Skapa mening i livet

Att vara ett lekande och skapande barn är ingen självklarhet.

Många barn på jorden lever i krigshärjade länder

Det går att förändra tillvaron för utsatta barn. I alla fall om jag får tro det som jag läser på Unicefs webbplats. I Somalia byggs det upp childfriendly spaces- säkra barnvänliga områden

”Mellan januari och maj fick över 54 000 barn terapi, både enskilt och i grupp genom till exempel rollspel, musik och bild.”

I Haiti och Pakistan och i alla andra katastrofområden världen över har Unicef under året hjälpt miljontals barn att överleva.

Men vad händer inombords med ett barn som lever i ständig otrygghet ? När det istället för lek blir rädslan för bomber och övergrepp som dominerar vardagslivet. Inom psykiatrin talar man om posttraumatiskt syndrom. Hur många barn kommer till Sverige med posttraumatiska upplevelser i bagaget?

Kunskap om livets sårbarhet

Just nu pågår en artikelserie i Svenska Dagbladet som handlar om ifall tillvarons törnar kanske också för med sig något bra? ”Det som inte dödar stärker”. Artikeln bygger på en amerikansk studie ”Whatever does not kill us: Cumulative lifetime adversity, vulnerability, and resilience.” I studien tillfrågades deltagarna om vilka svårigheter de varit med om. De fick en lista över svåra livshändelser.Resultat: Personer med erfarenhet av två till fem svåra motgångar (svår sjukdom, nära anhörigs död, svåra olyckor, grovt våld med mera) var mest tillfreds. Människor utan psykiskt traumatiska erfarenheter var mindre nöjda med sina liv.

I olika artiklar får vi möta vuxna människor som varit med om omfattande svårigheter i sina liv. Händelserna har på olika sätt påverkat deras liv och förändrat synen på dem själva och på livet i sig självt.Cecilia Edgren var nära att dö när hon var 15 och har sedan dess levt med en tickande bomb i hjärnan, en blodkärlsmissbildning. I dag är hon frisk och betydligt klokare läser jag i Svenska Dagbladet.

Men hur är det med de barn och vuxna som ständigt lever under hot om våld och terror.Relaterat till studien läser jag också att vi klarar inte hur många svårigheter som helst. För många motgångar bryter ner oss som människor.Det skulle vara intressant om Svenska Dagbladet följde upp med en studie för hur barn som är med om samma motgångar klarar sig i livet. Där är jag inte så säker på att vi får samma resultat.

En bok som givit mig mycket tröst är Viktor Frankls bok Livet måste ha mening.Genom att han under sin tid i tyskarnas koncentrationsläger lyckades skapa sig en vision eller en mening av vad han skulle göra utav sina upplevelser i lägret lyckades han på något mirakulöst sätt överleva. Meningen kom till honom. Kommer meningen till barnen också?

När jag tänker på barnen i krigsdrabbade områden runt om i världen så funderar jag på vilka sår och skador de får av sina upplevelser. Hur ska vi kunna skapa en medmänsklig värld när vi ger våra barn sådana usla förutsättningar. Mina tankar går naturligt till psyket hos de människor som riskerar sitt eget och andras liv på detta sätt. Hur djuriska och hänsynlösa vi människor kan bli i vår strävan efter makt och positioner.Och så kommer jag att tänka på några ord i Kay Pollaks bok Att växa genom möten. ”Bakom ilskan finns alltid en människa som ropar på hjälp.All ilska är djupast ett förtvivlat rop på hjälp.” Han skriver också om freden

”Freden börjar inte med att de andra lägger ner alla sina vapen. Freden börjar inte med att alla de andra ändrar sig”

Freden skriver han börjar med dig själv. Ta ett hjärta i taget uppmanar han och skriver att världen har förändrats när jag har förändrats.

Ja, perspektiven kan onekligen variera. Som en kontrast till barnens situation i Somalia, Haiti eller Pakistan kan vi se barnen i västvärlden och deras inlärda längtan efter mer och mer prylar. Kramar och närhet kan förlösa mycket kärlek. Hur bemöter vi ilska, fanatism, råhet om vi vet att den bottnar i en känsla av rädsla, kanske för att inte vara eller bli älskad.

Så när jag känner mig som mest maktlös över min litenhet här på jorden och när jag så starkt upplever medkänsla med de svårigheter som många barn upplever så tröstar jag mig med att freden börjar med mig själv. Jag tar mitt hjärta och sen kanske kan det möta någon annans, som möter en annans,som möter en annans, som sedan möter en annans. I min ödmjukhet inför min litenhet och sårbarhet vill jag vila för jag vet att det är det som ytterst gör mig mänsklig.Att vara människa är för mig att skapa mening i mitt liv.



Elisabeth Jönsson, ansvarig utgivare

www.punctumsaliens.se drivs av Elisabeth Jönsson. Elisabeth har en bakgrund som journalist, kommunikationsansvarig, egen företagare och är idag verksam som gymnasielärare i media och kommunikation. Hon är också författare, musiker och kulturentreprenör som, när andan faller på, medverkar i, ibland även arrangerar, olika former av kulturevenemang. Kärleken till orden, ett brinnande intresse för kultur och olika livs- och samhällsfrågor och en stor nyfikenhet på de digitala mediernas möjligheter ledde hösten 2010 till starten av inspirations- och kulturprojektet Punctum saliens. Projektet syftar till att lyfta estetiska och humana värden, väcka skaparglädje och ge själslig inspiration och livskraft. 2014 föddes Liv&Tanke Förlag. Boken "Mer Människa - tankar om livet" och den tid vi lever i, som gavs ut våren 2016, är den första i förlagets regi. Punctum saliens är med på Tidskrift.nu, samlingsplatsen för Sveriges kulturtidskrifter. Elisabeth Jönsson är medlem i Författarcentrum Syd, Smålands författarsällskap, Sveriges Författarförbund, Musikcentrum Syd och STIM (Sveriges Tonsättares Internationella Musikbyrå).

2 reaktioner till “Skapa mening i livet

  • 23 februari, 2011 kl. 9:53 f m
    Permalink

    Tänkvärda ord…

    Tack för din kommentar hos mig! Du undrade om hur jag tog motljusbilden och jag är ingen expert och det finns säkert andra sätt, men när jag ska fotografera mot solen brukar jag först rikta och fokusera kameran med solen strax utanför synfältet, sen riktar jag om kameran och komponerar bilden som jag vill ha den. Då mäter kameran ljuset annorlunda jämfört med om du riktar den mot solen.

    Inställningarna jag hade var bländare 14 och slutartid 1/500, ISO 160.

    Ha det gott!

  • 22 februari, 2011 kl. 9:37 e m
    Permalink

    Ibland känns det så ofattbart egentligen att människor med till synes totalt omöjliga miljöer över huvud taget orkar att leva vidare. Livsviljan måste vara enorm liksom förmågan att ändå tro på ett bättre liv; en framtid. Jag tänker på barn som aldrig sett en annan värld än krigets och lidandets. Nog känner man sig maktlös i denna galna värld som fortfarande – anno 2011 – badar i blod.

Kommentarer inaktiverade.