Känslorna är vägen till oss själva

Jag vill från djupet av mitt hjärta tacka för alla rader och tankar på mitt senaste inlägg som bär rubriken Att vara genuin och autentisk är att ta en risk. Ämnet berörde fler än vad jag kunde föreställa mig och det känns väldigt fint att få ta del av alla perspektiv på och tankar om innehållet.

Jag har valt att inte kommentera inläggen eftersom jag tycker att de talar så fint för sig själva och flera av dem fungerar så väl som självständiga inlägg. Tre kvinnor har valt att vidareutveckla innehållet på sina egna bloggar. Ceccilia Kärvegård – Klokegård Designa ditt liv skrev inlägget Att ha en stark personlighet , Malou Thorman, Liv Lust Balans skrev under rubriken Autentisk och sann person .Jag rekommenderar dig varmt att läsa dessa inlägg och kommentarsfältet till mitt senaste inlägg. Här finns tankar att återkomma till ofta och länge.

Tankar om känslornas betydelse

Du som följt mitt skrivande ett tag vet att jag gärna reflekterar över vad det i grunden kan innebära att vara människa – idag och över tid. Jag återkommer gärna till känslornas betydelse för vårt välmående, mycket beror det på den resa som jag själv gjort i livet. Det som präglat mig mycket är förlusten av min mamma i barndomen och uppväxten med en ensamstående pappa. Under många år levde jag med en inkapslad sorg. Det fanns få i omgivningen som såg ”barnet”. Kanske berodde det på tidsandan? Hur detta har kommit att prägla mitt liv har jag varit inne på tidigare bland annat i inlägget En nyansrik och varm emotionell miljö utvecklar empatin. Sedan jag fått kontakt med mina inre värden och mina känslor har jag blivit mer hel som människa. Detta har dock också fått till följd att jag inte alltid lever efter de dominerande levnadsmönstren och strävansmålen. Materiell status till exempel är på gott och ont inget som jag går igång på.

Foto: Elisabeth Jönsson

 Allt börjar i känslan och i mötet

I den respons jag får på det jag skriver är det en enorm tröst att inse att jag är långtifrån ensam i detta. Vilken väg man sedan väljer att vandra på i livet kan skifta. Jag personligen finner en stark mening i att arbeta med barn och ungdomar och med skapande på olika sätt. Mina barndomsupplevelser har präglat mig i vad som kommit att bli mina passioner i livet. Jag vill finna och utveckla möjliga vägar i livet för att bli och vara mer människa. Vi behöver finnas här för den efterkommande generationen och varandra. Allt börjar i känslan och i mötet.

Susanna Ehdin skriver i sin bok ”Den självläkande människan” (Adlibris) följande tänkvärda ord:

” Vi behöver lyssna på våra djupaste känslor och uttrycka dem. Gärna genom att prata, måla, dansa, skrika, sjunga…”

Om att hålla barnet inom sig levande

Känslorna är det som gör oss till människor och i sin bok visar Sanna Ehdin på flera sätt hur våra känslor och vår hälsa hör ihop. Hon belyser också vikten av att ge utrymme för den kreativa skapande kraften som hon framhåller är mycket välgörande och stärkande för hälsan, samtidigt som det ger oss en chans att hålla barnet inom oss levande. Något som jag menar förutsätter att vi också har fått vara barn och haft tillgång till leken via vårt inre rum.

Allt börjar med barnet

Vad tror du? Vilken betydelse har känslorna och mötet med våra barn och varandra för vår hälsa och för det samhälle vi får?

