Hur man bäst utvecklar livsmedvetenhet och är en fråga som sysselsatt människor i årtusenden. I mitt senaste inlägg skrev jag om Anne-Lise Lovlie Schibbyes tankar utifrån hennes bok Livsmedvetenhet – om att vara närvarande i sitt liv.I boken utgår hon från existensfilosofin och delar med sig av en del av existensfilosofernas tankar. I dagens inlägg går jag med hjälp av Malou Thorman, Liv Lust Balans närmare in på den litterär-filosofiska riktningen existentialismen. Existentialismen knyter bland andra an till Kierkegaards tankar om det unika i varje människas situation. En radikal nihilistisk-ateistisk linje utvecklades under ledning av Jean-Paul Sartre. Han hävdar bland annat att människans existens är absurd och motsägelsefull, omöjlig att begripa för det mänskliga förståndet.

Malou Thorman, Liv Lust Balans blev inspirerad av mitt senaste inlägg och hon skickade följande rader till mig. Jag tycker de var så berikande att läsa att jag väljer att publicera, med Malous , tillåtelse det hon skrivit till mig i sin helhet.

Värdet av att utveckla en förmåga att förhålla oss till till de slutsatser vi utvecklar om varandra

av Malou Thorman

”För flera år sedan var jag ganska förtjust i att fördjupa mig i olika filosofiska verk och Sartres var ett av dessa och Simone de Beauvoir var jag väldigt förtjust i att läsa och tror nog att jag har en fördjupad uppsats som jag skrev om henne från min tid då jag läste litteraturhistoria. ( Hade en underbar lärare som matade mig med massor av läcker litteratur hela tiden). Inom existentialismen är det ju en känd tes. Existensen föregår essensen om man är människa eller som Sartre sa människan är en för-sig till skillnad från exempelvis naturen som är en i-sig, alltså essens föregår existens. Vad jag förstår innebär att vara för-sig att det finns ett medvetande, med medvetandet kan du förhålla dig till något, du har alltid ett val. Som Sartre sa människan är dömd till frihet. I-sig är vad den är. Punkt. Det finns inget högre syfte, den är något med givna egenskaper.

När man sedan identifierar sig själv eller någon annan ger man sig själv/annan en essens. Jag/någon är vilket också då måste betyda att man gör sig själv eller den andre till en i-sig. Alltså någon som har givna egenskaper och är vad den är. Om man ser det ur det här perspektivet blir det två helt separerade sidor. Du kan inte hitta en samhörighet eller existens i möte med naturen om det inte är så att mötet är att se att ett träd är ett träd och att det därför blir tydligare med din egen existens.

Om jag fortsätter att fundera och har existentialismen i bakhuvudet och tar det som står om öppningar till existensen och att dessa kan bli avgörande för förmågan att vara närvarande. Existensen är ju i så fall vårt medvetande och att vi alltid kan förhålla oss till något och det val vi då gör. Så öppningen och närvaron kan då vara samma sak som att förstå att jag alltid kan förhålla mig till allt, att jag har ansvar för att ta ett val.

Anne-Lise Lovlie Schibbye skriver:

”Först när vi själva är avgränsade som individer kan vi börja se andra.”

Ja, om man lever i symbios blir det svårt att se vad jag slutar och du börjar någonstans. Det här även något som Simone de Beauvoir tog upp i sin bok, åtminstone så som jag kunde tolka in i det. Hon ansåg att mannen gjorde kvinnan till en i-sig, såg henne som ett ting med en given essens.

Jag tror att här finns också något som är ett stort problem och det är vårt behov av att dra slutsatser. Vårt medvetande är liksom styrt till att dra slutsatser. I mångt och mycket behöver vi detta för att kunna leva och fungera. Mina funderingar blir då att om vi låter våra slutsatser styra våra handlingar då lägger vi över vårt ansvar på omgivningen, vi blir icke autentiska. Men om vi väljer att förhålla oss till slutsatserna och genom det även ändra dessa vid behov, då ser vi andra som för-sig och tar ansvar för vår handling.

