Rum för kvinnokraft

Nyligen publicerades ett uppskattat inlägg på Punctum saliens som bar rubriken Där kvinnokraft gör skillnad. I dagens inlägg fördjupar sig Maud Granholm ytterligare i ämnet under rubriken Rum för kvinnokraft. Mer om Maud via Basilica.se

Av Maud Granholm

Hantverkandet och välgörenhetsarbetet är i dag mycket aktivt över hela landet. Uppmuntrade och stöttade av gillatryck och positiva kommentarer på Facebook och bloggar så stickar, virkar och syr kvinnor och ett fåtal män,  mängder av vackra alster som på olika sätt bidrar till att stötta behövande medmänniskor i Sverige och andra länder.

Kerstin Sjöqvist skriver i boken Ingen förspilld kvinnokraft om den första kända syföreningen i Sverige som bildades 1844 av Emilie Petersen, född Eckhart. Hon var landsflykting från Tyskland och har blivit känd som ”mormor på Herrestad”. Hon gjorde stora andliga och kulturella insatser innan hon gick bort år 1859. Emilie Petersen köpte ull och lin för gåvor hon fått av tyska vänner och  familjer i trakterna kring Herrestad. Materialet lämnade hon sedan ut till de fattiga kvinnorna som sedan färdigställde produkter som vadmal och linneväv. Kvinnorna fick betalt i kontanter eller livsmedel. Arbetet var mycket framgångsrikt och bland de kunder som gjorde beställningar fanns Emilies vänner från Sverige och Tyskland,  men också konung Karl XIV Johan och senare även Oskar I. Hon hade ett stort intresse för den yttre missionen och höll  redan på 1830-talet missionssammankomster som drog ett stort antal intresserade som spred budskapet vidare till församlingar i byarna däromkring.

bannerornament1-300x88

Svenska Missionssällskapet som bildades 1835 verkade för Lappland genom att skicka upp lärare och öppna skolor och barnhem. De stödde också missionsstiftelser i andra länder och verksamheten finansierades genom årsavgifter, kollekter och bidrag från missionsföreningar och enskilda. När det blev bestämt att det var verksamheten i Lappmarken som den nybildade syföreningen i Herrestad skulle arbeta för uppstod många funderingar. Skulle kvinnor i en trakt där den egna nöden var stor arbeta för och hjälpa människor som bodde så långt borta och som de aldrig hade träffat? Frågorna var många och kanske en av de viktigaste: Vad skulle de här kvinnorna kunna bidra med? Tillgången på kontanter var inte stor och eftersom den tidens hushållnings- system var naturahushållning så blev deras naturliga bidrag ”arbete med händerna”.  När föreningen med namnet  ”Fruntimmers Arbetsförening” bildades 1844 fanns ett stort behov av hjälp i missionskretsar och då också kvinnors möjlighet att tjäna missionssaken med sina egna händer.

I de syföreningar som bildades under 1840-talet tillverkades arbeten som användes för ett bestämt ändamål och  för att inbringa pengar. Efter de principerna bildades därefter många olika ”syföreningar” på olika orter runt om i landet och kvinnorna turades ofta om att hålla träffarna i sina hem. Från mina hemtrakter har jag också hittat information om Sundsvalls Stadsmission och den syförening som bildades under våren 1847. Medlemmarna började med att sy enkla saker som sedan såldes av en ”gammal jungfru” som med en korg på armen gick runt i husens trappuppgångar.  I dag är flera av de här syföreningarna avslutade och nerlagda och medelåldern i de föreningar som finns kvar är ofta mycket hög. De kvinnliga hantverken har inte alltid varit uppskattade och kvinnors uttryck för kreativitet har under åren kallats för ”förspilld kvinnokraft”. På Nordiska museets hemsida kan man läsa ”För virkning hade ingen folklig tradition och var så slött att det till och med kunde utföras halvliggande! Men stickning var fint, tyckte Artur Hazelius som grundade Nordiska museet.” Men under de senaste åren har mycket hänt och i dag vill många  hylla den kvinnokraft som ligger i korsstygnsbroderier och virkade dukar som ofta fördömts sedan slutet av 1800-talet.

bannerornament1-300x88

Precis som på de första syföreningarnas tid och som under de två världskrigen när de civila uppmanades att sticka varma sockor, vantar och mössor till de stridande soldaterna, så fortsätter ett stort välgörenhetsarbete ute i landet. I dag har formerna förändrats en del och nya forum för hantverk och välgörenhetsarbete har tillkommit under de senare åren. Förutom det arbete som sker inom Svenska Kyrkan, frikyrkor, studieförbund och inom de syföreningar och syjuntor som fortfarande finns kvar, så är det deltagare i stickcafeér, Facebookgrupper, handarbetsträffar för flyktingar och så kallade knit-alonggrupper som arbetar vidare med olika hantverk.

Min förhoppning är att det gemensamma handarbetandet fortsätter att ”nysta oss samman”. Det ger möjligheter till medmänsklighet, gemenskap och kreativitet som alla är viktiga faktorer för både välmående och skapande. En stund med fika, handarbete och småprat kan göra skillnad för många och jag ser det som särskilt viktigt i dag för alla dem som har svenska som andraspråk.

 

Källor:

K. Sjöqvist, E. Askmark, A. Beijbom(1974)  Ingen förspilld kvinnokraft – En bok om våra syföreningar

Ida Wallgren För stickningen i tiden (En studie av samtidsfenomenet knitalong) (2016-03-28)

http://www.nordiskamuseet.se/artiklar/forspilld-kvinnokraft  (2016-03-28)

http://www.baptisternashistoria.se/2014/07/02/en-svenskbaptistf%C3%B6rsamling-bildas-1882-22422491 (2016-03-08)
https://sok. riksarkivet.se (Sundsvalls stadsmission, 1876 – 1961. (2016-03-21)

Elisabeth Jönsson, ansvarig utgivare

www.punctumsaliens.se drivs av Elisabeth Jönsson. Elisabeth har en bakgrund som journalist, kommunikationsansvarig och egen företagare och är idag verksam som gymnasielärare i media och kommunikation. Även författare, musiker och kulturentreprenör som, när andan faller på medverkar i, ibland även arrangerar, olika former av kulturevenemang. Kärleken till orden, ett brinnande intresse för kultur och olika livs- och samhällsfrågor parad med en stor nyfikenhet på de digitala mediernas möjligheter ledde hösten 2010 till starten av inspirations- och kulturprojektet Punctum saliens. Projektet syftar till att lyfta estetiska och humana värden, väcka skaparglädje och ge själslig inspiration och livskraft. 2014 föddes Liv&Tanke Förlag. Boken Mer Människa - tankar om livet och den tid vi lever i, som gavs ut våren 2016, är den första i förlagets regi. Punctum saliens är med på Tidskrift.nu, samlingsplatsen för Sveriges kulturtidskrifter. Elisabeth Jönsson är medlem i Författarcentrum Syd, Smålands författarsällskap, Sveriges Författarförbund, Musikcentrum Syd och STIM (Sveriges Tonsättares Internationella Musikbyrå).