Gästinlägg Olle Larsson

Spåren från det förflutna, källorna till våra liv

Olle Larsson, fil dr i historia vid Lunds universitet är verksam som lektor vid Växjö Katedralskola. Han har skrivit böckerna Svensk historia (2012, tillsammans med Andreas Marklund), Smålands historia (2006) och Stormaktens sista krig (2009). Han är också verksam som krönikör i tidningen Smålandsposten. År 2010 utsågs han till årets historielärare.

Jag har med stort intresse läst en hel del av det som Olle skrivit. När han tackade ja till att skriva gästinlägg för Punctum saliens blev jag mycket glad. Historia är ett ämne som alltid fascinerat mig. Tyvärr har inte alla lärare lyckats ta tillvara det intresset. Olle Larsson har, såsom jag ser det, en förmåga att berätta så att historien berör och angår. Precis så vill jag det ska vara, för även du och jag är vår historia, en del av det sammanhang vi alla ingår i.

Historia, minne och förankring

gästinlägg av Olle Larsson

I hela mitt vuxna liv har jag sysslat med historia. Jag har undervisat, föreläst och skrivit böcker, artiklar och krönikor. I stunder av självrannsakan har jag ibland ställt mig frågan om det jag sysslat med i så många år verkligen varit meningsfullt på ett djupare plan. Blir världen en bättre plats för att jag föreläser om synen på sexualitet under 1600-talet, diskuterar motiven bakom USA:s beslut att släppa atombomberna över Japan eller försöker få elever och studenter att förstå vilka mekanismer som kan utlösa ett folkmord? Kanske är det så. Förhoppningsvis förstår de världen lite bättre, får perspektiv på sig själva och lär sig att förhålla sig kritiskt till förklaringar av olika slag. Men det finns olika typer av historia. Det finns den stora historien, den med stort H, som handlar om sådant som står i historieböckerna. Men i skuggan av denna lever en annan historia, den som är vår egen, som handlar om våra liv, som berättar för oss vilka vi är och som ger oss en förankring i tillvaron. På senare år har denna kommit att spela en viktig roll för mig.

bannerornament1

Under många år såg jag mitt liv och min tillvaro som något självklart. De människor som alltid funnits omkring mig fanns fortfarande där och även om jag lämnat min barndomsstad kunde jag enkelt återvända dit och sova i mitt pojkrum. Allt var så enkelt och så självklart. Men så, under loppet av några år förändrades allt. Mina föräldrar gick ur tiden och vi sålde det hus som alltid varit min fasta punkt på jorden. De som kunde berätta för mig om mitt liv som barn var borta. Det fanns så mycket som jag skulle ha velat fråga om men i ett slag var det plötsligt för sent. Allt jag tagit för givet hade ryckts ifrån mig. Den stad och de platser som en gång varit mina hade reducerats till en kyrkogård och ett kors av järn.

Jag har lämnat den plats på jorden som betytt mest för mig. Ibland känns det som om jag svävar fritt utan rötter. Det förflutna är oåterkalleligt borta, men i minnet kan jag återse människor och platser från förr. De är en del av min historia, av allt det som sammantaget gjort mig till den jag är. Mitt liv är en resa utan returbiljett och det finns ingen väg tillbaka. Men fragment från det som varit finns kvar och med dess hjälp kan jag skapa berättelser om det som varit. Brev, föremål och fotografier hjälper mig att i tanken resa tillbaka i tid och rum. Spåren från det förflutna är källorna till mitt liv, till den lilla historien, den som bara är min.

bannerornament1

I den lilla historien kan det som synes vara betydelselöst för många, vara av oerhört stor vikt för den som det berör. En man, som jag var ytligt bekant med, berättade under en tågresa att han hade en stor sten på sitt skrivbord. De flesta som kom in på hans kontor tittade förundrat på stenen, men var alltför väluppfostrade för att fråga vad den skrovliga stenen gjorde på den blanka mahognyskivan. Han spände ögonen i mig och frågade om jag tyckte att han var konstig. Innan jag hann svara honom kom förklaringen. Stenen, som för de flesta inte var något annat än en sten, symboliserade för honom hela hans barndom. Den hade legat på en stig i en hage på hans morfars gård där han brukade tillbringa sin barndoms somrar. När morföräldrarna dog såldes gården och gick därmed ur släktens händer. Sista gången han gick genom hagen på väg ner mot sjön hade han med sig en spade. Stenen grävdes upp och placerades på en plats där han skulle kunna se den varje dag. Han berättade att varje gång han lade handen på stenen kunde han känna doften från daggfuktigt gräs, höra ljudet av kornas klövar mot marken och känna sin morfars valkiga hand i sin. Stenen bar för honom på en berättelse, oåtkomligt för den som stod utanför.