Objektiv och medkännande samtidigt

Faktum är om jag tar ett avsteg från detta är att jag tror att vi ser andra genom att vi använder ett annat sinne. Ett tredje sätt att se på människan, det som man kalla afrodite-seendet, objektiv och medkännande samtidigt. Jag är inte involverad så jag tar över känslan från någon annan och ändå kan jag uppleva och känna det som personen gör och samtidigt reflektera över att jag gör det så att jag kan handla utefter detta. Jag tror att jag har skrivit någon text om det i min blogg någon gång, jag har där tagit exempel från Bolen där hon beskriver det som ett teaterljus. Att vara fokuserad, vara engagerad och samtidigt bibehålla en viss distans så att man inte förlorar sig i sin egen känsla. När distansen går förlorad är vi inte längre den empatiske lyssnaren ”/Malou Thorman

Har du någon relation till existentialismen eller någon annan intressant filosofisk riktning? Hur ser du på denna? På vilka sätt har den präglat din livsinställning. Skriv och berätta eller dela med dig i kommentarsfältet nedan.

Länktips

Sociala medier

Blogg /Liv Lust Balans, Malou Thorman

Facebooksida /Liv Lust Balans

Böcker

Äcklet av Jean-Paul Sartre, Adlibris, Bokus

Artiklar

Existensialismen – efterkrigstidens modefilosofi , Pedagogiska magasinet 20120502

Fördomsfria vinner, Leva/PS 20120430

Bloggar etiketter: livsresa

                          

Anne- Lise Lovlie Schibbye har skrivit boken Livsmedvetenhet – om att vara närvarande i sitt liv.I boken tar hon upp två intressanta begrepp; existens och essens. I detta inlägg tänker jag hålla mig kvar vid dessa begrepp ett tag för att utforska närmare vad det är hon egentligen menar.

Foto: Elisabeth Jönsson, Punctum saliens

Kunskap om essens och existens

De flesta av oss kan nog komma ihåg existentiella ögonblick då vi upplevt en stark närvaro i nuet eller som författaren till boken Livsmedvetenhet skriver ”en tillgång till djupet i varat”. Existensen kan träda fram i möte med naturen, med konst och med teater. Den träder fram när ett barn föds eller när en nära anhörig går bort eller om man drabbas av en allvarlig sjukdom.Existensen kan visa sig i våra liv som ångest, leda, tomhet och meningslöshet. Essensen däremot är något som vi förvärvar under livets gång. Essensen handlar om hur man är sedd i omgivningens ögon och genom essensen får jag en identitet. Anne-Lise Lovlie Schibbye skriver att just öppningar till existensen kan bli avgörande för vår förmåga att vara närvarande i våra egna liv. Som jag tolkar henne,  menar hon att om vi är öppna för de känslor som själva existensen innebär, reflekterar över dem och vad de står för i våra liv kan vi bli friare som människor. Friheten följer av att vi utvidgar och fördjupar vår livsmedvetenhet.

” Kanske kan vi säga att vi måste använda förmågan till reflektion för att verkligen bli människor. Genom den lär jag känna mig själv och eventuellt förändra mig. På så sätt är självreflektion avgörande för livsmedvetenhet. Den ligger dessutom till grund för vår förmåga att vara inlevelsefulla och medkännande och därför för förståelsen av andra.” / Ur boken Livsmedvetenhet – om att vara närvarande i sitt liv av Anne-Lise Lovlie Schibbye

Foto: Elisabeth Jönsson, Punctum saliens

När vi börjar öppna upp oss för existensen och de känslor som detta för med sig ökar vår förmåga,  menar författaren, att vara närvarande i våra egna liv. Vi börjar då leva mer i enlighet hur vi själva vill och inte hur omgivningen vill att vi ska leva.Min egen erfarenhet är att det ofta är så att när tiden för reflektion minskar så tappar jag kontakten med mitt inre. Det är när man har slutat att lyssna till sig själv och det som är rätt för just mig, kanske för att man inte vågar, vill eller har tid för  möta de svåra känslorna, som man gärna börjar jämföra sig med andra. Vi kanske missunnar andra eller börjar tävla för att bli bättre än andra istället för att bli oss själva och de unika människor vi egentligen är.

