Tankar om livstakt och styrfart

” Alla dessa dagar som kom och gick inte visste jag att det var livet.”

Stig Johansson

Om att hitta sin personliga livstakt

Det har funnits tider i mitt liv då mycket har handlat om att leva upp till en inbillad föreställning av vad omgivningen tycker och tänker. Att leva utifrån omgivningens krav och förväntningar är kravfyllt och tärande för ens äkta själv som till sist riskerar att plånas ut. Det är lätt tror jag, speciellt när man inte riktigt vet vem man är eller vad man vill, att hamna i situationer där man lever utifrån andras förväntningar på en som person. Då glömmer man lätt att se till sina egna behov och önskningar.Jag tror att en viktig jordmån för personligheters utveckling och själslig odling är en för kropp och sinne harmonisk livstakt. Den takten innebär viktiga pauser i tillvaron då man får möjlighet att hitta tillbaks till sig själv.

På något sätt handlar det om att hitta sin egen personliga styrfart i livet. För mig personligen innebär rätt styrfart att jag sitter vid rodret och styr mot mina mål och visioner och att jag också njuter av färden. ”Alla dessa dagar som kom och gick inte visste jag att det var livet” skrev Stig Johansson. För visst är det ju så som han också berör att varje stund är ett nu av det liv som jag lever. Att leva i en livstakt som gör att jag kan ta in och reflektera över de intryck jag möter under resans gång är livskvalitet för mig.

När livstakten är rätt för mig ser jag maskrosens skönhet

 

Jag har i tidigare inlägg här på Punctum saliens berört detta med livstakt bland andra i inläggen Kan Slow utveckla livskvaliteten och i inlägget Långsamhet utvecklar en mer själfull känsla för livet. Nu är det ju inte så att en långsammare livstakt är något som passar oss alla, men många av oss tror jag gärna rusar på så att vi missar viktiga nyanser i livet som skapar livskvalitet.

Elisabeth Jönsson, ansvarig utgivare

www.punctumsaliens.se drivs av Elisabeth Jönsson. Elisabeth har en bakgrund som journalist, kommunikationsansvarig, egen företagare och är idag verksam som gymnasielärare i media och kommunikation. Hon är också författare, musiker och kulturentreprenör som, när andan faller på, medverkar i, ibland även arrangerar, olika former av kulturevenemang. Kärleken till orden, ett brinnande intresse för kultur och olika livs- och samhällsfrågor och en stor nyfikenhet på de digitala mediernas möjligheter ledde hösten 2010 till starten av inspirations- och kulturprojektet Punctum saliens. Projektet syftar till att lyfta estetiska och humana värden, väcka skaparglädje och ge själslig inspiration och livskraft. 2014 föddes Liv&Tanke Förlag. Boken "Mer Människa - tankar om livet" och den tid vi lever i, som gavs ut våren 2016, är den första i förlagets regi. Punctum saliens är med på Tidskrift.nu, samlingsplatsen för Sveriges kulturtidskrifter. Elisabeth Jönsson är medlem i Författarcentrum Syd, Smålands författarsällskap, Sveriges Författarförbund, Musikcentrum Syd och STIM (Sveriges Tonsättares Internationella Musikbyrå).

4 reaktioner till “Tankar om livstakt och styrfart

  • 9 juni, 2011 kl. 3:30 e m
    Permalink

    Vilket fruktansvärt trauma om vi gick mot strömmen :)) Jag gillar att gå mina egna vägar. Inte va som alla andra. Men jag är helt med i resonemanget att det verkar finnas något nedärvt i oss att vara duktiga och fixa och styra. Vid ett tillfälle tyckte mina kollegor att det inte var ok att jag haft hjärtklappning nästan ett dygn, utan tvingade mig att kontakta sjukvården. Eftersom jag ALDRIG sökt akuten för min panikångest blev deras råd att jag omedelbart borde komma. Uppkopplad på EKG m.m. Den kloke doktorn som såg att EKG:t var bra frågade lite om min livssituation. Efteråt sa han bara… ”Du är ytterligare en av alla dessa A-kvinnor. Ni som tror att ni måste vara såååå duktiga och klara allt. Du lider av stresshjärta… inget farligt”. Det uttalandet fick i alla fall mig att tänka till och sen har jag blivit ännu bättre på att säga NEJ!!!

  • 9 juni, 2011 kl. 6:17 f m
    Permalink

    Tack Helén för din fina kommentar.Jag tror, precis som du är inne på, att livstakten är något vi är många som jobbar med livet igenom. Det är inte så lätt att stå upp för sin livstakt, men många gånger är ett nej vägen till att man mår bra.Ofta har vi kvinnor, för jag tror det mest är kvinnor, fått lära oss under rådande samhällsstrukturer att vara självuppoffrande. Det ses som fint. Och det är fint att vara altruistisk, men det är inte samma sak som att ge upp sig själv och sina egna behov. Men det är inte lätt, att stå upp för sina behov alla gånger. Det kräver också mod för det kan ju innebära att man går emot strömmen.

  • 8 juni, 2011 kl. 6:09 e m
    Permalink

    Fina Elisabeth vad du är klok! Läste ditt inlägg redan på lucjen på jobbet men kunde ju inte sitta och skriva då 😉

    Nu har jag reflekterat över dina ord och min personliga uppfattning är att det även krävs livserfarenhet eller stor klokhet för att ta in och reflektera över de små glädjorna. Det gör sig inte själv. Jag tror att man växer in i det vartefter man kämpar sig fram genom livet, för livet ÄR en kamp – på ett eller annat sätt. Några få kanske glider runt på räkmackor men hur mår dom? Kan dom finns glädje i det lilla? Jag tror inte det.

    Ditt begrepp ”livstakt” kommer att bli ett av mina ledord, och när jag behöver hitta rätt takt säger jag nej oftare och unnar mig mera Helén-tid. Dessutom har jag lärt mig att jag inte MÅSTE diska och städa… men jag kan VÄLJA att ha diskbänken ren och dammråttorna i dammsugarpåsen.

    Ett viktigt ämne du tar upp. Jag vet… kämpar fortfarande med utmattningssyndrom för att jag alltför många gånger varit för dum för att säga… ”Nej, det får nån annan göra”… och istället gjort och gjort och gjort allt själv. Kan fortfarande hamna i fällan men har blivit mycket bättre på att säga nej… och att inse… att om mitt nej gör någon arg eller besviken så är det i alla fall inte JAG som äger det problemet. Att säga nej utan att behöva förklara sig är en mänsklig rättighet.

    Kram!

Kommentarer inaktiverade.