bannerornament1

Runt omkring mig har jag saker som minner om en tid som aldrig kommer åter. Ett Höganäskrus som min mamma alltid satte granris i vid jul, en trebent trähäst som jag älskade som barn och tennsoldater i blågula uniformer som paraderar i bokhyllan. Alla bär de på berättelser om ett liv som ligger bakom mig men som gjort mig till den jag är. Den lilla historien är minst lika viktig som den stora. I en tid där allt går snabbt, där dagarna rinner iväg likt vatten i en bäck om våren, är det viktigt att ibland stanna upp och tänka på det som varit, det som är och det som ska komma. Vår egen historia kan vara ett sätt att hitta trygghet och förankring i en tillvaro där det ibland känns som om vi tappat fotfästet. Ett betrakta ett föremål laddat med minnen kan vara meditativt. Med dess hjälp går det att resa i tid och rum till en plats där vi kan hitta oss själva och förstå vilka vi egentligen är.

Olle Larsson är författare till:

Svensk historia (2012, tillsammans med Andreas Marklund),Bokus

Smålands historia (2006) Bokus

Stormaktens sista krig (2009)

 Historiska Media

Är du nyfiken på Olle Larssons böcker?

Unik möjlighet att vinna boken Svensk historia

9187031086

Genom Punctum saliens har du nu möjlighet att vinna boken Svensk historia.

Skriv  till elisabeth.jonsson@punctumsaliens.se  och motivera varför just du ska vinna boken  Senast den  10 mars 2013 behöver vi få din motivering. Vinnaren meddelas personligen och den vinnande motiveringen publiceras här på Punctum saliens. Ev. vinstskatt betalas av vinnaren.

Ett varmt tack Olle Larsson för detta gästinlägg. Som gåva får du boken ”De bortglömdas skuggor” av författaren Karin Edvall. Mer om gåvan finns att läsa här.

 

Elisabeth

www.punctum.saliens.se drivs av Elisabeth Jönsson, universitetsutbildad kommunikatör och legitimerad gymnasielärare. Hon har varit verksam som journalist, kommunikationsansvarig och egen företagare med kommunikations-, kursledar- och skribentuppdrag. I dag arbetar Elisabeth som gymnasielärare och undervisar i media och kommunikation. Hon är även verksam som författare och medverkar i, ibland även arrangerar, olika former av kulturevenemang. Kärleken till orden, ett brinnande intresse för kultur och olika livs- och samhällsfrågor parad med en stor nyfikenhet på de digitala mediernas möjligheter ledde hösten 2010 till starten av inspirations- och kulturprojektet Punctum saliens. Projektet syftar till att lyfta estetiska och humana värden, väcka skaparglädje och ge själslig inspiration och livskraft. 2014 föddes Liv&Tanke Förlag. Boken "Mer Människa - tankar om livet och den tid vi lever i", är den första i förlagets regi och gavs ut våren 2016. Punctum saliens är med på Tidskrift.nu, samlingsplatsen för Sveriges kulturtidskrifter. Elisabeth Jönsson är medlem i Författarcentrum Syd, Smålands författarsällskap och Sveriges Författarförbund.

One thought on “Gästinlägg Olle Larsson

  • 12 februari, 2013 at 9:59 e m
    Permalink

    Tack Olle för ditt fina gästinlägg och för dina ord i texten de var så beskrivande att jag genast började drömma mig tillbaka i tiden till min egen historia. Starka minnen efter nära och kära som inte längre finns med mig och vad dom betyder för mig i mitt liv. Det får mig att stanna upp och leva mera i nuet där jag har möjlighet att reflektera både om den tid som jag har här och nu men även gå tillbaka och tänka på alla positiva händelser, och det ger mig energi och glädje. Att acceptera den jag är och att jag duger precis som den jag är det blir en personlig inre resa i både nutid och dåtid. Det är en stark kraft i att titta på olika föremål, fotografier och tänka på personen som är saknad och jag avslutar med att citera dina rader Olle för du sammanfattade det så bra, ”Spåren från det förflutna är källorna till mitt liv, till den lilla historien, den som bara är min”

    Mvh/Maria Björk

Comments are closed.