Anne-Lise Lovlie Schibbye skriver:

” Först när vi själva är avgränsade som individer kan vi börja se andra.”

I ett samhälle där livstakten är hög och tiden för reflektion blir allt mindre är det lätt att förstå att essensen gärna tar över och försvagar ens livsmedvetenhet. Att regelbundet finna öppningar till existensen har ett stort värde för ens personliga hälsa och livskvalitet.

Foto: Elisabeth Jönsson, Punctum saliens

Skapa ro i själen

Och det är just därför som jag driver Punctum saliens, för den bibehåller min vakenhet, min nyfikenhet inför livets sårbarhet. Det är därför som jag skapar, skriver och målar. Jag arbetar för att ge mig tid att ställa mig till sidan en stund och betrakta för att se vad jag mår bra av. Har man sett hur snabbt livet kan skifta och försvinna blir livet något som man vill vårda ömt. Det finns flera sätt att möta existensen för att bibehålla kontakten med sitt inre. Andra sätt jag gärna använder mig av är långa skogspromenader. Att ge sig ut på långvandring är sedan urminnes tider ett välkänt sätt för att läka själen. I tiden Leva/PS ges några tips på läkande själavandring.

Vilka sätt använder du dig av för att utveckla och kontakt med dig själv och existensen? Anser du att det är viktigt? Varför/varför inte?

Boken Livsmedvetenhet – om att vara närvarande i sitt liv kan du läsa mer om via följande länkar: Adlibris, Bokus

Bloggar etiketter: existens, inre framgång, livsresa

                          

Tänkvärt av Albert Einsten…

…….och av Oliver Wendell Holmes

…och Willy Brandt

Bloggar etiketter: citat

                          

- Jag fick iden i samband med all evig nyfikenhet kring våra kroppar, åldrar och hur vi kan, får och bör bejaka vår kvinnlighet även uppåt i åldrarna.

Konstprojektet började med att Ewa tänkte på kvinnorna runt omkring sig

- Jag tänkte att hon intill mig är nog en Alice” och hon där är nog en ”Brenda”, så jag började samla olika namn på oss.

Ewa berättar att hon vill ge lite av den ömhet som hon känner för sina medsystrar.

- Jag är ju själv sakta på väg in i solnedgången efter mer än sex decennier i livet med allt vad det inneburit, och vill gärna fortsätta att bejaka en sensualism och kärlek till min kropp.

Konstverk: Ewa Pihl

Skapar med oljefärg

Numera jobbar Ewa enbart med olja.

- Jag har hittat mitt utrycksmedel. Det är så bra att det även börjar komma vattenbaserad oljefärg som är skonsammare att jobba med, och ändå ger samma mjukhet.

Efter den sjunde maj är det möjligt att se Ewa Pihls tavlor i en utställning tillsammans med andra konstnärer på Birger Jarlsgatan 2, kontoret Mälarviken i Stockholm. Där ska Ewas tavlor hänga i sommar och hon kan byta ut dem efterhand som de säljs.

-  Det är så himla skönt när någon annan tar hand om den delen. Jag vill helst bara stå och måla som tjuren Ferdinand, berättar Ewa och skrattar.

Ewa Pihl

Ewa är också engagerad i olika välgörenhetsprojekt, bland annat är hon med och stöttar ett barnhem i Indien.

- Då kan en såld tavla bli till mat och kläder, berättar Ewa

Länkar för dig som vill få mer inspiration och kunskap om Ewas konstnärskap.

Hemsida Galleri Aquarelle

Facebooksidan Beställningsmåleri

Swedishart/Ewa Pihl

Youtube -Presentation av serien ”Sensuell”, en hyllning till den ålderslösa kvinnan, inför utställning på Kontor Mälarviken, BirgerJarlsg 2 Stockholm,.Ewa Pihl  tillsammans med flera andra konstnärer visar sina alster från den 9:e maj 2012(Vernissage 18.oo- 20.oo).

Bloggar etiketter: utvaldbild

                          

Jag rekommenderar dig å det varmaste att ta del av Rinellas inlägg.