Elisabeth Jönsson, ansvarig utgivare

www.punctumsaliens.se drivs av Elisabeth Jönsson. Elisabeth har en bakgrund som journalist, kommunikationsansvarig, egen företagare och är idag verksam som gymnasielärare i media och kommunikation. Hon är också författare, musiker och kulturentreprenör som, när andan faller på, medverkar i, ibland även arrangerar, olika former av kulturevenemang. Kärleken till orden, ett brinnande intresse för kultur och olika livs- och samhällsfrågor och en stor nyfikenhet på de digitala mediernas möjligheter ledde hösten 2010 till starten av inspirations- och kulturprojektet Punctum saliens. Projektet syftar till att lyfta estetiska och humana värden, väcka skaparglädje och ge själslig inspiration och livskraft. 2014 föddes Liv&Tanke Förlag. Boken "Mer Människa - tankar om livet" och den tid vi lever i, som gavs ut våren 2016, är den första i förlagets regi. Punctum saliens är med på Tidskrift.nu, samlingsplatsen för Sveriges kulturtidskrifter. Elisabeth Jönsson är medlem i Författarcentrum Syd, Smålands författarsällskap, Sveriges Författarförbund, Musikcentrum Syd och STIM (Sveriges Tonsättares Internationella Musikbyrå).

5 reaktioner till “Känslorna är vägen till oss själva

  • 27 november, 2011 kl. 5:11 e m
    Permalink

    Jag tycker det är intressant att du tar upp det här med att ”passa in” i samhället och leva upp till alla förväntningar som kan finnas och uppfattas.
    Jag har vuxit upp i en dysfunktionell familj och har således inte lärt mig det sociala spelets regler. Som barn förstod jag det inte men märkte att jag i många situationer stod tyst och inte visste hur jag skulle bete mig i samspelet med andra människor.
    Som vuxen förstår jag idag varför jag under hela min uppväxt ofta haft känslan av att inte passa in, att vara ”fel” och att inte veta vad som förväntas och hur jag ska bete mig.
    Som vuxen är jag idag tacksam över den här”bristen” för det har gjort att jag har utvecklat mina alldeles egna sidor, egenskaper och beteenden. Så jag har mitt egna ”sociala spel” med mina egna ”regler” och det trivs jag med.

    Tack för ännu ett väldigt intressant och tankeväckande inlägg!

    Önskar dig en underbar advent!

    Kram!

    • 27 november, 2011 kl. 5:29 e m
      Permalink

      Tack Cecilia för din kommentar. Jag tror precis som du att det finns ”brister” som kan utvecklas till en tillgång i livet om man blir medveten om vari bristerna ligger. Något som jag personligen tror kräver en stor känslomässig insats hos barnet och en förmåga att tanka näring någonstans ifrån, kanske hos andra människor som ser det värnlösa och utsatta barnet. En del barn blir mot alla odds överlevare – maskrosbarn. Har vi tid för de utsatta barnen idag och tycker vi det är viktigt är frågor jag ofta återkommer till eftersom jag tycker vi har fått ett allt hårdare samhällsklimat.

  • 27 november, 2011 kl. 10:05 f m
    Permalink

    Jag tror att det är otroligt viktigt hur vi blir bemötta och hur vi bemöter våra barn. Och ju mer vi kan hjälpa varandra att prata om känslor desto bättre samhälle får vi. Fint inlägg och jo, det är helt ok att du länkar till mitt inlägg från facebook om du vill det. Kram Jenny

    • 27 november, 2011 kl. 5:31 e m
      Permalink

      Jag tror som du Jenny att bemötande och känslomässig kontakt är avgörande för det samhälle vi får. Jag har lagt in ditt fina inlägg i loggen.

  • 27 november, 2011 kl. 9:30 f m
    Permalink

    Tack Linda för din kommentar. Jag Känner igen mig i det du skriver, därför tycker jag för egen del att det är så viktigt att försöka vara medveten om varför jag mår bra/dåligt – hålla kontakten med mitt känsloliv. Ibland går det bra, ibland inte riktigt lika bra, men min strävan är att försöka leva i balans och påverka de faktorer jag kan påverka.Jag lär mig ständigt nya saker om mig själv i mötet med andra.

Kommentarer inaktiverade.