Filmen Svinalängorna har skapat debatt om klassperspektiv

Filmen Svinalängorna har väckt välförtjänt uppmärksamhet. Frågan är bara på vad från filmen vi väljer att lägga fokus i debatten om filmen.Såväl filmen som boken skildrar två barns uppväxt i en familj där föräldrarna blir gravt alkoholiserade. De faller så djupt in i sitt missbruk så de slutar se sina egna barn.

I mitt förra inlägg”Kunskap om barns utsatthet- Svinalängorna” skrev jag om filmen som nu visas på biosalonger runt om i landet. Filmen bygger på boken med samma namn. Viktigt att notera är att boken är en verklig berättelse medan filmen är fiktion. För filmens regi svarar Pernilla August.Författare till boken med samma namn är Susanna Alakoski.

Kunskap om klass och barns utsatthet

Filmen skapar hos mig som betraktare tankar ur flera olika perspektiv. Starkast griper mig barnets perspektiv som jag tänker återkomma till i ett kommande inlägg. Men jag vill här göra ett försök att se föräldrarnas situation. Jag ställer mig då bland andra frågan hur man kan hamna i så djupt självförakt så att man är beredd att offra sina egna barn. För någonstans tror jag alla föräldrar känner kärlek till sina barn.

Varför fick det gå så långt som det gjorde i Svinalängorna utan att någon ingrep? Jag upplever att föräldrarna i filmen är så omedvetna om sitt eget ansvar och sin maktposition att de inte förstår hur illa de gör sina barn genom sitt supande.De kan inte ta ansvar varken för sig själva eller för sina barn. Att leva i en missbrukarfamilj är verklighet för många barn. Och jag ställer mig frågan hur man som missbrukande förälder fungerar? Kanske finns orsaker att finna i föräldrarnas egen uppväxt eller  i psykiska problem. Men jag tänker också att det måste finnas en stark offerkänsla hos den som missbrukar, att man inte ser att man har och ännu mindre kan, ta ansvar för sitt eget liv. En oförmåga.Men också tänker jag en känsla av hat gentemot livet och sin egen kropp som leder till självdestruktivitet och missbruk.I detta perspektiv blir faktorer som föräldrarnas egen uppväxt, utbildning, inkomster och yrke också av betydelse.

Vilken betydelse har klass för föräldrarnas förmåga att skapa och utveckla ett moget föräldraskap?

Det finns barn som klarar sig trots usla förutsättningar.De barnen har något mycket viktigt att berätta för oss alla. Foto:Rolf Konow

Susanna Alakoski anlägger i sin bok ett tydligt klassperspektiv där vi också får inblick hur det kunde vara att komma och arbeta som invandrare till Sverige under 60-70-talen.

Klassperspektivet i filmen är dock i jämförelse med boken starkt nedtonat menarlitteraturvetaren Magnus Nilsson i Aftonbladet ”Svinalängorna utan klass”

”Detta har säkert sina orsaker. Film är exempelvis ett visuellt medium, och antagligen är det lättare att visa människor som super än att redogöra för de intrikata klassprocesser som formar deras öden”, skriver Magnus Nilsson litteraturvetare vid Malmö högskola. Han har i denna synpunkt inte stått oemotsagd och hans slutsats förbryllar menar

Anu Koivunen  (docent i mediekultur och universitetslektor i filmvetenskap vid Stockholms universitet) i ett inlägg i Svenska Dagbladet under rubriken ”Renlighet verktyg för klassresenär”

”Filmens ramberättelse lyfter fram städningstemat i romanen och belyser därmed klassproblematiken utifrån ett genusperspektiv. Detta verkar Nilsson ha förbisett”, skriver Anu Koivunen.

Frågan har väckt debatt och i Aftonbladet kan vi fortsätta debatten under rubriken ”Filmen behöver en egen Ivar Lo”

Oavsett detta så är det viktigt att debatten inte flyttar fokus från det som jag ser som filmens allra tydligaste budskap till omvärlden att visa hur utsatta barn är under de omständigheter som filmen beskriver så tydlig och som också skildras i boken. Frågan är vidare vilken betydelse klass har för barnens utsatthet. Utsatta barn finner vi i alla klasser.

”För det är i familjen som isolerad bubbla vi kan se oss själva. Med eller utan alkoholism och våld i uppväxten så kan nog alla som känt sig udda, osedda, främmande eller oälskade känna igen sig i filmens utsatta och ensamma barn”. skriver Hynek Pallas i sin recension av filmen, ”Svinalängorna en fullträff”, i Svenska Dagbladet

Här menar jag har filmen sin allra tydligaste uppgift – att bli en väckarklocka som hjälper oss se barnen i vår omgivning.

Bilden i inlägget publicerad med tillåtelse av Nordisk Film


Elisabeth

Denna sida drivs av Elisabeth Jönsson, universitetsutbildad kommunikatör och legitimerad gymnasielärare. Hon har varit verksam som journalist, kommunikationsansvarig och egen företagare med kommunikations-, kursledar- och skribentuppdrag. I dag arbetar Elisabeth som gymnasielärare och undervisar i media och kommunikation. Kärleken till orden, ett brinnande intresse för kultur och olika livs- och samhällsfrågor parad med en stor nyfikenhet på de digitala mediernas möjligheter ledde hösten 2010 till starten av inspirations- och kulturprojektet Punctum saliens. Projektet syftar till att lyfta estetiska och humana värden, väcka skaparglädje och ge själslig inspiration och livskraft. 2014 föddes Liv&Tanke Förlag. Boken "Mer Människa - tankar om livet och den tid vi lever i", är den första i förlagets regi och gavs ut våren 2016.

One thought on “Filmen Svinalängorna har skapat debatt om klassperspektiv

  • 4 januari, 2011 at 12:43 e m
    Permalink

    Intressant! JAg har läst boken och vill se filmen.

Comments are closed.