Mod att mötas för att utvecklas

av Rinella Grahn
Det var en gång en skolflicka som satt på svensklektionen, sorgsen. Hon har precis fått tillbaka sitt rättstavningsprov där det var fler röda bockar än stora R. Hon kände att hon inte dög, eller rättare sagt att hennes kunskaper inte dög, varken för läraren eller skolan. Hon kunde oerhört mycket för sin ålder, flera språk, geografi och vad som skedde ute i världen, men det var överkurs och det ingick inte i läroplanen för den årskurs hon gick i.

Jag önskar en liten ängel suttit på min axel

Rättstavningsprovet hade fler röda bockar än stora R ( som hon visserligen räknat med), ändå bar hon på en inre önskan att kanske, kanske just denna gång kommer det ske, ett mirakel.
Jag önskar att en liten ängel hade suttit på hennes axel och viskat:

” Kära lilla hjärtat det gör ingenting, bry dig inte om alla felen för du är bra nog och det kommer att gå bra för dig och när tiden är mogen då kommer miraklet att ske för dig. När det ögonblicket är kommet, då kommer man inte söka efter dina fel utan vad ditt hjärta vill förmedla och då kommer du få skriva för andra.”

Berättelsen är från min barndom och miraklet har skett. Jag skriver idag och det viktiga är vad jag skriver om och inte de röda bockarna.

På japanska uttalar man detta tecknet för Yuuki som betyder mod.Första delen av tecknet betyder mod, andra delen av tecknet finns även i reiki tecknet och är tecknet för qi =kraft. Tecknet qi består av riskorn i mitten omslutet av ånga . Kort o gott betyder det ris och ris betyder också liv. Så qi betyder ånga som ger livskraft.Så när du har både mod och kraft då har du verkligen riktigt mod.Ja och så är det med många tecken en hel liten historia kring de olika tecken som sätts ihop till ett ord.Foto av egen kalligrafi:Rinella Grahn

Minneskattkista från Soluppgångens land

Fotot är publicerat med tillåtelse av Rinella Grahn och tillhör hennes privata album. Bilden visar Rinella på väg mot sitt nya hemland Sverige.

Några år innan episoden från svensklektionen hade jag som åttaåring fått höra något märkvärdigt av mina föräldrar. De sa att vi skulle flytta hem, hem till Sverige. För mig var det märkligt eftersom hemma var för mig Tokyo. Vi lämnade det mesta, min uppväxttid och barndom för att bege oss hem till Sverige, som för mig var ett främmande land.
När jag kom till Sverige och började skolan ville jag dela med mig av det jag hade upplevt, men för mina lekkamrater var det märkliga historier och de var inte redo för att intressera sig av berättelser om Soluppgångens land. Jag fick lägga mina upplevelser och minnen i en inre skattkista där de kunde tryggt förvaras tills tiden var redo.

Från geografisk till en inre personlig resa

Så kastar vi oss raskt in i framtiden och landar vid den tid när jag är vuxen och blivit mamma.  När mina egna barn introducerades i våra traditioner började min egen barndom knacka på locket till skattkistan.
Jag påbörjade en resa som knöt ihop mig med mina första åtta år, en resa på flera plan. Resan innebar att lära känna barndomslandet Japan. Jag slukade allt om Japan och dess kultur. Detta var i början av 90- talet då internet fortfarande inte var så tillgängligt som idag. Det blev många besök på biblioteken. Barndomsminnen och pusselbitar kom på plats och i rätt sammanhang.
Det fanns också en annan del i min inre resa som blev viktig, att bearbeta sorgen och smärtan i att ha blivit berövad mitt hemland och energin och kraften det kostade att ta mig in i mitt nya hemland.

Att vända sorg och smärta till livskraft och skaparglädje

Rinella Grahn håller en föreläsning om Kanjitecken. Foto: Per Sandberg

Från att känt vrede och ilska mot mina föräldrar som tog mig till andra sidan jordklotet med de svårigheter det kom att innebära för mig, känner jag idag istället tacksamhet. Idag är min historia en gåva och en tillgång.
Från min inre skattkista skapar jag idag kreativa och välbefinnande workshops, föreläsningar och kurser i Japansk kultur om bland annat japansk kalligrafi.
Min dröm och önskan som jag burit på ända sedan jag var åtta år har gått i uppfyllelse. Mitt Japan finns i min vardag idag och jag kan dela mina livserfarenheter med andra.

