Laura Popa om sitt konstnärsskap

Laura Popa driver Adagio Förlag genom vilket hon gett ut flera böcker om den besjälade musiken. I detta inlägg för Punctum saliens berättar hon om sin kärlek till att också med penseln dela med sig av sina tankar och känslor.

Laura föredrar att måla i akryl på duk. Ibland experimenterar hon med akvarell eller olja, men akrylfärgens konsistens och dess snabba torkningstid tycker hon passar hennes uttryckssätt bäst.

– Jag ändrar mig snabbt, får nya idéer och målar om. Fördelen med akryl är att den torkar fort och att man kan lägga lager på lager på samma duk. Olja torkar väldigt långsamt, berättar Laura som också berättar att musik och natur alltid har varit hennes stora inspirationskällor.

– Tonerna talar direkt till mitt hjärta, men jag inspireras lika mycket av tystnad och naturens ljud.

”Livet är en improvisation”

Laura Popa började måla redan som barn. Hennes pappa köpte papper och akvarell. Laura satt i timmar och lekte med färgerna. Efter några år slutade hon med det.

– Vi var ganska fattiga och hade inte råd med bra färger och akvarellpapper. Det gick många år innan jag började måla igen. Det var musiken som satte igång min fantasi. När jag började spela piano för åtta år sedan kom allting tillbaka: barndomsdrömmarna, fantasierna, inspirationen.

– Musiken inspirerade mig att måla och att skriva fantasiberättelser och dikter. De senaste fem åren har jag blåst liv i mina kreativa förmågor. Det är ganska roligt att vara barn på nytt, leva i en fantasibubbla och låtsas att livet är en improvisation. Men det är också tidskrävande och frustrerande att måla. Ibland tar det flera månader att färdigställa en målning.

En sång om körsbärsträdet

Laura anser att en bild kan berätta en historia, precis som en text eller ett musikstycke.

I målningen En sång om körsbärsträdet berättar Laura Popa om sitt liv, barndomen, drömmarna, men också om svårigheter och glädjestunder i livet.

laurapopa10

– Målningen är självbiografisk och skildrar min livsresa. Här finns drömmen om att spela piano, en flicka på en gungbräda, ett fantasiträd som spelar fiol, stiliserade byggnader och städer, människofjärilar, en grubblare som betraktar världen, trappor som symboliserar svårigheter, böcker som symbol för visdom, soluppgångar och solnedgångar, ljus och mörker. Det finns många symboler i mina målningar.

Varför skapar du Laura?

– Jag målar för att jag känner ett starkt behov att uttrycka mig, men också för att förstå mig själv och omvärlden bättre. En människa är inte bara kropp utan även själ och ande. Det finns mycket inom oss som är obegripligt, som ligger utom räckhåll för förnuft och intellekt Vi bär på minnen som vi inte förstår och det undermedvetna känns ibland som en fullkomlig gåta.

Själsfrändskap

laurapopa11

– I min målning Själsfrändskap försöker jag symbolisera denna gåta med hjälp av två varelser med kropp av cello som sitter mitt i ett fantasilandskap och lyssnar på universumets mysterier. De pratar med varandra med toner och musik. Målningen kan också ses som ett möte med en själsfrände eller en inspirationsstund, berättar Laura.

laurapopa12

– Genom att måla vill jag dela med mig av mina tankar och känslor. Ibland är det mycket glädje som bubblar i mig och som jag vill sprida i världen. Som i målningen Livet som en sång där en fågel sjunger i solsken, omgiven av solstrålar och blommor. Jag vill att många ska höra min sång och njuta av den. Jag har även skildrat denna tanke i en dikt med samma namn.

Livet som en sång

Idag är allt som det ska vara:

lindarna visslar sommarromanser,

löven speglar sig i solglans.

Luften bjuder på doftsymfoni:

nyklippt gräs,

havsbris,

nybakat bröd.

 

På en gren sitter koltrasten och jag,

dinglar med benen,

äter brödsmulor,

sjunger om kärleken.

 

Så enkelt är livet

utan krumbukter eller krusiduller,

utan punkt och semikolon –

enbart sång och repris.

(ur Som en meditativ chaconne, Adagio förlag)

Laura Popa är verksam som författare, konstnär och förläggare. Laura är utbildad grundskollärare och människorättsjurist, men arbetar idag heltid med sina livspassioner. Sedan år 2000 är hon bosatt i Sverige, men hon kommer ursprungligen från Rumänien. Laura har medverkat tidigare här på Punctum saliens i serien ”En författare- en bok” läs gärna detta inlägg som bär rubriken Laura Popa inspirerar.

I år är Laura Popa och Adagio Förlag aktuell med boken Viktorianäckrosen, en barnbok (hennes fjärde) där skådeplatsen är Palmhuset i Göteborg.

bylineelisabethjonssonpunctumsaliens