Skapande julfrid i kreativ gemenskap

Dan före dopparedan. Idag ska julskinkan tillagas. Traditionen med mängder av fläskkött under julen härrör från äldre tiders stora höstslakt som ägde rum i oktober eller november läser jag i Stora Julboken av Jan- Öjvind Swahn.

Vid höstslakten fick man ett fläskberg att salta. Under året gick man sen och tuggade på mer eller mindre hårdsaltat fläsk. Men ett och annat slaktsvin fick leva för att slaktas närmare jul. Det var en njutning för många att äta färskt kött kring jul. Och att äta julskinka i Sverige kring jul kom att bli en tradition i stora delar av landet. Men det fanns variationer. I till exempel kustlandet och skärgården var julgäddan skinkans motsvarighet.

Att kalla julafton för dopparedan är vi svenskar ensamma om även om seden med dopp i grytan också förekommer i övriga Norden, läser jag på Nordiska muséets hemsida där jag också kan läsa om hur vi i äldre tider välkomnade den annalkande julen.

Från gårdsjul till resandets högtid

I vår tid är det för många inte lika lugnt och stilla som man kanske tänker sig att äldre tiders jular var. Många av oss resor långa sträckor  för att träffa släkt och vänner.

Men det är inte alla som har någon att resa till på julafton. Högtider kan också skapa stark ensamhetskänsla.

Kreativa pepparkakshjärtan

Jag har turen att ha någon att fira jul tillsammans med. Min dotter har kommit hem och bjöd häromdagen på dessa vackra egenhändigt skapade julpepparkakor. (Vill du veta mer om pepparkakans ursprung?)Och idag blir det tillagning av julskinka.Så här strax innan jul tänder vi också levande ljus och framåt kvällen kommer förhoppningsvis jullugnet också att infinna sig.