Inspirerar varandra att våga mötas

När vi skala av alla kläder, nationaliteter, normer, språk och religioner är vi alla enkla människor med sorg, bekymmer, lycka och glädje. Vi har nog mer gemensamt än det vi anar.
Tänk så underbart om vi började våga mötas utan rädslor. Om vi öppet kunde vara nyfikna på att mötas och se likheter njuta av dem och vara nyfikna på olikheter och acceptera dem och vara tacksam över fått lära sig veta något nytt som man inte kände till innan.
Jag är en produkt (det var en gammal vis kvinna som använde sig av ordet produkt när hon pratade om människor och livserfarenheter och i detta sammanhang anser jag det passar in) av att växt upp i Japan med internationella kontakter, genom skola och mina föräldrars umgänge där det var en pyttipanna av religioner, nationaliteter, hudfärger, språk, sexuellt tillhörigheter med mera.

Olikheter utvecklar

Dansande kvinna med kalligrafisk penseldrag av Rinella Grahn

Det var inte farligt att växa upp i den blandningen, utan för mig var det självklart att världen var fylld av olikheter. Några egenskaper jag har fått gratis av att växa upp i en så skiftande miljö präglad av mångfald är att jag är nyfiken och öppen.
Jag är lycklig lottad. Jag har inte blivit kallad för jävla utlänning, men både min mamma och bror har varsin gång blivit drabbade av det. Som tur är kunde min familj hantera de episoderna och markera mot det.
Så även om du är rädd för det främmande ha mod.Om du saknar mod, fråga dig vad är det värsta som kan hända dig? Våga möta medmänniskor som inte har samma utgångspunkt som du har. Våga mötas och du upptäcker hur du i mötet utvecklas och berikas av mötet.

Livskunskapen inspirerar Shodo

I mitt yrkesliv och som människa har jag haft stor glädje av mina livskunskaper. I ”Shodo – penselns väg”, workshop i japansk kalligrafi  berättar jag om kalligrafins bakgrund, material och tecken för att sedan ge deltagarna möjlighet att fördjupa sig i penselns dansrörelse över rispappret. Det är en kreativ och meditativ upplevelse där deltagarna får uppleva kultur, välbefinnande och utveckling. De medverkande får mod att möta sig själv och andra och ges ökad möjlighet att växa och blomma ut.

Shodo – penselns väg

Kalligrafi på japanska heter Shodo som betyder penselns väg.  För en kalligraf är det inte resultatet/målet som är det viktigaste utan vägen till resultatet.  Detta kan vi öva i kalligrafi och ta det med oss i vardagen.

Dukat inför en workshop i japansk kalligrafi med Rinella Grahn

Målet är inte det viktigaste utan utvecklingsprocessen gäller i allra högsta grad även i livet. För vi ska kunna leva så behöver vi alla mod.
Tillsammans kan vi ge varandra mod – mod att mötas och utvecklas i livet
Rinella Grahn, Sinnlig inspiratör (konstvetare och konstvetare) med inriktning på japansk kultur

Vill du veta mer om Rinella kan du besöka någon av följande länkar:
www.rinella.se
http://rinellasjapan.blogspot.se/

Månadens sponsor

Ett varmt tack Rinella för ett intressant inlägg. Som tack får du en gåva från Annas idéer som sponsrar denna månads inlägg. Tack också till månadens sponsor som skickar ett paket med nedanstående innehåll fyllt med änglar till dig Rinella.

Bloggar etiketter: gästinlägg

                          

I själva varat ligger vår personliga frihet. När man är nära sig själv är det lättare att sätta mål som är i samklang med ens egen person, något som kan skapa såväl en djupare inre känsla av mening som motivation att engagera sig i det man brinner för.

