vad är egentligen inspiration? I ett tidigare inlägg har jag skrivit om inspiration och just uttrycket ”blåsa liv i ”som jag nämner där ,tycker jag så fint beskriver vad inspiration är. Vad som blåser liv i en tror jag är  väldigt personligt. Marika Morthensson inspireras i sitt skapande i vardagen, av musiken och av sin omgivning. När jag frågar Joel Jonasson ,13 år vad som inspirerar honom att skriva svarar han ”Ofta bra böcker, filmer etc. som ger mig idèer till någon fantastisk bok jag vill skriva, men nästan lika ofta något som händer ute i ”verkligheten”.”

Jag inspireras av bokskog med fågelsång

Jag tror det är väldigt viktigt för oss alla att hitta det som blåser liv i oss , som gör att vi känner oss levande och inspirerade. Genom åren har jag blivit alltmer mån om att värna mina inspirationskällor. Dessa källor är vägen till min personliga lidelse. När lugnet infinner sig, när jag är i min existens, där vet jag att jag är inspirerad. Och ofta kommer det någonting utifrån detta inre tillstånd av ro och lustfylld glädje.

Personligen inspireras jag av skapande och kreativa människor. Jag blir glad av människor som har idéer som d vill förverkliga på olika sätt. Eftersom jag är intresserad av områden inom media och kultur och de estetiska uttrycksmedel som leder till mitt känsloliv så kan en vacker tavla få mig att gå igång, känna mig levande och göra att jag själv vill skapa något. Möten med andra  är också viktigt för min inspiration. Lika viktigt är det att möta sig själv. Jag tror det är svårt att möta andra på ett närvarande sätt om man först inte mött sig själv. Att gå ut i naturen är en stark inspirationskälla för mig. Och det finns platser som inspirerar mig mer än andra. Närheten till havet , nyutslagen lövskog ,vackra bokskogar är jag extra svag för. Något av det finaste jag vet är en nyutslagen bokskog i vårsol med fåglar i sin egen stämsång.

Bokskog med fågelsång inspirerar

Som pedagog är det viktigt att ge sina elever inspiration och här kommer jag in på frågan vad som egentligen är skillnaden mellan inspiration och motivation.

Personliga samtal kan inspirera och motivera

För mig som pedagog ligger utmaningen många gånger i att bidra till att en elev känner sig så motiverad att han eller hon känner att han/hon vill göra något. Det är en pedagogisk utmaning om någon, en viktig angelägen uppgift som rymmer många bottnar. I mitt jobb diskuteras dagligen hur vi ska få en del elever att lämna in uppgifter, göra något. Vi har inte lyckats varken inspirera eller motivera. Många gånger kan det vara i konversationen i mötet mellan lärare och elev som problemen ligger. Ett personligt samtal, ibland flera banar vägen för utveckling

Jag tror att just inspiration och motivation är två viktiga delar att arbeta aktivt med både inför sig själv och tillsammans med andra. Vad tror du ? Det är intressant att veta vad som inspirerar och motiverar just dig? Varför? Skriv och dela med dig av dina tankar.

6 thoughts on “Skapande människor behöver inspireras

  • 19 februari, 2011 kl. 11:47 f m
    Permalänk

    Jag brukar bli väldigt inspirerad av musik. Och efter motion brukar energiflödet trigga igång skaparlusten. Att då ta en kopp kaffe och dra igång musik jag gillar gör att jag kan fastna med en målning eller nåt i timmar. Då tår tiden stilla. Då lever jag i nuet.

    Tror att det finns kreativa männsiskor och ickekreativa… Att vissa inte mår bra om de inte får utlopp för det kreativa. Ickekreativa människor har väl helt enkelt andra behov. Tror iaf inte att alla människor har behovet av att skapa. Men jag tror helt klart att alla skulle må bra av att vara mer kreativa; att man kan skapa ett behov… precis som om man plötsligt skulle börja motionera för första gången i sitt liv..; efter tio raska promenader har nog ett nytt behov av fortsatt motion vaknat till liv… Likadant tror jag att det kan bli md kreativitet. man märker att man blir lugn och harmonsik när man sitter på den där lerkursen man blivit ivägtvingad på… och när kursen är slut kanske man spontant känner att man gärna vill fortsätta med lera även hemma… Ett behov har fötts! Så, ja… som du skrev är det kanske frågan om den där ”inre tillåtelsen” ändå… när allt kommer omkring…

  • 18 februari, 2011 kl. 6:35 f m
    Permalänk

    När jag läser kommentarerna funderar jag på om det är så att en del människor har en inre tillåtelse till sin kreativitet, att låta idéerna flöda.I mitt arbete som pedagog märker jag att unga människor ibland saknar denna inre tillåtelse.
    Ibland tänker jag att det beror på skolmiljön, på läraren, tidigare skolerfarenheter, uppväxt. Eller så är det bara så att vi har olika behov av att uttrycka oss skapande. För mig själv är det ett inre behov som behöver få utlopp, men så är det nog inte för alla.

  • 18 februari, 2011 kl. 3:35 f m
    Permalänk

    Hej Elisabeth!
    För mig så snurrar inspirationshjulet på i en ganska jämn fart. En idé föder en ny idé, och så håller det på för det mesta. Jag blir nog mest inspirerad av mig själv, av att jobba. Jag gör något som leder mig vidare. Jag tror på det – att sätta igång – både när det gäller att skriva och skapa på annat sätt. För mig fungerar det inte lika bra att sitta och vänta på inspirationen, jag behöver börja jobba med händer, hjärta och huvud – då kommer det.

  • 16 februari, 2011 kl. 7:48 e m
    Permalänk

    Hej Elisabeth!

    Vilken fin och tänkvärd blogg du har – och vad roligt att du har hittat till vår Livstid, misstänker att det är via en gemensam vän… 🙂 Ska försöka ta mig tid att titta in här lite oftare framöver. Just nu är jag inne i en oerhört inspirerad fas i mitt liv och jag inspireras av massor av saker omkring mig – goda möten med kloka människor, böcker, tidskrifter (inte minst sådana som Leva, som du refererar till), bra radio- och TV-program. Nya tankar och idéer föds konstant, och det börjar bli trångt i såväl hjärna som anteckningsblock. Härligt då att ha bloggen att ösa ur sig i och min Livstidsvän att dela med (hon är i samma fas, hon också så du kan ju tänka dig hur det blir när vi ses). Allt gott/Maria (som, vet du kanske, är mamma till en av dina fd elever, och så möttes vi när våra barn gick i samma simskola, eller hur? Världen är liten…)

  • 16 februari, 2011 kl. 12:59 e m
    Permalänk

    Så klokt!
    När jag läste dina ord insåg jag att jag själv just nu är lite svältfödd – jag har haft så starkt fokus på att ge ut, fylla på och inspirera andra att jag lite glömt att ta in och ta emot. TACK för påminnelsen!
    Dessutom blev jag helt kär i den lilla tussilago-målningen i högerspalten. Är det du som har gjort den?
    Kram!
    Karin

    • 16 februari, 2011 kl. 2:06 e m
      Permalänk

      Tack för din kommentar Karin. Känner igen mig i detta att man hela tiden ger. Sedan jag började med att blogga har jag alltmer börjat inrikta mig på att skriva om sådant jag själv skulle vilja läsa. På det sättet fyller jag på. Även att måla är för mig att gå in i ett meditativt tillstånd. Det blir inga mästerverk, men jag mår bra när jag målar och det är det viktigaste för mig. Jag är glad för att du tyckte om målningen.
      En varm kram tillbaks till dig!
      Elisabeth

Kommentarer inaktiverade.