Jivan Wells skriver klokt om detta i sin bok Sanningens ögonblick, handbok för ett nytt ledarskap i en ny tid. Hon skriver bland annat mycket fint om stunden och ögonblicket.

” Vi har bara nu. Detta enda ögonblick. Stunden som just passerat är borta. Nästa stund är helt okänd. Vi har bara nutid. Allt som sker, sker i nutid. Sanningens ögonblick är att möta nuet, öppet och närvarande. Möta stunden utan åsikt eller förutfattade meningar. Vilket är det enda sättet att möta nuet.”

Och jag delar Jivans tankar om att vi har så lätt att sätta etiketter på allt i vår omgivning. Vi skolas tidigt in i ett sådant förhållningssätt. Media, marknad, det offentliga samhället, den eller de personer vi omger oss med påverkar oss på olika sätt och påför oss synpunkter på ont och på gott.

I stunden är vi nära vår egen personliga sanning

Vi behöver vara vaksamma på vilka synpunkter vi blir påförda. Fråga oss själva om detta är rätt för mig. I stunden, i varat är vi nära vår egen sanning. Att våga inta ett sådant förhållningssätt, menar jag, är att också ta spjärn emot likrktning och enfald och att bevara en ödmjukhet inför att få finnas till.

Ofta förändras värdeskalan för den som upplevt att livet inte är självklart. En nära anhörigs bortgång, en livskris ställer ens personliga livshållning till svars. Plötsligt kan livet i sig bli något att vårda ömt och den egna personen blir viktig att lysna till.

Kanske har du livserfarenheter som påverkat och förändrat din personliga värdeskala? Hur? Berätta gärna, om du vill,  i kommentarsfältet till detta inlägg.

Boktips:

Sanningens ögonblick-  handbok för ett nytt ledarskap i en ny tid av Jivan Wells,  Adlibris, Bokus, Jivan Wells säljer också boken via sin hemsida och då får man ett personligt signerat exemplar – mer information via yes.yes,yes .

Länktips

Facebook – Tidsrörelsen

Tidningen Hälsa – Gör alla dagar till andningens dag

Av tidigare inlägg  Punctum saliens rekommenderar jag idag också ett gästinlägg av Helen Johansson som bär rubriken Att plötsligt vakna.

Foto och målning Tussilago av Elisabeth Jönsson /Punctum saliens

Bloggar etiketter: existens, inre framgång, livsresa

                          

I slutet av inlägget ställde jag följande frågor:

Tycker du att du blir påverkad av andra människor, av vissa värderingar som du upplever dominerar i samhället och/eller av media? Vad påverkar dig mest? Går det att ta spjärn emot denna påverkan? Hur gör du för att skapa en personlig uppfattning i olika frågor?

Att tro att man kan bli immun gentemot påverkan är nog både naivt och dumt. Påverkad blir man alltid som Tiina Aasa är inne på i sin kommentar.

Hon skriver: ”Jag har lärt mig att stanna upp, ta steg tillbaka, andas, andas djupt, om och om igen, och reflektera, fråga:vad händer nu inom mig? När jag väl stillat mig, vilket kan ta sin tid finner jag svaret.”/Tiina Aasa

Vi kan minska mental försurning

Hon betonar också värdet av detta arbete för att på så sätt forma mer medvetna personliga uppfattningar. Ett arbete som bidrar, skriver Tiina, till att minska den mentala försurningen, som gärna bildas i samhället när vi inte tar oss tid till reflektion. Jag delar Tiinas uppfattning. Det har ett högt värde, som jag också var inne på i mitt senaste inlägg, att fundera över mer medvetet över de egna prioriteringarna och varför de ser ut som de gör.

Ta sig tid att landa

Malou Thorman, LivLustBalans betonar också värdet och nyttan av att då och då ställa sig själv frågor om de värderingar man går och bär på, men även om de jämförelser man gör. Hon skriver också om värdet av att landa.

”Landa för att se hur jag själv ställer mig till det genom eftertanke och att medvetandegöra det för mig själv. Därefter är det möjligt att välja och då göra ett val som är fritt från starka känslor utan att det snarare kommer från det som är kärnan av mig själv.”/ Malou Thorman

En ökad medvetenhet om ens personliga värdegrund och vad den bottnar i tror jag kan medföra att man kan göra mer sanna och äkta val för en själv och också sträva, om man vill det efter en framgång och en utveckling som man själv definierat kriterierna för. Många gånger handlar det om att hitta en livstakt som ger utrymme för reflektion. Att stressa ner kan är ofta första steget till mer medvetna val.

Foto:http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=2664

Länktips

LivLustBalans

Stressa ner- tio tips som har lugnande effekt/Leva/PS

Bloggar etiketter: existens, inre framgång, livsresa

                          

Jag delar Marias uppfattning. Känner man sig trygg med sig själv och kan vila i den egna självkänslan så blir man inte så lätt ett offer för andras uppfattningar och behöver inte heller hålla på att jämföra sig med andra. Statusstressen minskar, kanske till och med försvinner. Sedan verkar det också vara så att det ligger i människans natur att jämföra sig med varandra. I alla fall om jag ska tro filosofen René Girard. Han har sedan början av 60-talet utvecklat en teori som han grundar i skönlitteratur, myter och antropologi.

Imitationens betydelse

René Girard förklarar kulturens uppkomst i människors rivalitet och begär. Kärnpunkten i hans resonemang ligger mycket i imitationens betydelse i överföringen av de kroppsbilder som vi idealiserar i i media, reklam och i verkliga livet. Utifrån René Girards diskussion skulle de således ligga i människans natur att jämföra sig med andra.

Går det i så fall att ta spjärn emot människans natur? Jag tror det. Genom att bli medveten om hur jag själv och vi människor tenderar att fungera. En fråga man till exempel kan ställa sig själv är hur mycket jag behöver delta i konkurrensen för att säkra min egen överlevnad. Vad händer om vi emellanåt ställer oss lite vid sidan av oss själva och betraktar vår egen natur? Jag tror det kan få ett högt personligt och gemensamt värde för vår hälsa om vi mer funderar över olika prioriteringar och varför de ser ut som de gör.

Det är inte så lätt i dagens samhälle att undgå att bli påverkad av de dominerande värderingarna; resultat, yta och yttre framgångar. Frågan är vilka konsekvenser ett sådant framgångstänkande får för vår kultur, det vill säga vad är det vi människor bidrar till att odla vidare? Filmskaparen Roy Andersson har i sin bok Vår tids rädsla för allvar pekat på vilka konsekvenserna kan bli när det är höga publiksiffror som styr. I boken sidan 87 skriver han följande:

” I kampen om de höga publiksiffrorna frodas krafter som främjar utrensning av allvar, eftertanke, fördjupning, historiska erfarenheter som smärtar, konsekvens, noggrannhet, tålamod det vill säga möjligheter att dra slutsatser av de kunskaper som finns.”

Media och marknad påför oss synpunkter. Vi bör vara vaksamma på vilka synpunkter vi blir påförda.

Tycker du att du blir påverkad av andra människor, av vissa värderingar som du upplever dominerar i samhället och/eller av media? Vad påverkar dig mest? Går det att ta spjärn emot denna påverkan? Hur gör du för att skapa en personlig uppfattning i olika frågor?

Länktips

I dagens länktips vill jag lyfta fram två bloggar som jag tycker på ett innerligt,varmt och intressant sätt reflekterar över livets värden.

Bloggar

Dum spiro spero, my mindfulness life som drivs av Marie-Louise Nilsson

Maria Helander – din personliga coach på nätet

Böcker

Böckerna som jag refererar till i detta inlägg finner du via bifogade länkar.

Vår tids rädsla för allvar, Roy Andersson, Adlibris, Bokus

Anorexi och mimetiskt begär, René Girard, Adlibris, Bokus

Syndabocken – en antologi, René Girard, Adlibris, Bokus

Hemsida

Roy Anderssons hemsida

Tidigare inlägg Punctum saliens

Inlägg på Punctum saliens som återkopplar till detta inlägg för dig som vill läsa mer.

Med vems ögon mäter du ditt värde?

Jämförelse och tävlan skapar och utvecklar statusstress

Bloggar etiketter: existens, livsresa

                          

En intressant bok i sammanhanget är Alain de Bottons bok Statusstress. Alain de Botton skriver att hög ställning i vårt samhälle får vi om vi kan prestera bra och mycket. Känner vi statusstress så beror det på att vår uppfattning om oss själva i så hög grad beror på vad andra anser om oss. Han skriver vidare att vi ofta förlitar oss på omvärldens tecken på respekt för att kunna tolerera oss själva.

Botton definierar statusstress i boken med samma namn på följande sätt:

”En ängslan, så elakartad att den kan ödelägga långa perioder av vårt liv för att vi riskerar att underlåta att anpassa oss till de framgångsideal som stipuleras av vårt samhälle och för att vi som ett resultat av detta kommer att berövas vår värdighet och respekt; en oro för att vi just nu befinner oss på en alltför blygsam stegpinne eller håller på att trilla ned till en lägre.”

Vilka är dina personliga förebilder?

Jag tycker det är intressant att fråga sig själv emellanåt vilka människor som jag ser upp till och beundrar. Det säger något om mina egna värderingar och det som jag personligen tillmäter status.

Kriterierna för framgång varierar beroende på den subkultur vi deltar i. I boken Vinna utan tävlan av Alfie Kohn läser jag:

”….det är den sociala jämförelsen som talar om för oss om det som vi gör är bra eller dåligt.” Jämförelsen kan i sin tur leda till att man vill vara bättre än någon annan. Vi vet att olika kulturer är mer eller mindre tävlingsinriktade och den kultur vi verkar inom påverkar oss. Alfie Kohn ställer i boken frågan om konkurrens verkligen bidrar till framgång. Svaret beror på hur vi definierar framgång. Det jag tycker är intressant med Alfie Kohns bok är att den pekar genom olika exempel på att ett system som tvingar oss att tävla med andra inte får oss att producera mer och bättre. Snarare kan det till och med vara så att att vår förmåga att prestera hämmas.

Vad anser du är mest framgångsrikt, samarbete och/eller konkurrens? Varför?

Boktips:

Statusstress av Alain de Botton, Bokus, Adlibris,

Vinna utan tävlan av Alfie Kohn, Bokus,(engelsk version) Adlibris (engelsk version)

Länktips:

Apor med låg status är sjukare, Sveriges television 11 april 2012

Status i skolan avgör hälsa, Rapport 27 maj 2011

Sofia snackar status.. i Morgonpasset, P3, Sveriges radio, 20 januari 2012

Fotografier:

Fotografiet i detta inlägg är taget av Halina, Mellan Hav och Land.Varmt tack Halina för ett fint samarbete. Fler av Halinas bilder kan du se på hennes blogg Mellan Hav och Land.

Foto: Halina, Mellan Hav och Land, En väg med varningsljus

Bloggar etiketter: förebilder, livsresa

                          

Fotografera är att ge sin bild av verkligheten

Text och fotografier av Per-Håkan Jonestrand

Att fotografera är livet. Lite mer exakt kanske snarare en liten del av livet, men ändå något betydelsefullt för väldigt många. Anledningen till varför man egentligen fotograferar skiljer sig säkert en hel del åt.

Mycket av det som fotograferas är nog ett sätt för de flesta av oss att berätta om verkligheten omkring oss; fotografier berättar om trevliga händelser, intressanta platser och trevliga människor. Med våra fotografier skildrar vi alltså många delar av den verklighet som omger oss alla.

Varför fotografera?

En del av oss fotograferar som stöd för minnet. Sådana fotografier sätter ofta tanken i rörelse och minnen kan väckas till liv igen varje gång de plockas fram. Andra vill berätta något och på så sätt kommunicera med sina bilder, medan en tredje förhåller sig till fotografiet ungefär som poeten till språket och betraktar fotografiet som uttrycksmedel utifrån någon estetisk horisont. Tekniken är i stora drag ofta densamma, men utgångspunkten för fotograferandet är olika.

Bloggar etiketter: gästinlägg